"Över tretti kvinnor, den yngsta av oss arton år, den äldsta en bit över sjutti. Vi sitter i källaren till gästgiveriet, i det som vanligtvis är matkällare.
Cicilia sa när jag var liten att jag aldrig skulle få flytta från stugan hemma. Hur många nätter ska man tillbringa på ett annat ställe innan man måste säga att man flyttar? Jag har varit här en vecka nu."
Vägen mot Bålberget, av Therése Söderlind (s. 163).
Min absoluta favoritdel av Vägen mot Bålberget var de delar där vi mötte de dömda kvinnorna i deras väntan på sitt straff. Vilken hemsk väntan det måste ha varit. Att så många kvinnor kunde tas från sina familjer för ett brott de omöjligt kan ha begått är ju fruktansvärt att föreställa sig. En hel by som i generationer påverkades av människans rädsla för det okända.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar