Sara misshandlas av sin man Martin. Hon vet att om hon lämnar honom kommer han att döda henne. Men Sara har börjat utforma en plan. Hon har alltid varit rädd för vatten sedan hon såg sin bror drunkna men nu börjar hon i hemlighet att lära sig simma. Hon börjar smussla undan pengar och funderar noga ut hur man inte lämnar spår efter sig. En kväll när Martin tvingar med henne ut på en båt får hon tillfälle att genomföra sin plan. Ett oväder drar in över dem och Sara får det att se ut som att hon faller överbord. Hon simmar mot stranden, tar sina pengar, en peruk, lite mat och ger sig sedan iväg. Martin är förtvivlad över Saras drunkningsolycka och saknar henne hejdlöst. Sara skaffar sig en bostad i en stad långt bort och tror att hon äntligen fått frid, men Martin har börjat ana att något inte står rätt till och börjar leta efter sin döda fru…
Jag väntade mig så enormt mycket mer av den här boken! Jag har svårt för språket som jag inte riktigt tycker flyter, men främst stör jag mig på karaktärerna och deras åsikter och inställningar.
Martin ska väl framstå som lite labil med tanke på hans ständiga vacklande mellan att sakna Sara och ångra att han misshandlat henne till att sedan söka hämnd och rättfärdiga sin misshandel av henne. Visst, han är väl inte direkt en karaktär som ska ha alla indianer i kanoten men hans velighet känns inte helt realistisk.
Sara börjar också umgås med sin granne Ben en del och där hade vi ett stort störningsobjekt! Herregud vilken typ! Han och Sara äter middag ihop lite då och då och när de har ätit tillsammans andra eller tredje gången så är det panik i Bens liv för att Sara inte låter honom ligga med henne. När de bara har känt varandra i ca 5 dagar eller vad det kan vara – inte en helt logisk frustration enligt mig. Och ja, formuleringen ”låter honom ligga med henne” låter konstig men det är så sex framställs i den här boken. Något som kvinnan går med på och låter mannen göra.
Det tycks mig även lite mysko att Sara inte reagerar på att Ben faktiskt stundtals blir smått våldsam, mot materiella ting visserligen, på grund av hans frustration över att Sara inte hoppar i säng med honom. Hon har trots allt blivit misshandlad av sin make under en längre tid och precis flytt från detta förhållande och man kan då tycka att hon borde känna sig åtminstone lite olustig över Bens humörsvängningar.
Vidare tycks inte Sara vara speciellt traumatiserad av misshandeln hon utsatts för. Stundtals får vi en lite påminnelse om att hon mår dåligt men sen är allt bra igen. Inte helt trovärdigt det heller.
Så ja, det fanns EN HEL DEL som jag störde mig på i boken, och då har jag inte ens gått in på synen på kvinnan som hemmafru som alla karaktärer i boken delar, även Sara. I Bens önskan att ha en livspartner, framställs att ha någon som städar och lagar mat åt honom som ett av de viktigaste kriterierna.
Hur som haver var boken en besvikelse! Inte alls så bra eller spännande som jag väntat mig. Boken finns ju även filmatiserad med Julia Roberts i huvudrollen och enligt mitt minne av filmen, så kan man bespara sig tiden att läsa boken och istället se filmen som var bra mycket bättre!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar