Wallflower, av Stephen Chbosky

Charlie lever sitt liv som en betraktare. En dag träffar han emellertid Patrick och Sam och ingenting blir sig likt igen. Wallflower låter oss följa Charlies resa från betraktare till deltagare och hans bearbetning av sitt förflutna.

------------------------------------------------------------------------------------------------

Jag tyckte om Wallflower men jag tyckte inte att den var fullt så fantastisk som den oftast brukar sägas vara. Jag upplevde att den var något ojämn där vissa av Charlies brev (som boken centreras kring) känns väldigt fyndiga och intressanta medan andra känns ganska platta.

Chbosky har emellertid lagt upp boken på ett väldigt bra sätt, där Charlies bakomliggande trauma egentligen bearbetas hela tiden trots att vi inte riktigt förstår det förrän i slutet. Detta ger boken lite mer djup än om denna del inte inkluderats.

Efter att ha läst boken har jag funderat en del kring det här med att betrakta. Charlie är en riktig mästare på att läsa av sin omgivning och när jag läste funderade jag över hur många som ser sådant som Charlie ser. Förmodligen inte så många. Vi är ofta alldeles för upptagna av oss själva eller för stressade för att uppmärksamma vår omgivning fullt ut. Det är synd och Charlie påminde mig om att jag borde bli bättre på det, bättre på att verkligen ta in omgivningen och begrunda vad den säger mig.

Allt som allt så tycker jag om Wallflower men på grund av att den genomgående får sina dippar där jag lämnas ganska ointresserad så är det inte en superframgång hos mig.