Blomblad för vinden, av Virginia Andrews

Andra boken i serien om Chris, Cathy, Carrie och Cory.

Varning för spoilers! Även slutet diskuteras!

------------------------------------------------------------------------------------------
Efter Corys död flyr syskonen Chris, Cathy och Carrie från sitt fängelse och träffar av en händelse läkaren Paul som adopterar dem alla tre. Syskonen börjar söka sina drömmar och försöker gå vidare med livet. Men Cathy kan inte glömma vad deras mor gjort dem och hon planerar noga sin hämnd.
-----------------------------------------------------------------------------------------

Den andra boken är minst lika bra som den första, Vindsträdgården. Kanske bättre till och med. Där Vindsträdgården ibland blir långsam har Blomblad för vinden ett ganska högt tempo med mycket händelser. Främst följer vi Cathy och kring henne är det mycket kärleksrelaterade händelser och hennes balettdrömmar. Men grunden är alltid hämnden. Hämnden på den mor som förnekat dem, låst in dem och dödat dem. Och man förstår Cathy. Man förstår att hon vill hämnas och det känns rättvist.

När jag läste boken som liten var det svårt att se det psykologiska i boken. Jag såg inte fullt ut hur mycket Cathy påverkas av sin mamma. När jag läser boken nu blir det helt uppenbart att allt Cathy gör har sin grund i hennes mamma och det blir väldigt tydligt hur Cathy vill vara som sin mamma. Samtidigt som hon hatar henne så ser hon upp till henne och försöker efterlikna henne på alla sätt. Hon försöker manipulera folk på samma sätt, hon vill ha en man som ser ut som moderns make, hon vill i flera avseenden ha sin mammas liv. Samtidigt vill hon bevisa att hon är en bättre människa. Den här aspekten tycker jag nu är det som lyfter hela boken, för det psykologiska spelet mellan Cathy och hennes mamma är väldigt intressant att följa.

Slutet gillar jag! Det är såklart oundvikligt att boken slutar med Cathys hämnd och Virginia Andrews bygger faktiskt upp det på ett bra sätt. Cathy skyller allt som går fel på sin mamma och till viss del har hon rätt men vissa saker kan rimligen inte vara mammans fel. Och jag gillar det. Det säger mycket om Cathys känslor för sin mamma samtidigt som det såklart behåller den röda tråden om hämndbegäret. I slutändan kommer en rad händelser som tveklöst bottnar i vad deras mamma utsatte dem för och när Carrie tar livet av sig är det svårt att inte sympatisera med Cathy när hon iscensätter sin hämnd.
I slutändan lyckas Cathy med råge med att hämnas. Det känns mörkt och hemskt men samtidigt ändå lite rättvist att mamman får fortsätta spela galen i all evighet för att undvika att åtalas för mord. Hon ärver alla pengar som hon låst in sina barn för, ljugit för och mördat för - men hon kan inte längre använda ett öre av dem. Det känns som ett slut som andas den känsla som finns i resterande boken, lite skrämmande och ondskefullt.

Jag blev faktiskt positivt överraskad vid omläsningen av den här boken men jag vet att jag alltid tyckt sämre om de två resterande böckerna i serien så vi får väl se vad jag tycker om dem nu.

Nästa bok i serien är Törnbädden.
Jag har tidigare recenserat första boken Vindsträdgården här.