lördag 24 januari 2009

Shakespeare är som bekant tidslös


Många tittar lite konstigt på mig när de får höra att jag för nöjes skull läser verk av Shakespeare. Alternativt tycker de att "Oj, vad det låter bildat!". Nej, jag tycker inte att jag är speciellt bildad endast för att jag läser Shakespeare. Shakespeare har lästs och uppskattats av väldigt många människor och jag kan tycka att det är synd att man numera verkar ha synen att han skulle vara jobbig att läsa, att man inte fattar vad han säger eftersom det går på vers osv. Kortfattat - man kopplar ihop Shakespeare med ett måste. Något man tvingas läsa i skolan. Det här tycker jag är synd för förmodligen ger det en känsla av att det kommer att vara jobbigt. Det är inte jobbigt att läsa Shakespeare, har man väl läst ett par sidor tycks språket bli naturligt.

Jag har absolut inte läst så många av verk som jag skulle vilja, men en del har det ändå blivit. Och senast inom detta område var det En vintersaga, Som ni vill ha det och En midsommarnattsdröm (bilden här ovan är från filmatiseringen av En midsommarnattsdröm,1999).

En vintersaga är en pjäs som jag aldrig har läst förut men som jag tyckte var riktigt bra. Den innehåller allt man väntar sig och lite till - det är drottningar som dör, sann kärlek som övervinner allt, svek och lögner, en sanning som kommer fram för sent, hjältar som dör, kärlek över klasserna och trånsynta kungar. Allting börjar när kungen Leontes börjar fatta misstankar mot sin fru Hermione. Leontes tror att Hermione har en kärleksaffär med kung Polixenes och att barnet som hon väntar är hans.

Jag överraskades över hur mycket jag gillade karaktärerna. Oftast brukar jag fastna för en eller två karaktärer som jag riktigt sympatiserar med eller helt enkelt fascineras av. Men i denna fann jag de allra flesta som högst intressanta. I spetsen på skaran var dock Antigonus och Paulina, gifta med varandra. Detta på grund av deras vilja att göra vad som är rätt och även i viss mån för deras olycka. Allt som allt är det ett bra drama med bra karaktärer och ett precis lagom mått av magi.

Som ni vill ha det har jag bara läst på engelska tidigare och denna svenska översättning var rätt intressant. Berättelsen är väldigt komisk och rätt så rörig. Vi möter Rosalind, vars far har blivit förvisad från riket av sin bror. Så småningom blir även Rosalind bortskickad, med sig tar hon sin kusin Celia och narren Proba. För att inte bli upptäckt klär Rosalind ut sig till man.
Innan detta sker har Rosalind träffat Orlando, som tvingats lämna både hem och arv efter faderns död. Orlando har förälskat sig i Rosalind men vet inte om att hans kärlek är besvarad. Orlando träffar så småningom Rosalind, utklädd till man, i skogen. Orlando säger att han är väldigt förälskad i en Rosalind som han nyligen träffat, ovetandes om att han har henne framför sig. Rosalind bestämmer sig för att testa hur långt hans kärlek sträcker sig, av detta följer en förvirrande lek dem imellan som snudd på berör homosexuell kärlek eftersom Rosalind hela tiden är utklädd till man. Parallellt med detta utvecklas andra historier, en av mina favoriter är den om Febe och Silvius. Silvius är kär i Febe och uppvaktar henne ständigt, när dessa två träffar Rosalind (utklädd till man) och hennes sällskap, fattar Febe tycke för Rosalind i tron om att hon är en man.

Det är en lekande berättelse som ger oss kärlek, så som vi vill ha den. Det är en stor portion humor och jag skrattade högt flera gånger. Spelet mellan Rosalind och Orlando är intressant att se och även sättet som Rosalind ses på när hon är förklädd och hur hon agerar utefter det. En pjäs som tåls att läsas om. Flera gånger.

Och så slutligen en av mina absoluta favoriter; En midsommarnattsdröm. Tyvärr har jag bara läst den på engelska en gång och annars fått nöja mig med svenska ett par gånger. Lika underbar är den dock varenda gång! Jag har nog dessutom sett sönder filmen från 1999 med Michelle Pfeiffer, Calista Flockhart och Christian Bale som jag tycker är en klockren filmatisering.

En midsommarnattsdröm har tre historier i handlingen. Det är en grupp människor som ska sätta upp en pjäs för de nyförlovade, här möter vi Botten som senare kommer att bli en större roll. Den andra historien hittar vi i skogen där älvor lever, här finns Oberon och Titania som ständigt bråkar, men man kan tidigt urskilja även en annan slags spänning dem imellan. Den tredje och mest centrala handlingen är den mellan ungdomarna Helena, Hermia, Demetrius och Lysander. Lysander och Hermia är förälskade men Hermia är bortlovad till Demetrius. Demetrius hade tidigare ett förhållande med Helena som fortfarande är helt nerkärad i honom. Hermia och Lysander bestämmer sig för att rymma från Aten för att få leva ihop någon annanstans. Detta berättar de för Helena som är en gammal barndomsvän till Hermia. Helena får för sig att hon ska lura ut Demetrius i skogen så att han ser att paret rymmer, och på detta sätt själv få honom tillbaka.

I det här skedet av historien är det faktiskt redan nu lite rörigt kan man tycka - det blir värre. Till skogen går inte bara ungdomarna utan även teatergruppen som ska dit för att träna sin pjäs. Puck, som tjänar under Oberon, bestämmer sig för att jävlas lite med dem och förvandlar därför Botten så att han får åsneöron. De andra blir rädda för skogens magi och springer iväg. Botten, som inte begriper vad som hänt står förvirrat kvar. Oberon har samtidigt bestämt sig för att hämnas på Titania och ger henne därför en blomsaft när hon sover, som gör att den första hon ser när hon vaknar kommer hon att bli galet förälskad i. När Titania således vaknar ser hon Botten, med åsneöron och allt, och faller - mycket riktigt - handlöst för honom.

Samtidigt som detta sker har de fyra ungdomarna också anlänt till skogen. Hermia och Lysander har lagt sig för att sova ett tag. Helena springer efter Demetrius och tigger och ber om att han ska ta henne tillbaka. Demetrius lämnar henne emellertid ensam men efter viss eftertanke följer hon efter honom lika hängivet som förut. Detta har Oberon sett och säger nu åt Puck att lägga samma blomsaft som tidigare användts på Titania, på Demetrius ögon när han sover så att han blir lika kär i Helena som hon i honom. Puck springer iväg för att göra just detta, dessvärre tar han fel person och ger blomsaften till Lysander istället. När Lysander sedan vaknar så ser han Helena först och blir genast förälskad i henne. Helena tror emellertid att detta är ett trick för att förudmjuka henne och driva med henne för hennes obesvarade kärlek till Demetrius och blir därför arg. Lysander följer dock efter Helena för att övertyga henne om sin sanna kärlek till henne.
Så i detta läge är Hermia fortfarande precis lika förälskad i Lysander som förut, men han är dock galet kär i Helena som fortfarande tigger om Demetrius kärlek, men den enda som Demetrius ser är Hermia. Och det är nu det börjar bli riktigt roligt!

En midsommarnattsdröm är som sagt en av mina favoriter, det är en underbar historia som alltid är lika aktuell på ett eller annat sätt, som Shakespeare i regel är. Min stora favorit i denna komedi är helt klart Helena, att se henne desperat ränna efter Demetrius som så obarmhärtigt avvisar henne och att se hur förbannad hon senare blir är klockrent. Demetrius kommer tvåa på favoriterna, han är en person som fascinerar och jag känner medlidande med honom i hans blindhet som han är omedveten om. Det här är en pjäs som jag finner påpekar hur halva ordet kärlek faktiskt är lek. Och det är underbart att se i vilken grad man utnyttjar just det.

Shakespeare kommer alltid ha en speciell plats i mitt hjärta, det är ett som är säkert. Och dessa tre kommer säkerligen läsas fler gånger, speciellt då En midsommarnatts dröm som jag aldrig kommer att få nog utav! Det tåls att sägas en gång till: Shakespeare är sannerligen tidslös!

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar