När jag började läsa Häxorna i Eastwick så blev jag snabbt ganska kritisk – med all rätt visade det sig.
Jag hade väntat mig att boken skulle likna filmen vilket den inte alls gjorde. Nej, det kändes knappt som att det kom fram någon vidare vettig handling och därför är det nog sannerligen inte en bok som jag kommer att läsa igen.
Jag kände inte heller något större intresse för karaktärerna som mest bara förbryllade mig, vilket visserligen kan vara på grund av att jag jämförde dem med filmens sätt att visa dem. De hade dock inte mycket att komma med kändes det som, det hände liksom inget speciellt med huvudpersonerna. Samtidigt såg handlingen rätt annorlunda ut gentemot filmen, vilket förvirrade mig en aning då jag trodde att jag skulle ha någorlunda koll på hur historien skulle gå, men icke.
Karaktärerna eller handlingen var helt enkelt inte som det är porträtterat i filmen, man tycks sannerligen ha tolkat boken väldigt fritt i filmen. Dock så tyckte jag mycket mer om filmen än boken, så deras fria tolkning gjorde uppenbarligen historien mer intressant, i alla fall enligt mitt tycke.
Visst blir man chockad när filmen är bättre än boken men nåja, det händer ju ibland.
