Sex väldigt olika tonårstjejer i den lilla svenska staden Engelfors, förs oväntat samman av magiska krafter. De bildar en cirkel och de måste stå enade för att kunna bekämpa ondskan.
------------------------------------------------------------------------------------------------
Cirkeln är lika bra andra gången jag läser den som den första gången. Författarna har verkligen lyckats hitta en väldigt intressant blandning av personligheter som på olika sätt kompletterar varandra. Boken hålls på ett bra sätt på en ungdomsnivå och man känner igen sig otroligt väl i den skolmiljö som målas upp, men boken har även mycket att ge en äldre målgrupp.
Jag har ännu inte läst uppföljaren Eld men det finns ju många olika små krokar genom hela den första boken, som jag gärna vill fästa något vid i uppföljaren. Det är lagom många frågetecken som ska besvaras framöver.
Jag gillar också blandningen av rå verklighet i den typiskt svenska skolan med den magiska verklighet som öppnas för tjejerna under bokens gång. Det blir övernaturligt på ett naturligt sätt så att säga. Det är trovärdigt och känns inte krystat.
Främst tycker jag dock att boken lyfts av sina karaktärer. Jag gillar de flesta av dem men alla känns inte fullt lika intressanta.
Min stora favorit var Rebecka men ganska kort in i boken försvann hon ju tyvärr så henne lär vi väl inte se mer av. Annars tyckte jag verkligen om tanken på henne som en slags ledare eller sammanförare av gruppen.
Jag tycker också om Minoo som på många sätt påminner mig om mig själv. Men samtidigt är det något hos henne som gör att jag inte blir så intresserad av henne som karaktär. Hon är en bra karaktär men hon kanske emellertid inte bjuder på så många överraskningar.
Vanessa är en favorit däremot, jag gillar hennes mod och rättframhet men intresseras samtidigt av hennes sämre sidor. Jag tror att hon kan blomma ut ganska mycket i följande böcker.
Linnea är däremot en karaktär som inte helt faller mig i smaken. Hon känns lite för stereotyp. Det känns som att hennes personlighet är pepprad med fördomar, vilket stör mig lite. Det där tuffa skalet känns liksom bara lite för förutsägbart.
Anna-Karin är vidare en person som på många sätt är väldigt intressant och jag tycker om att man inte riktigt vet vart man har henne. Hon är mjuk och hård på samma gång. Kanske är det hennes sårbarhet som på något sätt gör henne till en sådan karaktär som man tar till sig direkt?
Slutligen har vi Ida som jag minns att jag förstod inte skulle dö direkt, eftersom att hon är gruppens elaka tjej. Jag tycker att det är synd att vi inte får se mer av Ida för jag vill verkligen se vad som finns under den där elaka ytan. Jag håller verkligen tummarna för att få läsa massa kapitel ur Idas synvinkel i Eld!
Jag läste om Cirkeln för att komma ihåg vad som hade hänt nu när jag skulle läsa Eld och jag tror att det behövdes, för det var mycket som jag hade glömt. Och nu är jag ju också helt galet förväntansfull inför att få läsa fortsättningen!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar