--------------------------------------------------------------------------------------------
Janusstenen är den andra boken om arkeologen Ruth Galloway och jag fortsätter att älska henne! En stor anledning till det är förmodligen mitt intresse för arkeologi och att läsa om Ruth väcker ju såklart genast en gammal arkeologstudents intresse. Bitarna i boken som rör arkeologi är på sätt och vis roligast. Och jag gillar verkligen hur arkeologin spelar en viktig roll genom hela boken och inte bara i början. Sedan måste man ju bara älska Ruth! Vilken underbar karaktär! Så enkel och okonstlad. Hon känns äkta och hon är kanske mer som de flesta av oss. Karaktärer i deckare tycker jag också har en tendens att vara lite väl skärpta ibland, de kopplar liksom aldrig av. De tar aldrig ledigt. Ruth känns mer trovärdig där, när hon kommer hem tar hon visserligen fallet med sig men funderar ändå mycket kring helt andra saker och det gillar jag.
Fallet i sig tyckte jag om, men det var inte alls lika bra som första bokens. Kanske blev det lite för många barn att hålla koll på ibland. Det var visserligen tydligt men ibland kände jag att det blev lite många namn här och där, särskilt som folk också bytte namn hej vilt.
Ruths personliga problem är såklart också spännande och det ska bli roligt att läsa vidare om hur det går mellan henne och Harry. Jag ser fram emot att få läsa tredje boken och åter kastas in i brott med starka kopplingar till arkeologi!
Härnäst i serien är Huset vid havets slut! Och det är minsann tur att den redan står i min bokhylla för jag hade inte kunnat vänta länge!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar