"Å, vi blev så glada! Vi fick dricka choklad och äta bakelser precis så mycket vi ville, och vi satt i gröna soffan hos Karlmans, och det var många människor runt omkring oss som surrade och pratade och allihop hade julklappspaket som dom hade varit och köpt, och utanför på gatan snöade det och det var fullt med grädde i bakelserna, det var en sån rolig dag. Det kom fram en tant som heter fru Friberg och började prata med pappa. Jonas och jag satt tysta, men Lotta, hon pratade värre än fru Friberg. Då sa pappa:
- Lotta, du får inte prata när stora människor pratar, du får vänta tills dom har slutat.
- Håhå, sa Lotta, det har jag nog försökt, men det går inte. För dom slutar ju aldrig."
Barnen på Bråkmakargatan, av Astrid Lindgren (s. 131-133).
Lotta får in ett sanningens ord minsann! För övrigt tycker jag inte om tanken att barn ska sitta tysta och synas men inte höras. Jag antar att Astrid höll med och lät Lotta prata på som ett litet uppror.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar