måndag 26 november 2012

Kulla-Gulla håller sitt löfte, av Martha Sandwall-Bergström

Den andra boken om Kulla-Gulla.

Livet i Kullatorpet fortsätter och Gulla jobbar hårt samtidigt som hon försöker få tid till barnen. Vid arbetet på patron Sylvesters herrgård får parton upp ögonen för henne och det visar sig att Gulla förmodligen är partons dotterdotter. Men Gulla kan inte lämna barnen på Kullatorpet som hon lovat att ta hand om...

---------------------------------------------------------------

Jag älskar Gulla här och vill egentligen inte alls veta av att hon ska komma upp till herrgården och patron! Hon är enligt mitt minne inte fullt lika mycket Kulla-Gulla då.

Det är hjärtevärmande att se hur Gulla tar hand om alla barnen på Kullatorpet och hennes ärliga sätt fångar mitt gärna lika mycket som det gjort vid tidigare läsningar som barn. Hon står alltid vid sitt ord och rättar till alla orättvisor som hon kan påverka. Hon är verkligen en god förebild för sina läsare.

Karlberg är emellertid en karaktär som jag inte alls uppskattar. Fy vilken människa. Jag känner mig precis lika handfallen och maktlös inför beskrivningen av honom, som jag gjorde vid läsandet av Moa Martinsons böcker tidigare i år. Varför ska de fattigas tillvaro tyngas ytterligare av alkoholmissbruk? Och hur kan man från första början prioritera spriten framför sina barns mat?

Fröken Regina gör också sin entré i den här boken, vilket känns spännande. Hittills är hon ganska platt och rakt av elak, men jag har för mig att hennes karaktär får lite mer djup senare.

Den andra boken om Kulla-Gulla håller samma höga kvalitet som den första och jag längtar efter den tredje boken redan!

Tidigare recensioner:
Kulla-Gulla på Blomgården
Kulla-Gulla

12 kommentarer:

  1. Roligt att läsa även lite äldre böcker :)

    SvaraRadera
    Svar
    1. Javisst :) Älskar nostalgikänslor!

      Radera
  2. Nostalgi!! Kulla-Gulla läste jag massor när jag gick i mellanstadiet, lånade alltid någon av böckerna när jag var på biblioteket :)

    SvaraRadera
    Svar
    1. Åh, så härligt med nostalgikänslor :) Jag hade lyckligtvis Kulla-Gulla hemma så jag slukade dem rätt ofta ;)

      Radera
  3. Jag ville inte heller att hon skulle komma upp till herrgården! Det är SÅ mycket bättre när hon bor på torpet även om allt är fattigare och hemskare då.

    Den där alkoholen, ja... Jag tror att missbruket är delvis nedtonat i Kulla-Gulla (åtminstone i jämförelse med Moa Martinson) men visst svider det när man läser om barnen som får fly ut på höloftet när Karlberg kommer efter dem på fyllan.

    SvaraRadera
    Svar
    1. Ja jag är rädd för det. Hoppas att jag inte totaldissar resten av serien nu, för det är ju ett antal böcker kvar!

      Jag tänker som dig, att Sandwall-Bergström förmodligen tonat ner supandet en hel del. Främst får man ju höra om det i förbifarten. Ja, verkligen och den episoden när stackars Johannis blir slagen halvt fördärvad. Usch, blir riktigt nedstämd när jag tänker på det.

      Radera
  4. PS: Vilken fin bakgrund du fått till! :-)

    SvaraRadera
    Svar
    1. Tack! Nu får alla rubriker plats också, fick trixa lite men till slut gick det ;)

      Radera
  5. Åh min syster har alla dessa böcker! Jag har dock aldrig läst dem..

    SvaraRadera
    Svar
    1. Jag rekomenderar dig verkligen att läsa dem! De ger den vuxna läsaren väldigt mycket också, trots att det är barnböcker!

      Radera
  6. Oj, oj, oj! Det var länge sedan jag läste böckerna om Kulla-Gulla. Det var verkligen inte igår eller ens tio år sedan...nu blev jag allt lite nostalgisk! :-)

    SvaraRadera