Jessica & Elisabeth Wakefield

Har börjat plöja igenom min samling av gamla tvillingarna i Sweet Valley-böcker. Blir verkligen nostalgisk vid varje bok och minns hur jag engagerade mig helhjärtat i Jessica och Elisabeths problem. Kommer snart med ett litet inlägg om dem!

Myrorna – Min boklåda!

Myrorna är sannerligen min boklåda! När jag känner ett sug efter böcker så går jag dit. Det är billigt och man får en väldans massa böcker för ett lågt pris! Sedan är det ju även miljövänligt att handla begagnat, så man gör världen en tjänst också.

Så imorgon ska jag styra mina steg mot Myrorna – rapporterar senare vad som köptes!

Läst i April

Jag behöver dig mer än jag älskar dig och jag älskar dig så himla mycket, av Gunnar Ardelius (Recension här)

Våldsutsatta kvinnor – samhällets ansvar, av Gun Heimer och David Sandberg (Recension här)

I taket lyser stjärnorna, av Johanna Thydell (Recension här)

Små citroner gula, av Kajsa Ingemarsson

Tre veckor över tiden, av Gunnel Beckman (Recension här)

Bladen brinner, av Barbro Lindgren (Recension här)

Människoätande människor i Märsta, av Aase Berg (Recension här)

Den mörka ängeln, av Mari Jungstedt (Recension här)


De jag tycker bäst om var: Jag behöver dig mer än jag älskar dig och jag älskar dig så himla mycket, Våldsutsatta kvinnor – samhällets ansvar, I taket lyser stjärnorna, Tre veckor över tiden och Den mörka ängeln. Många bra den här månaden!


(Rödmarkerade = läst innan)

Söndags citat - Röda vita rosen

”Så Jens gör det: för att få killen att sluta studsa bryter han utan att tänka sig för alla tänkbara sociala koder. Han sliter upp Boba Fett ur sanden, håller upp den lilla plastfiguren mot främlingen och säger, nej, nästan skriker:
”Help me, Obi-Wan! Help me!”
”Jag heter Måns”, säger killen och bollen stannar.
Och det är så det går till när främlingar upphör och vänner blir till.”

Röda vita rosen, av Mariette Glodeck (s. 17).

Startar igång med söndgscitatet som legat nere ett tag, med ett citat från en av mina absoluta favoritböcker! Underbar bok som jag kan läsa om hur många gånger somhelst!

Den mörka ängeln, av Mari Jungstedt

”Vårvindar viner över Gotland när Visbys nya kongresshall invigs under stort kalas med över femhundra gäster. Festfixaren Viktor Algård står för det glittriga arrangemanget, men det ska bli hans sista fest. Dagen därpå hittas han mördad i byggnaden.
Kommissarie Knutas letar motiv bland en grov tonårsmisshandel, en introvert fårbonde, en hemlig älskarinna och en försmådd konkurrent. Utredningen ställer honom inför tuffa dilemman, både som tonårspappa och polischef.
TV-journalisten Johan Berg drar i egna trådar och hans nyblivna fru Emma Winarve hamnar mitt i händelsernas centrum och riskerar livet.
Samtidigt pågår i en lägenhet ett samtal med djupa psykologiska bottnar.”

En av Mari Jungstedts böcker om kommissarie Knutas, som är de enda svenska deckarna jag tar mig igenom utan att somna stup i kvarten. Gillar samtliga böcker jag hittills läst om den allvarliga Knutas som ständigt har tankarna i arbetet. Detta var inte ett undantag.
Den mörka ängeln är en bra bok som håller mig i en järnhand från första början. Jag kunde knappt lägga ner boken och var tvungen att sitta kvar till sista sidan var läst! Just denna var visserligen en aning för uppenbar och jag listade ut det hela rätt tidigt i boken, dock så led inte upplösningen av detta, utan var lika spännande i alla fall.

Mari Jungstedt har gjort mig glatt överraskad då jag med hennes hjälp insett att det finns bra svenska deckare! Och denna är en av hennes bättre och således gick den rakt in i mitt spänningshjärta. Läsvärd för deckarfantaster!

Kurslitteratur och Effektiv läsning

Jag har mången gång försökt komma på det mest effektiva sättet att läsa kurslitteratur. Nedrigt nog så fungerar det inte alltid. Speciellt inte när det gäller engelsk kurslitteratur som visserligen går bra att läsa men oftast tar bra mycket längre tid.

Skönlitteratur får ta så lång tid det vill. Det beror ju på läslusten och hur mycket tid man har att lägga, vissa veckor är ju stressigare än andra. Men just kurslitteraturen vill jag helst lägga bakom mig så snabbt som möjligt.
Får kanske försöka läsa snabbare, mer skumma igenom innehållet, vilket jag hört ska vara effektivt vid första läsningen. Samt att läsa rubriker, underrubriker och fetstilta ord för att få en bra överblick av innehållet. Har ni andra tips? Tacksam för alla framgångar på området.

Cirkeln – Vill läsa!

Vill så gärna läsa Cirkeln av Sara Bergmark Elfgren och Mats Strandberg. Den verkar vara en bok helt och hållet i min smak och jag längtar verkligen efter att den ska bli ledig på biblioteket.
Funderar på att köpa den istället för att få tag i den snabbt? Hrm?

Får nog ta ett djupt andetag och dämpa läslusten lite – någon gång blir den väl ledig på biblioteket?

Astrid på sedlarna!

Tänk vad härligt att Astrid Lindgren äntligen uppmärksammas lite! Damen borde ha fått nobelpriset i litteratur för länge sedan!

Nu ska hon emellertid få ta över efter Selma Lagerlöfs trogna tjänst som prydnad av 20-lappen. Vad härligt det ska bli att få hala upp en Astrid eller två ur plånboken!



(Bild från sverigesradio.se, exakt länk här: http://sverigesradio.se/sida/artikel.aspx?programid=86&artikel=4445732)

Unga kvinnor, av Louisa May Alcott

”Familjen March lever ett idylliskt liv i 1860-talets New England. Så utbryter amerikanska inbördeskriget och fadern inkallas. Mor och fyra döttrar, den livfulla och pojkaktiga Jo, den vackra Meg, den sköra Beth och den romantiska Amy, tvingas under knappa förhållanden klara sig så gott de kan.”

Alcotts Unga kvinnor skrevs 1868 vilket är något som jag tycker märks. Främst med tanke på hur kvinnorna framställs, det står snabbt klart att det är ett i högsta graden patriarkalt samhälle som beskrivs och uppmuntras. Något som irriterar mig en smula även om jag givetvis förstår varför med tanke på när boken skrevs.

Jag kan förstå de som tycker att denna roman är en hjärtevärmande historia om familjens strävan efter god moral. För mig blir det emellertid lite väl mycket moral. Det blir som en uppfostringsbok för unga kvinnor – si och så ska du handla för att uppträda rätt, men akta dig noga för att handla på andra sätt.
Boken är uppdelad i episoder som flera av dem är charmiga och som jag ler åt och riktigt myser i fåtöljen när jag läser. Dock så återkommer dessa moralkakor ständigt. Varje liten episod slutar med en moral om vett och etikett. Detta blir i längden lite för mycket, även om en hel del av dessa episoder är riktigt bra och boken överlag är väldigt välskriven.

Kort sagt: lite för mycket moral för min del – Unga kvinnor was not my cup of tea.

Hallon och experiment

Experimenterar lite med bloggen just nu. Det var ett tag sedan jag pysslade med den och det känns som att den behöver en rejäl uppfräschning, nu har jag ändrat till en rosa bakgrund som får mig att tänka väldigt mycket på hallon, hallonglas mer bestämt. Tyckte det kändes passande nu när våren är här och sommaren är på intåg!

Vi får se ifall hallonen får stanna kvar, just nu känns det som att de får det. Men nu ska jag minsann lämna hallonen för lite blåbär som ska mixas ner till en härlig smoothie!

Hoppas att ni kan vara ute och njuta av vårsolen!

Pojken som kallades det, av Dave Pelzer

”När Dave Pelzer vid tolv års ålder omhändertogs av myndigheterna uppdagades en skakande historia. Sedan fyra års ålder hade han vanvårdats och systematiskt misshandlats av sin psykiskt sjuka mor.
Dave isolerades successivt från sin pappa och sina bröder. Han behandlades sämre än en hund och många gånger önskade han att han skulle få dö.
Idag är Dave vuxen. Med beundransvärt mod lyckades han inte bara överleva sin fasansfulla barndom utan också skapa sig ett tryggt och meningsfullt liv. Det här är hans egen berättelse.”

Jag läste nyligen om Dave Pelzers Pojken som kallades det. Jag läste den tidigare när jag var mindre och mindes hur hemsk historien var, så hemsk att kräkreflexerna kopplades på i vart och vartannat kapitel. Och den känslan finns fortfarande kvar när jag nu läser om boken. Att barn har utsatts och fortfarande utsätts för liknande saker är svårt att förstå. Att bruka ett sådant våld och en sådan psykisk misshandel mot sitt eget barn går över mitt förstånd, jag förstår verkligen inte anledningen till detta och hur misshandeln kan få eskalera till dessa fruktansvärda gärningar som boken beskriver.

Så, självklart är boken fruktansvärt hemsk och det var bra att boken skrevs. Men, jag kan dock tycka att de resterande böckerna kunde ha gjort sig bättre oskrivna då dessa tenderar att bli aningen långtråkiga om mitt minne inte sviker mig.
Pojken som kallades det är ju en självbiografi och detta märks väldigt tydligt.

Enligt min mening faller ofta självbiografier på att författaren inte kan skriva egentligen men har en bra historia att berätta och därför skriver ändå. Således brukar det hänga väldigt mycket på om själva berättelsen är så pass intresseväckande att man kan bortse ifrån de språkliga felen. Dave Pelzer brister emellertid väldigt mycket på den språkliga delen, rent språkligt är det helt enkelt inte en bra bok. Historien väger dock i det här fallet upp det som språket brister i, historien och dess längd. Hade boken varit längre hade jag förmodligen stört mig mycket mer på de språkliga bristerna. Men som det nu är så blir inte språket ett problem för mig eftersom att själva berättelsen är så pass intressant och kortfattad!

Allt som allt kan man säga att boken är bra, det är inget mästerverk på något sätt men den tar upp ett viktigt ämne och fängslar läsaren med hemska incidenter och en tillvaro som ingen kan lämnas oberörda av.

Tillbaka!

Dammar av lite här på bloggen nu. Det var minsann väldigt länge sedan det blev något skrivet här, det är nästan så att man knappt kan se för alla spindelnät. Men nu fick jag plötsligt lust att åter samla mina tankar kring böcker jag läst! Så ni kickar jag igång här igen!

Ten o'clock postman - bring me my letter!

Helst nu. På en gång. För jag kan inte vänta så mycket längre!

Posten brukar komma förbi vid tio, precis som i låten ni vet, men än så länge lyser den med sin frånvaro. Jag borde få mina böcker idag så jag hoppas verkligen att de dimper ner i min brevlåda snart. Det är kurslitteratur och "Den andra systern Boleyn" som det väntas otåligt på.

Nu ska jag försöka sluta titta efter posten och istället koncentrera mig på mina instuderingsfrågor som ska vara inlämnade idag. Jag fuskade lite imorse och läste ut "Så länge vi båda andas" istället för att plugga. Återkommer med mina tankar om den boken senare. Hoppas ni får en bra dag! Och att den är roligare än min som kommer fyllas av faktan och teorier.

Kurslittteratur eller slutet på sista Twilight-boken?

Svårt val.
Jag vet att jag borde välja kurslitteraturen, men å andra sidan är det ju bara ca 100 sidor kvar av "Så länge vi båda andas" och den är ju lite beroendeframkallande.

Egentligen var tanken att jag skulle hinna läsa ut den igår när jag gick och la mig men jag somnade med den i händerna istället. Vaknade till när boken damp ner i ansiktet på mig - aj!
Hur som haver blev den inte utläst och ligger nu på bordet framför mig och lockar. Kurslitteratur eller Twilight? Twilight eller kurslitteratur?

Den första snön

Den allra första snön föll just över mig. Jag har i alla fall missat om det kommit några snöflingor tidigare. Jag älskar hösten och vintern, det är de allra bästa årstiderna. Sommaren ligger såklart också nära men det är något visst med hösten och vintern.

Jag har försökt att inte slänga mig över En julsaga av Charles Dickens förrän det börjar lida lite mer mot julen. Men kanske kan man snart rättfärdiga att läsa igenom den eftersom snön börjar komma? ;)

Den andra systern Boleyn

Jag såg nyligen filmen "The other Boleyn girl" och föll direkt för den. Det tycks inte som att någon annan i min närhet verkar uppskatta den överhuvudtaget vilket jag har svårt att förstå. Den är väl trots allt en ganska fascinerande film?

Självfallet föll jag direkt för Annes karaktär vilket är typiskt mig då det visade sig att många andra tyckte att hon var något utav skurken i dramat. Visst är systern Mary också intressant men inte på långa vägar lika fascinerande som Anne.

Hursomhelst så blev jag såklart genast intresserad av att läsa boken men dilemmat låg i att jag lovat mig själv att spara mina pengar nu. Det gick emellertid inte att låta bli när den såldes under femtiolappen på Bokus. Ett litet klick och sen var den beställd. Nu väntar jag otåligt på att den ska komma till min brevlåda.

Om boken bara är hälften så bra som filmen så är det värt det. Har börjat tänka om lite i frågan om man ska se filmen före man läser boken eller tvärtom. Återkommer om det vid ett senare tillfälle.

Förkylningstider = tid att läsa?

Jag känner att det är en förkylning på g i kroppen vilket inte alls är välkommet. Jag har sannerligen inte tid att bli sjuk nu när det är sista veckan för inlämning till skolan och allting. Planen ser ut som så att ta det lugnt idag och läsa kurslitteraturen och bli frisk imorgon och skriva uppgifterna. Hoppas att min kropp går med på det som hjärnan tyckte lät som en väldigt bra idé.

Det finns ju dock små ljuspunkter med att vara sjuk. Man får ju alltid mer tid att läsa. Just nu har jag "Så länge vi båda andas" av Stephenie Meyer i händerna. Den är lättläst och svår att lägga ner även om jag inte är speciellt påverkad av den fortfarande pågående (?) hysterin kring Twilight. Det är väl inget mästerverk men visst är böckerna bra. Återkommer förmodligen senare med en liten rescension över serien för jag tror nog inte att jag sagt ett enda litet pip om dem tidigare.

Nu ska jag släpa mig in i köket för att dricka mer te med äcklig honung i.

Filmen bättre än boken?

När jag började läsa Häxorna i Eastwick så blev jag snabbt ganska kritisk – med all rätt visade det sig.

Jag hade väntat mig att boken skulle likna filmen vilket den inte alls gjorde. Nej, det kändes knappt som att det kom fram någon vidare vettig handling och därför är det nog sannerligen inte en bok som jag kommer att läsa igen.
Jag kände inte heller något större intresse för karaktärerna som mest bara förbryllade mig, vilket visserligen kan vara på grund av att jag jämförde dem med filmens sätt att visa dem. De hade dock inte mycket att komma med kändes det som, det hände liksom inget speciellt med huvudpersonerna. Samtidigt såg handlingen rätt annorlunda ut gentemot filmen, vilket förvirrade mig en aning då jag trodde att jag skulle ha någorlunda koll på hur historien skulle gå, men icke.

Karaktärerna eller handlingen var helt enkelt inte som det är porträtterat i filmen, man tycks sannerligen ha tolkat boken väldigt fritt i filmen. Dock så tyckte jag mycket mer om filmen än boken, så deras fria tolkning gjorde uppenbarligen historien mer intressant, i alla fall enligt mitt tycke.

Visst blir man chockad när filmen är bättre än boken men nåja, det händer ju ibland.

Sagan om Isfolket

En vän till mig har pratat om Sagan om Isfolket i över ett år nu och jag har onekligen varit lite intresserad av serien men det har varit så mycket annat som ska läsas hela tiden. Nu har jag emellertid börjat läsa den och kommit till tredje boken. Hittills är jag bara positiv till den men nog känns det lite konstigt att huvudpersonen plötsligt inte alls är Silje utan Sol, men man vänjer sig väl för de byter ju senare också.

Den tredje boken som jag började läsa igår heter ”Avgrunden” och det tycks vara magi och svartkonster som är lite utav handlingen vilket jag tycker om, jag har ju en viss förkärlek för häxor om det undgått någon ;)

Dålig aktivitet! Skämmes!

Ja, skämmes på mig. Det har varit otroligt dålig aktivitet här på bloggen under den senaste tiden. Saken är den att det har varit sjukt mycket att göra och hinna med så bloggen har blivit lite lidande bland allt skolarbete. Ska försöka ändra på det nu! Ska skärpa mig ;)