Tankar kring Femtio nyanser av honom

Jag läste Femtio nyanser av honom förra året men recenserade den aldrig fast jag tänkte det. Därför blir det mest lite random tankar kring boken nu. Till att börja med kanske jag ska säga att boken är helt okej även om den inte faller just mig i smaken. Jag kan förstå vad folk tycker om men jag förstår inte alls hetsen. Det som jag störde mig på och som drog ner mitt betyg rejält, var bland annat detta:

• Först och främst: språket. Vad hände där? Visst att det inte ligger på världens högsta nivå, det kan man stå ut med, men alla dessa uttryck som "där nere". Seriöst kan inte Anastasia (Ana) uttrycka något annat ord för sitt kön? "Där nere" låter allmänt larvigt när det upprepas gång på gång, på gång.
• Nu vet jag ju att det baseras på Twilight till viss del, men känns inte vissa scener lite väl lika för att detta ska vara en självständig bok? Typ i början när Ana råkar illa ut och Christian kommer och räddar henne, exakt samma scen som när Bella möter ett gäng killar som vill henne illa och Edward genast kommer till undsättning. Enda skillnaden är att Christian vet om Anas situation på grund av att han skuggar henne medan Edward läser tankar. Eller besöket hos Anas/Bellas mamma. Vet att jag tänkte på flera sådana scener när jag läste boken men nu minns jag inte fler.
• Handlingen går på repeat hela tiden! De pratar lite om Christians liv och Ana funderar på vad hon inte vill och så har de sex. Sen mailar de. Sen har de sex. Sen pratar de om Christians liv och Ana funderar på vad hon inte vill. Så har de sex. Så mailar de. Så har de sex. Och så vidare i all oändlighet - det händer liksom inget nytt utan allting bara upprepas.
• Varför fortsätter Ana och Christian sitt förhållande när Ana upprepade gånger gråter för att hon är olycklig i situationen? Och Christian säger typ "Men såhär vill jag ju inte att du ska känna, förlåt" och sen fortsätter han ändå precis likadant som förut.
• Jag finner det också väldigt otroligt att Ana som är oskuld har helt galet bra sex med Christian från första stund. Jag tycker också att det känns rätt otroligt att Ana inte ens hållit handen tidigare - hon är trots allt över 20år.
• Vad är det egentligen med den här inre gudinnan som ska styra Anas val hela tiden? Herrejösses! Jag suckade högt varje gång hon kom in och luftade sina åsikter.
• Och till sist: varför ska Ana leva Christians liv när han inte vill leva hennes? Varför ska just hon offra sig? Är det bara jag som inte alls förstår detta?

Som sagt så kan jag absolut förstå varför folk gillar boken men jag förstår inte den här hysterin. För min del är det inte min typ av bok och med tanke på hur seg jag tyckte att boken var på grund av det ständiga upprepandet av scener så kommer jag inte att läsa de andra böckerna.