----------------------------------------------------------------------------------------------
Älskade Kulla-Gulla, min barndomsvän! Som jag saknat dig! Det kände jag direkt när jag plockade upp den första boken i serien för en omläsning av dina äventyr. För man saknar Gulla när man stiftat så nära bekantskap med henne som liten.
Den första boken är vad jag minns inte den bästa men jag älskar den. Den är en bra introduktion till den verklighet som är Gullas. Det är något fascinerande med denna serie för trots att mitt hjärta går i tusen bitar vid tanken på allt elände de tvingas igenom, så är det en mysig känsla över böckerna. Jag gillar det karga i dem, att det känns så kallt och svårt hela tiden och att Gulla ändå ständigt knogar på.
Men visst svider det till inom en när man tänker på att denna lilla sjuåring själv ska ha hand om hela hushållet och när vi får veta att hon inte ens når till alla sina redskap så fäller jag tyst en tår. För det är ju inte rätt, barn ska inte behöva arbeta och de ska inte behöva auktioneras bort som djur på en marknad. Slaveriet avskaffades visst på 1800-talet, men vad är då detta?
Fick nyligen veta att min farmors mor auktionerades bort just på detta sätt när hon var barn. Just det känns väldigt skrämmande för det är sannerligen inte många år bakåt i tiden. Fattig-Sverige är betydligt närmare i tid än vad man tror. Det var inte så länge sedan som sjuåriga Gulla som knappt kan bära den tunga hinken med vatten, auktionerades bort till den som bäst behövde henne.
Något som ofta tycks störa vid omläsningar är Gullas godhet som går till överdrift. I den första boken tycker jag inte alls att detta märks av. Gulla är åtminstone inte här någon slags övermänniska, utan har det både svårt och jobbigt många gånger och hon kan ju inte gärna klaga i sin ställning heller.
Ser oerhört mycket fram emot resten av serien!
Jag har aldrig varit så förtjust i Blomgårdsboken, har den hemma men valde att inte inkludera den i omläsningen. Den skrevs för övrigt efter alla de andra böckerna.
SvaraRaderaJust allt det där slitet... Det tär i en när man läser om barnen som får ta alldeles för mycket ansvar. Och barnauktionerna ska vi inte tala om, det gör mig så rosenrasande arg att jag inte vet var jag ska ta vägen!
Jag tycker om den, jag har nog alltid börjat med den vid läsandet av serien. Men det är klart, Kulla-Gulla är hon ju inte än. Och det märks lite att det är boken som är innan alla andra, men egentligen är efter alla andra.
RaderaJa verkligen, det svider till i hjärtat ett antal gånger. Nej det är svårt att förstå att det inte var så länge sedan som vi auktionerade ut barn i Sverige. Helt sjukt.
Min mamma läste högt ur Kulla-Gulla böckerna för mig när jag var liten, ett mycket kärt barndomsminne :)
SvaraRaderaÅh, vad mysigt! Det är verkligen en väldigt fin känsla över denna serie :)
Radera