tisdag 8 maj 2012

Beastly, av Alex Flinn

Beastly handlar om den dryga killen Kyle som har allt - pengar, utseende och popularitet. Men då han bjuder häxan Kendra på skolbalen som ett skämt, hämnas hon genom att döma honom till evig fulhet om han inte kan hitta en tjej som älskar honom och som han älskar tillbaka inom två år. Om hon inte kysser honom inom två år kommer han att för alltid förbli ett odjur.

--------------------------------------------------------------------------------------------------

Det hela är ju givetvis väldigt pinsamt och oerhört klyschigt. Karaktärerna är hemskt förutsägbara och platta. Men jag gillar det! Jag tycker om den här boken trots att den ibland är så skämmig att jag behöver en skämskudde att ta täckning bakom!

Detta är ju egentligen mest skräp men ändå är det på något sätt charmigt. Jag älskar visserligen sagan om Skönheten och Odjuret i alla dess former, från grekisk mytologi till Disney. Kanske är det det som gör att jag gillar detta, men något är det ju i alla fall för jag sitter liksom och myser medan jag läser.

Det finns dock ögonblick där inte ens jag kan försvara pinsamheterna, vilket främst kommer fram i de chatter som vi får följa parallellt med boken där Kyle chattar med sjöjungfrur, förtrollade grodor och björnar. Det känns bara överdrivet och jag läser snabbt igenom dessa delar för att komma förbi dem så snabbt som möjligt.

Jag älskar dock alla referenser till andra sagor eller filmer som görs boken igenom. Vissa är väldigt uppenbara och kopplingarna förklaras nästan av författaren ibland, vilket är synd, det är alltid roligare om de bara anas.
En sådan uppenbar koppling är till Ringaren i Notre Dame när Kyle sitter inlåst i sitt hus för att ingen ska se honom och han tittar ner på folket nedanför vars liv han vet att han inte kan vara en del av. Men det finns också mer diskreta kopplingar till diverse sagor och givetvis även Disneys Skönheten och Odjuret som på något sätt utgör stommen för berättelsen.
Jag gillade dock kopplingarna till Barbara Hamblys Skönheten och Odjuret som utspelar sig i dagens New York, som inte var lika uppenbara och endast utgjorde en kommentar om New Yorks kloaksystem men som jag antar är en medveten koppling av författaren.

Ja, kort sagt - en fruktansvärt pinsam bok som är så klyschig att man ibland måste lägga ner boken i knät och sucka högt. Men som jag ändå gillar! Charmig och pinsam - på ett bra sätt.

1 kommentar: