”Utan att säga ett ord gick hon fram till delinkventen som vred sig vanmäktigt för att komma undan henne, lösgjorde en flaska som hon hade hängande vid midjan och förde den sakta till den eländiges förtorkade läppar.
Från detta hittills så torra och brinnande öga sågs då en stor tår rinna ned över det vanskapta och av smärta förvridna ansiktet, måhända den första den vanlottade någonsin fällt.”
Ringaren i Notre Dame, av Victor Hugo (s. 314 i den första delen Narren)
Har alltid funnit detta ögonblick otroligt vackert, hur Esmeralda visar barmhärtighet mot den misshandlade Quasimodo. En underbar bok som kan läsas hur många gånger som helst.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar