Det har varit ett himla liv om huruvida berättelserna om Mia i böckerna Gömda, Asyl och Mias hemlighet ska vara en bluff eller inte. Personligen gillar jag dessa böcker, speciellt då den första. Men jag kan ändå inte säga att det här är något som engagerar mig så värstans mycket. Herregud, det är en bok! Måste hela Sverige dömma och peka finger utan att ens veta vad som egentligen är sant?
Om det nu skulle visa sig att vissa delar tagits bort och andra lagts till så vill jag bara påpeka att efter vad jag hört och minns så är det ingen som sagt att precis allting i boken är sant. Jag kan dock ha fel, jag har dessvärre inte Gömda så kunde inte kolla den prologen, men tittade i Asyl och Mias Hemlighet. I Mias Hemlighet kan jag hålla med om att det står att "Mias Hemlighet är en dokumentär roman, och allt som berättas har inträffat i verkligheten." Jo visserligen, men den har ju Maria Eriksson skrivit själv, så då är ju det något hon får stå för.
I Asyl däremot står det innan prologen; "Den berättelse som följer är en dokumentär roman. Den bygger i sin helhet på verkliga händelser och finns belagd i en lång rad dokument, både i Sverige och utomlands." Den bygger i sin helhet på verkliga händelser, som sagt.
Jag sitter inte här och säger att anklagelserna är fel, eftersom det inte är något jag kan uttala mig om då jag inte var där och upplevde allting. Däremot tycker jag att somliga borde betänka att frasen "Gömda - en sann historia" inte nödvändigtvis behöver betyda att allting, in i minsta detalj är sant. Dessutom handlar det ju om en persons synvinkel, och med den utgångspunkten så kan egentligen inte allt vara sant. För vad är egentligen sanning? Det som är sant för mig kanske inte är det för dig och två personer upplever samma situation så olika.
Det har ju pratats en del om många andra böcker tidigare också, speciellt då självbiografier som till exempel Gardells En komikers uppväxt, eller Guillous Ondskan, eller för all del Dave Pelzers Pojken som kallades Det. Är de sanna? Man har ju hört folk som har en koppling till deras upplevelser säga både att Ja så var det och Nej så var det verkligen inte.
Om man nu så gärna vill veta sanningen kanske man först borde tänka över vad sanning egentligen är, för begreppet sanning är faktiskt inte så lätt som man kanske kan tro.
Skulle vilja sammanfatta allting med två rader ur det första kapitlet i Ett ufo gör entré, uppföljaren till En komikers uppväxt; "Det här är en sann historia. Eller rättare sagt: Det kanske inte var så det var, men det är så jag minns det."
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar