Ibland får jag sådan himla lust att läsa självbiografier. Helst sådana där socialtjänsten är inblandad på ett eller annat sätt. Tror att det är bra att reflektera över problem inom socialt arbete när man sedan ska arbeta inom det och självbiografier ger gyllene tillfällen att fundera över kritik. Ofta är det ju så att socialarbetare faktiskt har brustit, handlat fel eller kanske helt enkelt inte haft tillräckligt med tid för att göra ett bra jobb. Men sedan jag börjat min socionomutbildning (som snart är klar - det känns så sjukt) kan jag ofta se att visst tror man att exempelvis socialtjänsten borde ha gjort si eller så, men när man vet hur systemet funkar så inser man också att det inte alltid går att göra vad som helst trots att det ibland kan tyckas som en futtig förklaring. Därmed inte sagt att de inte gör fel, för som jag tidigare sa så är ju självbiografier, där socialarbetare är inblandade, ofta bra exempel på att man har handlat fel och borde ha gjort annorlunda.
Även om jag i nuläget inte planerar att arbeta med barn och unga så är det ofta där självbiografierna som involverar socialt arbete finns och det är ändå väldigt intressant att läsa. Och att läsa kritik är alltid bra, för det är kritik och motargument som gör att människor och organisationer utvecklas och blir bättre.
Just nu har jag hur som haver en sådan där lust att läsa självbiografier igen! Och därför har jag nyligen släpat hem de tre böckerna ovan från biblioteket. Jag har börjat med Jessica Anderssons och gillar den hittills väldigt mycket, den känns eftertänksam och ärlig. Sedan blir det Patrik Sjöberg. Jag ska spara Morgan Alling till sist för den verkar vara allra bäst!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar