Ljusets dotter, av Elisabet Nemert

Ljusets dotter handlar om Maria och hennes familj som starkt präglas av faderns våld. Maria har ständigt varit byns driftkucku efter att hennes far när hon var liten slog sönder hennes höft vilket gjort att hon hela sitt liv haltat. Detta gör hennes liv till en plåga och varje dag är hon även rädd att det ska bli moderns sista, att fadern ska slå ihjäl henne. Men det finns en ljuspunkt i Marias liv - musiken.

-----------------------------------------------------------------

Elisabet Nemert går från klarhet till klarhet! Det här är andra boken som jag läser av henne och jag älskar denna lika mycket som Ödets hav. Nemert kan verkligen konsten av berätta en historia och jag kan knappt bärga mig till varje gång jag åter får plocka upp boken.
Samtidigt är detta en bok att avnjuta för mig. En bok som tåls att läsas långsamt för att verkligen skapa tid att lära känna karaktärerna och deras olika känslor och tankar.

Det finns många intressanta karaktärer och jag gillar hur Nemert målar upp sina världar i gråzoner och inte håller så hårt på godhet och ondhet. Det finns alltid gråzoner och det införlivar Nemert verkligen i sina karaktärer.
Jag gillade verkligen hela familjen! Kanske är Marias lillebror en av de mest intressanta då han går från förakt och hat till kärlek och insikt. Han gör verkligen en intressant resa och jag satt och hejade på för att han skulle förändras. Jag gillade också Marias mor väldigt mycket. Jag älskade att se hur hon utvecklades under boken och hur hon hittade en inre styrka som kändes extremt äkta och otroligt okrossbar.

Ljusets dotter är en fantastisk bok om att hitta sig själv och våga stå upp för den man är. Den handlar om maktspel, kärlek, ondska, inre styrka och såklart även om civilkurage som verkar vara en av Nemerts favoriter. Jag älskar denna bok och kan inte vänta tills jag får läsa mer av Nemert!