Ön, av Lotta Lundberg

Booked skickade mig boken Ön av Lotta Lundberg för några veckor sedan och här kommer då mina tankar kring denna fascinerande bok.

I Ön möter vi den svenska läkarstudenten Olivia som avbrutit sina studier och flyttat till en ö långt ute i söderhavet. Där har hon praktiserat som läkare de senaste tjugo åren. Hon trivs på ön och känner sig som hemma där. Hela livet på ön och deras gemensamma verklighet ställs emellertid på ända, när tre brittiska socialarbetare kommer till ön för att undersöka de sexuella övergrepp som sägs ske på där.

Jag gillade denna bok som känns perfekt att läsa såhär i mars när vädret pendlar mellan snö och vårkänslor. Då behöver man ibland resa till söderhavet, känna sanden under fötterna och svettas trots att fläkten går på för fullt.

Lundberg är bra på att beskriva och gör känslan av öns klimat och invånarnas känslor verkliga. Hennes resonemang kring skuld och sexualitet är ett intressant sådant, som utmynnar i flera olika sanningar för läsaren att ta ställning till. Hon slår hål på fördomar och diskuterar begrepp som rättvisa och samtycke. Att både öns invånare och socialarbetarna skildras ger flera perspektiv, vilket är till stor fördel för berättelsen som annars hade kunnat tyckas blivit ensidig.

Det enda jag stör mig på är replikerna som inte markeras av vare sig citationstecken eller talstreck, vilket ibland gör mig fundersam kring vad som sägs och vad som tänks. Dessutom tycker jag personligen att texten är mer lättillgänglig och behaglig att läsa, när det som sägs är tydligt markerat på något vis.

När den slutar blir jag lite chockad - är det redan slut? Jag vill veta mer men anser samtidigt att det slutar precis där det borde sluta. Epilogen är snyggt skriven och nödvändig för att jag ska kunna lägga ifrån mig boken. Men den kommer nog stanna kvar hos mig ett tag till, för resonemangen kring sexualitet och vad som är godtagbart, snurrar fortfarande runt i mitt huvud.

En bra bok som jag kommer att fortsätta fundera över ett tag.