Den mörka ängeln, av Mari Jungstedt

”Vårvindar viner över Gotland när Visbys nya kongresshall invigs under stort kalas med över femhundra gäster. Festfixaren Viktor Algård står för det glittriga arrangemanget, men det ska bli hans sista fest. Dagen därpå hittas han mördad i byggnaden.
Kommissarie Knutas letar motiv bland en grov tonårsmisshandel, en introvert fårbonde, en hemlig älskarinna och en försmådd konkurrent. Utredningen ställer honom inför tuffa dilemman, både som tonårspappa och polischef.
TV-journalisten Johan Berg drar i egna trådar och hans nyblivna fru Emma Winarve hamnar mitt i händelsernas centrum och riskerar livet.
Samtidigt pågår i en lägenhet ett samtal med djupa psykologiska bottnar.”

En av Mari Jungstedts böcker om kommissarie Knutas, som är de enda svenska deckarna jag tar mig igenom utan att somna stup i kvarten. Gillar samtliga böcker jag hittills läst om den allvarliga Knutas som ständigt har tankarna i arbetet. Detta var inte ett undantag.
Den mörka ängeln är en bra bok som håller mig i en järnhand från första början. Jag kunde knappt lägga ner boken och var tvungen att sitta kvar till sista sidan var läst! Just denna var visserligen en aning för uppenbar och jag listade ut det hela rätt tidigt i boken, dock så led inte upplösningen av detta, utan var lika spännande i alla fall.

Mari Jungstedt har gjort mig glatt överraskad då jag med hennes hjälp insett att det finns bra svenska deckare! Och denna är en av hennes bättre och således gick den rakt in i mitt spänningshjärta. Läsvärd för deckarfantaster!

Kurslitteratur och Effektiv läsning

Jag har mången gång försökt komma på det mest effektiva sättet att läsa kurslitteratur. Nedrigt nog så fungerar det inte alltid. Speciellt inte när det gäller engelsk kurslitteratur som visserligen går bra att läsa men oftast tar bra mycket längre tid.

Skönlitteratur får ta så lång tid det vill. Det beror ju på läslusten och hur mycket tid man har att lägga, vissa veckor är ju stressigare än andra. Men just kurslitteraturen vill jag helst lägga bakom mig så snabbt som möjligt.
Får kanske försöka läsa snabbare, mer skumma igenom innehållet, vilket jag hört ska vara effektivt vid första läsningen. Samt att läsa rubriker, underrubriker och fetstilta ord för att få en bra överblick av innehållet. Har ni andra tips? Tacksam för alla framgångar på området.

Cirkeln – Vill läsa!

Vill så gärna läsa Cirkeln av Sara Bergmark Elfgren och Mats Strandberg. Den verkar vara en bok helt och hållet i min smak och jag längtar verkligen efter att den ska bli ledig på biblioteket.
Funderar på att köpa den istället för att få tag i den snabbt? Hrm?

Får nog ta ett djupt andetag och dämpa läslusten lite – någon gång blir den väl ledig på biblioteket?

Astrid på sedlarna!

Tänk vad härligt att Astrid Lindgren äntligen uppmärksammas lite! Damen borde ha fått nobelpriset i litteratur för länge sedan!

Nu ska hon emellertid få ta över efter Selma Lagerlöfs trogna tjänst som prydnad av 20-lappen. Vad härligt det ska bli att få hala upp en Astrid eller två ur plånboken!



(Bild från sverigesradio.se, exakt länk här: http://sverigesradio.se/sida/artikel.aspx?programid=86&artikel=4445732)

Unga kvinnor, av Louisa May Alcott

”Familjen March lever ett idylliskt liv i 1860-talets New England. Så utbryter amerikanska inbördeskriget och fadern inkallas. Mor och fyra döttrar, den livfulla och pojkaktiga Jo, den vackra Meg, den sköra Beth och den romantiska Amy, tvingas under knappa förhållanden klara sig så gott de kan.”

Alcotts Unga kvinnor skrevs 1868 vilket är något som jag tycker märks. Främst med tanke på hur kvinnorna framställs, det står snabbt klart att det är ett i högsta graden patriarkalt samhälle som beskrivs och uppmuntras. Något som irriterar mig en smula även om jag givetvis förstår varför med tanke på när boken skrevs.

Jag kan förstå de som tycker att denna roman är en hjärtevärmande historia om familjens strävan efter god moral. För mig blir det emellertid lite väl mycket moral. Det blir som en uppfostringsbok för unga kvinnor – si och så ska du handla för att uppträda rätt, men akta dig noga för att handla på andra sätt.
Boken är uppdelad i episoder som flera av dem är charmiga och som jag ler åt och riktigt myser i fåtöljen när jag läser. Dock så återkommer dessa moralkakor ständigt. Varje liten episod slutar med en moral om vett och etikett. Detta blir i längden lite för mycket, även om en hel del av dessa episoder är riktigt bra och boken överlag är väldigt välskriven.

Kort sagt: lite för mycket moral för min del – Unga kvinnor was not my cup of tea.

Hallon och experiment

Experimenterar lite med bloggen just nu. Det var ett tag sedan jag pysslade med den och det känns som att den behöver en rejäl uppfräschning, nu har jag ändrat till en rosa bakgrund som får mig att tänka väldigt mycket på hallon, hallonglas mer bestämt. Tyckte det kändes passande nu när våren är här och sommaren är på intåg!

Vi får se ifall hallonen får stanna kvar, just nu känns det som att de får det. Men nu ska jag minsann lämna hallonen för lite blåbär som ska mixas ner till en härlig smoothie!

Hoppas att ni kan vara ute och njuta av vårsolen!

Pojken som kallades det, av Dave Pelzer

”När Dave Pelzer vid tolv års ålder omhändertogs av myndigheterna uppdagades en skakande historia. Sedan fyra års ålder hade han vanvårdats och systematiskt misshandlats av sin psykiskt sjuka mor.
Dave isolerades successivt från sin pappa och sina bröder. Han behandlades sämre än en hund och många gånger önskade han att han skulle få dö.
Idag är Dave vuxen. Med beundransvärt mod lyckades han inte bara överleva sin fasansfulla barndom utan också skapa sig ett tryggt och meningsfullt liv. Det här är hans egen berättelse.”

Jag läste nyligen om Dave Pelzers Pojken som kallades det. Jag läste den tidigare när jag var mindre och mindes hur hemsk historien var, så hemsk att kräkreflexerna kopplades på i vart och vartannat kapitel. Och den känslan finns fortfarande kvar när jag nu läser om boken. Att barn har utsatts och fortfarande utsätts för liknande saker är svårt att förstå. Att bruka ett sådant våld och en sådan psykisk misshandel mot sitt eget barn går över mitt förstånd, jag förstår verkligen inte anledningen till detta och hur misshandeln kan få eskalera till dessa fruktansvärda gärningar som boken beskriver.

Så, självklart är boken fruktansvärt hemsk och det var bra att boken skrevs. Men, jag kan dock tycka att de resterande böckerna kunde ha gjort sig bättre oskrivna då dessa tenderar att bli aningen långtråkiga om mitt minne inte sviker mig.
Pojken som kallades det är ju en självbiografi och detta märks väldigt tydligt.

Enligt min mening faller ofta självbiografier på att författaren inte kan skriva egentligen men har en bra historia att berätta och därför skriver ändå. Således brukar det hänga väldigt mycket på om själva berättelsen är så pass intresseväckande att man kan bortse ifrån de språkliga felen. Dave Pelzer brister emellertid väldigt mycket på den språkliga delen, rent språkligt är det helt enkelt inte en bra bok. Historien väger dock i det här fallet upp det som språket brister i, historien och dess längd. Hade boken varit längre hade jag förmodligen stört mig mycket mer på de språkliga bristerna. Men som det nu är så blir inte språket ett problem för mig eftersom att själva berättelsen är så pass intressant och kortfattad!

Allt som allt kan man säga att boken är bra, det är inget mästerverk på något sätt men den tar upp ett viktigt ämne och fängslar läsaren med hemska incidenter och en tillvaro som ingen kan lämnas oberörda av.

Tillbaka!

Dammar av lite här på bloggen nu. Det var minsann väldigt länge sedan det blev något skrivet här, det är nästan så att man knappt kan se för alla spindelnät. Men nu fick jag plötsligt lust att åter samla mina tankar kring böcker jag läst! Så ni kickar jag igång här igen!