Torka aldrig tårar utan handskar: 2. Sjukdomen, av Jonas Gardell

Rasmus och Benjamins relation fortsätter och runt omkring dem börjar sjukdomen att sprida sig. Den tycks komma allt närmare och det tär på deras förhållande till varandra och till deras vänner. Till slut kommer den ikapp dem...
------------------------------------------------------------------

Sjukdomen, den andra boken i Gardells fantastiska Torka aldrig tårar utan handskar är minst lika bra som den första, Kärleken. Jag älskar även här Gardells språk som är som en tröstande hand i allt det svåra. För samtidigt som jag hänförs av Gardells språk så är det också oundvikligt att man lider när man läser den här boken. Det finns så mycket smärta och så mycket sorg. Jag tror att det är bra att vi får känna den här sorgen och gå igenom detta viktiga ämne, som trots att det hände för inte så länge sedan inte är så omtalat.

Jag gillar att vi ytterligare får se Rasmus och Benjamins förhållande utvecklas och hur de beter sig mot varandra. Men mest intressant och samtidigt hjärtskärande är det att få inblick i hur vänner börjar bli rädda för varandra, rädda för att få sjukdomen, rädda för att dö. Det är en hemsk verklighet som är svår att förstå trots att det var alldeles nyligen.
Gardell balanserar på ett bra sätt mellan motvilja och kärlek som vännerna i deras grupp börjar känna för varandra. Man vill inte att sjukdomen ska påverka, men det gör den ofelbart och för vissa är det svårare att inte vara rädd. Gardell utforskar den här rädslan på ett bra och trovärdigt sätt.

Jag läste i helgen en recension av boken som menade att det här var en typisk mellanbok som inte höll samma kvalitet som den första boken. Jag håller inte med. Jag tycker att Gardell utforskar relationer och karaktärer ytterligare och jag gillar hur han blandar nutid och dåtid i en enda salig röra och att vi inte bara får se sjukdomen utan även hur svårt det kan vara att tala om att man är homosexuell, hur man hanterar utanförskap och missförståddhet, hur det är att se vänner lida och hur man ska förhålla sig till sin tro. Trots att sjukdomen är fokus så är det många historier vi följer. Och jag väntar spänt på att få läsa fortsättningen, för den andra boken i Gardells Torka aldrig tårar utan handskar uppfyllde alla mina förväntningar.