Denna självbiografi handlar om Sandra Gregory som under en vistelse i Thailand går med på att smuggla heroin och åker fast vid flygplatsen. Hon skickas till berömda Lard Yao kallat Bangkok Hilton och döms till dödsstraff. Hon får sedan straffet nedsänkt till minimum straffet – 25års fängelse. Det här är berättelsen om hennes upplevelser i ett av Thailands värsta fängelser och senare även brittiska fängelser, vilka inte direkt visar sig vara bättre.
Detta var en väldigt gripande bok som trots ämnet inte kändes som en ”tyck-synd-om-mig-bok”. Givetvis förfasas man över det höga straffet som saknar alla proportioner men det är nog dock mest förfasande att jämföra de brittiska fängelser som Gregory vistas i, med Thailands Bangkok Hilton. En jämförelse som fick en utgång jag inte hade anat innan jag läste boken.
Gregory skildrar sin resa mot frihet på ett intressant sätt och resonerar även en del kring fängelsesystemet och även kring sina medfångar. Just medfångarna utgör också en fascinerande del då man ofta delges information om deras, många gånger, horribla brott men samtidigt får en förståelse för att Gregory inte ser dem utifrån deras brott utan oftast utifrån deras person där inne i fängelset. Detta ger fångarna en mer mänsklig sida som kan vara svår att ta till sig i kombination med vetskapen om vad de gjort.
En bra bok som ger en fascinerande inblick i hur livet kan gestalta sig i ökända fängelser, när domen är 25år och den högsta önskningen är friheten.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar