Anna Karenina av Lev Tolstoj

Anna Karenina är gift med sin något tråkige man Aleksej och har tillsammans med honom en son som hon älskar över allt annat. När hon reser till sin bror för att rädda hans äktenskap möter hon emellertid greve Vronskij och ingenting blir sig likt. Anna träffar Vronskij och deras öde är beseglat.

------------------------------------------------------------------------------------------------------

Anna Karenina var ganska mödosam att ta sig igenom trots att den var ganska lättläst. Men av de ca 900 sidorna i boken så fylldes väldigt mycket med vad jag skulle kalla onödiga och för handlingen irrelevanta funderingar. Och Anna fick vi inte ens stifta bekantskap med förrän efter ca 100 sidor. Detta gjorde att mitt intryck av boken drogs ner ganska mycket och att jag mot slutet blev ganska trött på den.


Keira Knightley som Anna Karenina

Tycker jag att Anna Karenina är dålig? Nej absolut inte! Det är på många sätt en fängslande bok med många moraliska frågor. Den förtrollar också med sina miljö- och personbeskrivningar och det känns fantastiskt att få följa med in i de ryska balsalarna och dansa i de vackra klänningarna som bars av överklassen.

Jag gillar också många av intrigerna och följer intresserat utvecklingen mellan Levin, Kitty, Vronskij och Anna. Dessa fyra karaktärer utgör ju grunden för boken och de både lyfte och sänkte boken för mig.
Om vi börjar med Levin så är han till en början en intressant karaktär som är rättskaffens och har vad man kanske skulle kalla sunda värderingar. Levin utgör dock ett stort irritationsmoment för mig då vi ofta får följa hans funderingar på allt från gräs till antalet kreatur han har omkring sig, och inte i några rader utan i ett par tiotal sidor åt gången! Men jag antar att Tolstoj passade på att ge sitt alter ego gott om utrymme för funderingar kring livet för att göra sig själv mer närvarande i texten.
Kitty är sedan min allra största favorit. Hon är så vän och god att man inte kan annat än att fastna för henne. Hennes hjärtesorg är också hjärtslitande bra beskrivet.

Levin och Kitty

Vronskij är däremot irritationsmoment nummer två. Jag gillar honom inte alls och det är svårt att hoppas på honom då i Annas val mellan sin familj och honom. Han känns omogen och arrogant och jag fastnar inte alls för honom.
Anna är sedan ett kapitel för sig. Jag både gillar henne och inte. Jag upplever henne vara en ganska självcentrerad karaktär som handlar väldigt egoistiskt och med lite tanke på andra. Samtidigt förstår man ju hennes svårigheter inför att välja mellan sin son och mannen hon älskar. Det är ju också såklart Anna som gör den mest intressanta utvecklingen då hon genom bokens gång sakta men säkert blir galen.

Anna och Vronskij

På sätt och vis gillade jag Anna Karenina jättemycket men jag irriterade mig också väldans på de långa partier som jag inte upplevde tillförde något till berättelsen utan mest bara skrevs för att Tolstoj ville uttrycka sina filosofiska funderingar. Och det är väl okej, men kanske inte när det gäller uppskattningsvis ca 400 sidor av boken som är 900 sidor. Det blir liksom för mycket och det känns som att boken är så pass lång bara för att "det ska vara så". Den hade säkerligen klarat sig bra även om den kortats ner med en 300 sidor.

En fantastisk bok men samtidigt långtråkig. Så skulle jag kanske få säga, vilket jag inser är en smula motsägelsefullt men så känns det nog - fantastisk men långtråkig.

Anna och sonen Serjozja

"Du måste förstå att jag älskar två varelser - lika mycket, tror jag, men båda mer än jag älskar mig själv - Serjozja och Aleksej [...] Bara dessa båda varelser älskar jag, och den ene utesluter den andre. Jag kan inte förena dem, men ändå är det det enda viktiga för mig."