Fem på nya äventyr - Den andra boken är också en av mina favoriter. Fem-gänget undersöker mystiska gångar som göms bakom paneler i gamla hus. Det är en av de mysigare böckerna där vi får träffa Fem-gänget när de för första gången firar jul tillsammans. Trots att det bara är andra gången och att de faktiskt inte känner varandra sådär jättebra, så är de redan väldigt tajta och kanske kan det vara ett minus med denna serie, att relationerna aldrig utvecklas eller ställs på sin spets genom stora gräl eller liknande. 
Fem på rymmarstråt - Det här var en av mina favoriter när jag var liten. Jag älskade alla böcker som utspelade sig på Kirrinön och drömde om att få springa runt bland slottsruiner och gömda grottor själv. Det här är fortfarande en av de bättre böckerna som lägger upp dramaturgin på ett snyggt sätt, men kanske avslutas lite väl abrupt.
Fem på smugglarjakt - Det här är nog en av de böcker som jag inte läst. Jag minns emellertid själva historien så jag antar att jag sett detta avsnitt av tv-serien. Det är nog inte direkt en av mina favoritböcker av serien, även om betjänten måste ha varit väldigt skrämmande när man var liten. Det känns som att boken inte riktigt kommer igång, den blir liksom lite spretig. Finner det också lite lustigt att man skickar iväg barnen till en familj som de aldrig träffat förut. Blir också lite smått upprörd över hur lättvindligt Blyton beskriver barnmisshandel i boken.
Fem på tjuvjakt - Den femte boken har jag inget minne av att ha läst! Men gudars vad avundsjuk jag blev på dem när de åkte på semester i husvagnar dragna av hästar. Tänk vilken dröm att få göra det när man var liten. Jag fascineras dock av att föräldrarna går med på att låta barnen åka iväg själva i husvagnar.
Fem söker en skatt tycker jag också är bland de bästa, kul att läsa fortfarande :)
SvaraRaderaJa det är ju något speciellt med den allra första boken i serien :)
RaderaHur är det med det som så många vuxna läsare nuförtiden har reagerat på men som man som barn helt missade, t. ex. att alla skurkarna är svartmuskiga och att kvinnosynen kan lämna saker att önska? Var det märkbart eller något "litet" som pågick i bakgrunden? (Menar givetvis inte att rasism eller taskig kvinnosyn är okej på något sätt för att det enbart nämns lite, men jag tror du vet vad jag är ute efter.)
SvaraRaderaJag förstod vad du menade ;)
RaderaJust det här med skurkarna är ju visserligen något som återkommer men hittills på de fem första skulle jag inte säga att de alltid är så. Det är väl ingenting som jag direkt reagerade över. Inte än i alla fall.
Kvinnosynen är ju på flera sätt bristfällig. På vissa sätt är den ju tidstypiskt - kvinnan vid spisen, mannen på arbetet och kvinnan som snäll och mannen som sträng. Men det jag själv reagerar mest över är George och Anne. Anne som framställs som en rädd liten mus och George som måste bli pojke (både utseendemässigt och med namn) för att kunna vara äventyrlig och modig. George som vid en första anblick kan tyckas vara för den starka kvinnan/flickan, blir på så sätt ett stort hyckleri då hon ju samtidigt tydligt visar att flickor inte under några villkor kan bete sig som hon - de måste bli pojkar.
Reagerade också som sagt på det lättvindliga sättet att beskriva barnmisshandel på.
Just det där med George och Anne tänkte jag faktiskt på redan som barn! Jag identifierade mig alltid med George men tyckte det var underligt att hon var tvungen att "bli" kille för att få vara tuff och självständig. Blev helt galen på Anne när hon skulle inreda varenda grotta de hade picknick i med dukar och annat krafs... :-)
RaderaMen det mesta av det här gick ju rakt över huvudet på en när man läste böckerna som barn, och tur var kanske det.