Varför gråter inte Emma? av Magnus Wennerholm och Emma Jangestig

Varför gråter inte Emma? handlar om "Arbogamorden" som blev så uppmärksammade i media för några år sedan. Emma Jangestig berättar om den ondska hon mötte när hon och hennes två barn utsattes för en fruktansvärd misshandel som tog livet av barnen Max och Saga.

Fallet är välkänt och förmodligen minns de flesta också medias undran kring Emma Jangestigs frånvaro av tårar. Varför gråter inte Emma? Detta behandlas bland annat i boken och tyngdpunkten ligger på att beskriva hur Emma och hennes familj hanterade sorgen efter barnen Max och Saga.

Jag har velat läsa boken länge och när jag gick och lånade den på biblioteket slog det mig att jag inte hade en aning om upplägget. Ofta brukar man ju känna på sig vad det är för typ av bok, men denna hade jag svårt att placera. Fokuserade man på själva brottet på ett utredningstekniskt vis eller var det snarare långa utläggningar från Emma Jangestig om känslorna inför händelsen idag? Jag hade ingen aning, men det visade sig att det verkligen inte var någon uppradning av fakta. Hade man inte haft någon somhelst kunskap om fallet från media hade man nog kunnat ta det för en skönlitterär bok - en riktigt bra sådan! Givetvis förstår man att den är sann, det framkommer av innehållet, men stilen skulle jag beskriva som berättande.

Mycket fokus läggs givetvis på Emma och hennes upplevelser och känslor, men bitvis tar vi även del av bland annat hennes pappas upplevelser och hans perspektiv. Detta är intressant då det ger en bredare syn på händelserna och övergångarna sker även väldigt snyggt.

Det är också i stort en väldigt snyggt skriven bok. Man växlar mellan hårda fakta och känslor på ett balanserat sätt som ger boken ett väldigt bra uttryckssätt. Språket flyter på ett bra sätt som är ganska ovanligt i denna genre. Det är en välskriven bok helt enkelt och det märks att det ligger mycket arbete bakom.

Jag kunde inte lägga ner boken och såg irriterat hur klockan tickade allt närmare tiden för att det var dags att åka och jobba, laga mat eller gå och lägga sig. Det är en engagerande bok och man grips genast av Emmas öde och de fruktansvärda prövningar hon tvingades genomgå. Man får ge sig ut på en resa och följa med Emma dagen innan det hände, under själva händelsen, efter händelsen i total ovetskap om vad som egentligen hade hänt och i arbetet med den enorma sorgen. Vi får även en glimt av hennes liv idag och det gör mig lycklig i själen att veta att det finns så mycket kärlek i denna kvinnas liv.