Aprilhäxan handlar om fostersystrarna Christina, Margareta och Birgitta. Christina plågas av sina minnen från barndomen och Margareta minns tonårstiden med ömsom lycka, ömsom sorg och frustration. Birgitta däremot minns delar av sin ungdom som den bästa tiden i sitt liv, då allting var som en film, men även för henne innebär barndomen många plågsamma minnen.
Men boken handlar också om Desirée som legat på sjukhus sedan hon föddes. Hon kan varken gå eller tala och undrar bittert vem som tagit hennes liv; ”En av mina systrar stal det liv som var avsett för mig. Jag vill veta vem.”
Jag fastnade för den här boken trots att jag delvis inte tyckte om den. Nackdelen var att den var aningen för seg för min smak men samtidigt var vissa partier väldigt intressanta. Jag intresserade mig särskilt för Christinas berättelse men även Margaretas. Birgitta hade jag dock väldigt svårt att fastna för, hennes berättelse lämnas väl också förmodligen till sist för att hon är svårast att förstå och således kommer de avslöjanden som ska ge henne förlåtelse i slutet. Och visserligen förstår jag henne till viss del - men inte nog för att hon ska bli intressant som karaktär.
Axelsson lyckas emellertid att ge läsaren en förståelse och även till viss del förlåtelse för de fyra kvinnorna i boken. Hon beskriver deras beteenden och många gånger får vi ett allt annat än bra intryck av dem till en början. De verkar bittra, sura, dumma i huvudet eller liknande, men när vi sedan får ta del av deras livshistorier så växer en förståelse för deras personligheter fram. Ett väldigt snyggt sätt att lägga upp handlingen.
Överlag tyckte jag att det var en helt okej bok, fast inte någon som jag skulle höja till skyarna kanske. Men gillar man den lite deppiga stilen med hemska livsöden så är den säkerligen läsvärd.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar