Den sjätte boken är inte en av mina favoriter i serien, kanske främst för att det inte händer så mycket. Hälften av boken säljer Katitzi julkort och träffar många spännande människor och inser att hon säljer betydligt fler kort om hon säger att hon är ett flyktingbarn. Konstaterandet att folk bryr sig mer om andras elände än det som sker i deras egen närhet, blir här en intressant aspekt och går givetvis även att koppla till dagens samhälle.
Den andra hälften av boken är lite tyngre då sjukdomar sprids i lägret och Katitzis pappas sorg över krigets fasor och romernas situation, blir allt tydligare och uttrycks allt oftare. Katitzi flyttar även tillbaka till sin far och hans nya fru. "Tanten" (som pappans nya fru kallas av Katitzi och hennes syskon) börjar genast slå Katitzi igen, men den här gången erbjuder Katarina Taikon oss en förklaring till Tantens våldsamma beteende som känns trovärdig och gör henne till en mer komplett karaktär. Tanten är visserligen fortfarande en elak karaktär men i denna bok får hon ett lite större känslodjup än vi tidigare sett.
Det här är som sagt inte en av mina favoriter i serien om Katitzi, vilket kanske delvis beror på att handlingen i stort har avstannat lite i detta skede. Denna del av serien, som omfattar denna bok och några omkring den, stampar liksom på samma ställe och det sker inte någon drastisk förändring.
Nästa bok i serien är Katitzi och Lumpnicke
Jag har tidigare recenserat
Katitzi
Katitzi och Swing
Katitzi i ormgropen
Katitzi rymmer
Katitzi, Rosa och Paul
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar