Katniss ställs åter inför regimens förtryck. Presidenten är inte nöjd med hennes trotsande av regimen och hon måste nu bevisa för huvudstaden och distrikten att hon agerade av kärlek och inte kunde tänka sig att skiljas ifrån Peeta. Detta går inte riktigt som hon, eller presidenten, tänkt sig.
Snart är det också dags för årets Hungerspel. Det är kvartsekelkuvning och regimen har ett alldeles speciellt Hungerspel planerat – denna gång ska bara segrare medverka. En kvinnlig och en manlig segrare från varje distrikt ska tvingas tillbaka in i Hungerspelen. Katniss är den enda kvinnliga segraren från disktrikt 12…Fatta eld är nästan lika bra som Hungerspelen, den är inte fullt lika spännande men fortfarande riktigt bra. Att följa maktspelet, intrigerna och konspirationerna är väldigt intressant och jag följer det med stor spänning!
Liksom i ettan finns det en väldigt bra handling och den bärs främst upp av karaktärerna som här utvecklas ytterligare lite mer. Katniss får ett djup som hon inte haft på samma sätt tidigare, hon inser mer och mer hur situationen ser ut mellan distrikten och regimen, samtidigt som regimens grymhet blir allt tydligare för henne.
I Katniss och Peetas segerturné får vi även ta del av huvudstaden på ett sätt som vi inte har fått göra tidigare. Deras relation till mat och materiella ting blir allt tydligare och den skarpa samhällskritiken som Collins ger oss blir här väldigt konkret.
Denna boks hungerspel blir på många sätt svårare, grymmare och mer omänskligt. Fast jag tycker ändå att den första bokens hungerspel var mer spännande än detta. Överlag så är väl den första boken bättre, men tvåan är faktiskt inte långt efter, den är nämligen också riktigt, riktigt bra.
Jag har också skrivit om den första boken i triologin, Hungerspelen!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar