Katarina Wennstam gör en djupdykning i ämnet våldtäkter. Hon resonerar kring specifika brott, rättegångar och vad följderna blev. Vi får stifta bekantskap med omänskligheten – både vad gäller förövare och de jurister, poliser och socialarbetare som senare arbetar med rättsfallet. Men Wennstam lyckas också rikta strålkastarljuset mot oss. Vi som läser och som tror oss ha en väldigt bra syn på ämnet. Vi som vet vad som är fel och att våldtäkt alltid, alltid, alltid är fel. Och ändå lyckas Wennstam få oss att inse att vi också anklagar, viskar om och visar brist på empati och förståelse för våldtäktsoffer. Vi gör många fel som vi inte är medvetna om.
Särskilt intressant tyckte jag att Wennstams diskussion kring vilka kvinnor som det är ”okej att våldta”, var. Detta låter givetvis helt sjukt men faktum är att det är en relativt vanlig åsikt att vissa kvinnor ”får skylla sig själva”. Detta genom exempelvis sexuella vanor eller genom att hon kanske gick in i fel bil, var onykter eller gick ensam hem i mörkret. Wennstam för vidare denna diskussion till hur detta påverkar synen på män – på alla män och inte endast de få som kan klassas som våldtäktsmän. En mycket viktig synpunkt.
En annan intressant aspekt är Wennstams resonerande kring Sveriges lagar kring detta, hur de utvecklats och varför. Detta är absolut värt att fundera över då det ju är lagarna som bestämmer vad som är rätt och fel i lagens mening, vad som är brottsligt och vad som är okej.
Jag läste en gång en recension på Flickan och skulden, där recensenten menade att denna bok bör föras in som kurslitteratur för jurister, poliser och socialarbetare som ju möter detta problem i sitt yrkesutövande. Jag skulle dock vilja dra det ännu längre och säga att denna bok bör läsas av alla, då detta är ett samhällsproblem som begränsar människors livsutrymme och gör oss rädda för varandra. Det är ett allvarligt problem som borde bemötas med mer än en avfärdande suck om ”feministsnack”, särskilt då detta faktiskt drabbar alla – både män och kvinnor blir våldtagna och både män och kvinnor blir påverkade av våldtäkter på olika sätt och därför borde problemet inte bara soppas under mattan. Att jag i denna recension fokuserat på kvinnor och inte män som våldtäktsoffer, beror på att Wennstam skriver boken med detta fokus, och motiverar även varför på ett bra sätt.
Wennstam för en intressant diskussion och fäster uppmärksamhet på många aspekter, som fler människor bör fundera över. Hon har således skrivit en väldigt bra bok som är högst aktuell och relevant! Och jag vet att jag kommer att läsa om den, för den tål att läsas om!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar