"Hon begrep nu att Anna inte alls skulle vara klädd i lila utan att hennes tjuskraft bestod i att hon alltid själv trädde fram ur sin klädsel, att hennes klädsel aldrig egentligen kom till synes. Och den svarta klänningen med de överdådiga spetsarna syntes inte alls på henne - den var bara en ram, och det enda som syntes var hon själv, okonstlad, naturlig, stilfull och samtidigt glad och fylld av liv."
Anna Karenina, av Lev Tolstoj (s.
95).
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar