De oskuldsfulla

Igår läste jag ut denna bok, De oskuldsfulla som är skriven av tre systrar och är en sann historia.

"Kristina, Celeste och Juliana föddes in i sekten Guds barn. Men deras erfarenhet av Guds kärlek och förlåtelse skiljer sig radikalt från den traditionella kristna uppfattningen. Organisationen som hade ansvar för deras uppfostran utövade fysisk och psykisk misshandel, hjärntvätt, prostitution och pedofili.

Sekten grundades i USA i slutet av 1960-talet och är numera känd under namnet Familjen. En av de mest upprörande aspekterna av sektens religiösa utövande är användandet av sex för att "åskådliggöra Guds kärlek", något som i grund och botten betyder sex mellan sektens medlemmar, oavsett deras respektive ålder.

Berättelsen tar oss med på sytrarnas livsresa i sekten, tragedierna, absurditeterna och det slutgiltiga hoppet, och deras liv efteråt. Det är en fruktansvärd historia, men först och främst en berättelse om oändlig kärlek och oerhört mod."

Jag tyckte att boken var bra även om den hade en tendens att bli aningen tjatig och seg. Det är fruktansvärt hemskt att så många barn har utsatts för denna misshandel. Det är bra och viktigt att boken skrevs, att även offren får komma till tals - speciellt när det är som i deras fall att de hitills fått vara tysta och aldrig sagt emot eller ifrågasatt. Det känns konstigt att tänka sig att en man, deras ledare som sågs som en profet från Gud, hade en så stor makt över så många människor. Och ännu värre, att ingenting upptäcktes av samhället.

Dessvärre har boken som sagt en tendens att bli lite tjatig. Den är uppdelad så att en syster i taget berättar om sina upplevelser, och jag tror att det här kan vara anledningen till varför jag finner den lite upprepande. Saken är den att systrarna mer eller mindre upplever samma eller liknande situationer, detta gör att det inte alls blir lika upprörande när man läser om exakt samma situation (bara med andra personer inblandade) för tjugonde gången. Det känns som att den inte hade förlorat på att kortas ned lite. Samtidigt så inpräntar ju det här hur hemskt det verkligen var att leva i deras vardag, men personligen finner jag att det blir lite tjatigt.

Men allt som allt är det en bra bok, är man känslig kanske det inte är en bok man ska läsa men den öppnar kanske ögonen på en eller två personer angående hur en sekt kan verka och anledningen till att människor går med i sekter och lyder blint trots att det kanske går emot deras egna vilja. Det går inte att motarbeta något man inte förstår. Men som sagt - lite seg men annars en bra bok.