Förhandsbeställt sista delen i Torka aldrig tårar utan handskar!

Nu går det äntligen att förhandsbeställa den tredje och sista delen i Torka aldrig tårar utan handskar! Jag beställde direkt och väntar nu otåligt på att det ska bli slutet av juli! Vad jag kunde se så går det bara att bevaka den på Bokus men på Adlibris kan man förhandsbeställa den redan nu.

Bröllopstider?

Tydligen är det bröllopstider nu och själv ska jag på mina första två bröllop (inte mina egna, det vore lite väl att gifta sig två gånger på en enda sommar) i juni och i juli. Med undantag av mina föräldrars bröllop så är dessa de första jag kommer att vara med på, och mina föräldrars bröllop minns jag inte så mycket av, jag var trots allt ganska liten då.
Tidigare i vår efterlyste jag lite böcker med bröllopstema men det visade sig vara ganska tunt, men nu har jag hittat en hel hop. Kanske ska kika närmare på några av dessa?

Bröderna Grimm - tre sagor

 

Ynglingen som ville lära sig vad det är att rysa

Den här sagan, med en lite väl lång titel, är en av Grimms sagor som inte egentligen säger så mycket. Den har allt det där klassiska som sagor ska ha, den bygger upp historien i tre steg och så vidare men ändå så blir det för mig platt fall i slutet. Jag tycker mest synd om "ynglingen" som har ett gott hjärta och bara försöker sitt bästa men ständigt blir ivägkörd, till och med av sin egen pappa.

Mästerkatten i stövlarna
Det här är nog inte riktigt en av mina favoritsagor. Visst är den rätt underhållande med kattens list och trick men så mycket mer än så är den inte. Kanske skulle jag tycka bättre om den om vi visste att kattens ägare verkligen förtjänade alla framgångar men som det är nu kan ju lika gärna andra karaktärer som blir lurade i sagan vara minst lika goda.

De två syskonen
Den här sagan gillar jag däremot! Den har lite allt möjligt bra som brukar vara med i sagor, en hemsk häxa och styvmor, en elak styvdotter, förvandlingar, kungliga par och magi. Just denna häxa är verkligen synnerligen hemsk för hon skadar barnen av ren elakhet utan att hon själv har något att vinna på det. Givetvis får hon sitt straff i slutet av sagan, men ovanligt nog slutar den inte med att de levde lyckliga i alla sina dagar, utan bara i många år.

THG Day 7: A scene that made you cry

När Rue dog. Det är nog den främsta scenen som jag inte kunde hålla tillbaka tårarna till. Rue ska ju såklart symbolisera regimens ondska där man till och med kan ta livet av tolvåringar. De andra tävlande är ju lite äldre, lite mer tonåringar, men Rue är ju på alla sätt ett barn och hon visar därmed att det faktiskt är barn som offras.
Katniss sorg är här också väldigt viktig, då det är genom hennes känslor som vi själva möter tomheten efter Rue. Jag har också alltid tänkt att Katniss på många sätt ser Rue som något utav ett subsitut för Prim. Rue blir den lillasyster som Katniss måste skydda och jag tror att likheterna mellan dem i ålder är en av anledningarna till att Katniss så snabbt tar henne till sitt hjärta.



Rues dödsscen

"Jag tar ett steg tillbaka och ser på Rue en sista gång, Det skulle faktiskt kunna vara så att hon bara ligger och sover på ängen.
"Hejdå, Rue", viskar jag. Jag lägger tre av fingrarna på vänsterhanden mot läpparna och håller ut dem mot henne."

Söndagscitat - Vi är inte sådana som i slutet får varandra

"Jag har läst uppskattningsvis en promille av kursmaterialet inför tentan och ämnena är så tråkiga att jag inte vet vart jag ska bli av [...] loggar istället in på facebook och läser kursares statusuppdateringar. Alla är tentarelaterade. Charlotte Silversvärd skriver: "Välförtjänt ansiktsbehandling på Sturebadet efter sex timmars tentaplugg", Cassiopeja Svensson skriver "DÖÖÖÖÖÖÖÖÖÖÖÖÖÖÖÖÖÖÖÖÖÖÖÖÖÖ" men ångrar sig sedan och raderar snabbt innan hon får för sig att klicka på skicka."

Vi är inte sådana som i slutet får varandra, av Katarina Sandberg (s. 154).

Just det här är så fruktansvärt välbekant när man pluggar så jag kunde inte låta bli att gapskratta när jag läste det. Facebook är verkligen inte gynnande för självkänslan när man pluggar inför en tenta.

THG Day 6: A scene that made you laugh

När Katniss skjuter sin pil genom grisen! Jag älskar hennes irritation över att hon blir ignorerad och hur hon verkligen skakar om spelledarna.

"Pilen genomborrar äpplet i grisens mun och fäster det i väggen bakom. Alla stirrar misstroget på mig.
"Tack för visad hänsyn", säger jag. Sedan bugar jag lätt och går rakt mot utgången utan att ha fått tillåtelse att gå."

Katniss uppvisning i idrottshallen

Vi är inte sådana som i slutet får varandra, av Katarina Sandberg

Cassiopeja har precis flyttat till Stockholm för att studera juridik. Alla hennes vänner och kurskamrater förlovar sig och pratar om den stora kärleken medan Cassiopeja tror att kärlek bara är trams. Tills hon möter Casper...
---------------------------------------------------------------------------------------------

Vi är inte sådana som i slutet får varandra är en bok som jag verkligen såg fram emot att läsa. I början uppfyllde den absolut mina förväntningar men sedan kom den in i ett segare parti som gjorde att jag tappade intresset lite. Men efter ungefär hälften av boken kom den igång igen och det är främst den andra delen av boken som gör att jag gillar den!

Det här är en riktigt bra och underhållande bok, skriven med en härlig ironi som får mig att skratta högt. Det känns så äkta och på riktigt. Den där tillrättalagda bilden som så ofta finns i böcker i denna genre finns inte här. Allt är bara rätt på och med en brutal ärlighet som gör att formatet känns lite som en dagbok.
Det är just det här som gör att jag gillar boken. Det ärliga och rättframma. Och såklart ironin som jag tycker lyfter boken flera snäpp. Jag älskar bokens ton och det är helt klart den som kommer att få mig att vilja läsa om boken.

En bra och underhållande debut som diskuterar kärlek och livets andra små och stora bekymmer, med en underbar ironi som inramning av berättelsen. Läs den!

Ett stort tack till Gilla Böcker för recensionsexemplaret!

THG Day 5: Your favorite fight/battle scene

Thresh under träningarna

Här måste jag nog säga scenen med Katniss och Clove där Thresh senare kommer in. Där satt jag verkligen som på nålar! Och jag tycker verkligen om hur rå Clove är, vilket verkligen visar hur långt spelen får barnen att gå. Att Tresh sedan också kommer in och slåss för Rues skull, är nog en stor anledning till att jag gillar scenen.

Det finns kanske andra bra scener men just denna är nog den som jag minns bäst och tycker om av flera orsaker.  Det är en intressant blandning av hjärntvätt, lojalitet och rädsla.


Clove under träningarna

""Nu är det slut", tänker jag och hoppas för Prims skull att det ska gå snabbt. Men Clove vill njuta av tillfället. Hon tycker till och med att hon har gott om tid. Utan tvekan är Cato i närheten och vakar över henne medan han väntar på Thresh och kanske Peeta.
"Vart har du pojkvännen, Distrikt 12? Har han inte lämnat in än?" frågar hon."

Just nu!

En bra bok och en stund över att läsa den. Det är de små sakerna som räknas.

Söndagscitat - Vi är inte sådana som i slutet får varandra

"Det ska bli spännande. Ett studiebesök i allt jag föraktar. Plus att man säkert växer som människa om man möter sina rädslor. Det hade Beatrice sagt till mig och lagt huvudet på sned. Och jag hade spontant velat kräkas. Tur för alla inblandade att Beatrice inte är här. Det blir ju så tråkig stämning med kräk på golvet. Dessutom: väldigt tråkiga fläckar av magsyra på parkettgolv."

Vi är inte sådana som i slutet får varandra, av Katarina Sandberg (s. 100).

THG Day 4: A character you love that everyone hates

Peeta

Gud svårt igen! Jag drar till med Peeta här! Inte så att folk hatar honom kanske, men jag har hört många som tycker att han är lite mesig och själv upplever jag faktiskt att han är lite för god, lite för "rätt" eller vad man ska säga. Men jag gillar det! Jag gillar hans ständiga godhet och hur han alltid handlar rätt trots att han kanske ibland borde vara mer självisk för att kännas mer trovärdig.

Det är dessutom intressant hur han på flera sätt blir en motpol till Katniss och därmed kompletterar henne på så sätt. En av orsakerna till att jag gillar Katniss är att hon inte är typiskt tjejig, av samma orsak gillar jag också Peeta för han känns inte som en stereotyp kille. Han är inte förutsägbar på det sättet, även om andra faktorer gör att han känns förutsägbar som karaktär.

 

Men nej, kort och gott får jag säga Peeta för att han är så god och osjälvisk att man skulle få måla ett stort kors i taket om man träffade en person som honom på riktigt.

Katniss och Peeta

""Katniss", säger han. Jag går bort till honom och stryker bort håret ur hans ögon. "Tack för att du hittade mig."
"Du skulle ha hittat mig om du kunnat", säger jag."
 

Orange böcker i bokhyllan!

Böcker i min bokhylla som har orange framsida är Livstid, Dansar med vargar, En plats i solen, En dag och Lycka!

Livstid - Det här är en av mina favoriter i Liza Marklunds serie om Annika Bengtzon. Jag gillar själva fallet som är centrum för boken. Det här är nog en julklappsbok tror jag, eller en present. Jag önskade mig alltid böckerna i den här serien ett tag så tror jag har de flesta nya.

Dansar med vargar - Den här boken köptes på Myrorna och jag älskade den! Älskar filmen och boken var ännu bättre!

En plats i solen - Det här har jag för mig är, till skillnad från Livstid, en av de sämre i serien enligt mig. Jag minns knappt vad den handlar om och det är väl ett tecken på att den inte gjorde något större intryck.

En dag - Åh, jag var så besviken på den här! Alla höjde den till skyarna och jag bara hatade Dexter, vilket gjorde det svårt att heja på honom och Emma vilket såklart är själva grejen med boken. Visst gillade jag vissa delar men Dexters personlighet och sättet som han behandlade Emma på gjorde att jag inte alls fastnade för boken.

Lycka! - Dalai Lamas klokheter är alltid nyttiga att läsa! Den här köpte jag på Myrorna och den var sannerligen värd sina få kronor.

THG Day 3: A character you hate that everyone loves

Gud så svårt! Vilken karaktär älskar alla då? Hrm... egentligen kanske jag vill säga Gale här igen? Men man kanske borde variera sig lite mer i sina svar? Äsch jag säger Gale igen! Jag ser inte grejen mellan honom och Katniss och jag fastnar inte alls för honom som karaktär heller.

Gale under Slåttern

Läst i April 2013

April har varit en helt okej läsmånad, men jag har ju inte hunnit med sådär himlars mycket böcker, men helt okej ändå som sagt. Och ovanligt mycket deckare!

• Det du inte såg, av Patrik Sjöberg och Markus Lutteman
• Livrädd, av S.J. Bolton
• Tvillingarna - Romeo och två Julior, av Francine Pascal
• Eva & Adam - Prins eller vanlig groda, av Måns Gahrton och Johan Unenge
• Ritual, av Mo Hayder
• Ett liv utan stress, av Anki Bengtsson
• Från idiot till medborgare, av Karl Grunewald
• En tesked jord och hav, av Dina Nayeri
• 101 tips för framgångsrika studier, av Anna Tebelius Bodin  
• Kriget är slut, av Morgan Alling
• Onda flickor, av Alex Marwood

Antal böcker lästa: 11st
Skönlitteratur: 6st
Facklitteratur: 5st
Barn- och ungdomslitteratur: 2st

Pocket: 1st
Inbundna: 10st

Omläsningar: 2st

Svenska: 11st

Engelska: -

Annat språk: -

Kvinnliga författare: 7st
Manliga författare: 4st
 

Köpt själv eller fått: 6st
Lånat på biblioteket/av vän: 5st

Antal sidor lästa:  3 486 sidor

De två böcker jag tyckte bäst om var: Det går faktiskt inte att välja två, jag måste välja tre för Livrädd, Kriget är slut och Onda flickor var alla tre helt galet bra!

Onda flickor, av Alex Marwood

En sommardag träffas elvaåriga Jade och Bel för första gången och ingen av dem kan ana vilka ödesdigra konsekvenser det får. Samma sommar döms de båda till fängelse för mord. Tjugofem år senare möts de igen, nu med nya identiteter och nya liv. De skulle båda göra vad som helst för att dölja vilka de egentligen är...
---------------------------------------------------------------------------------------

Jag älskade Onda flickor! Karaktärerna, miljöerna, upplägget - allt! Jag började läsa på morgonen och på kvällen läste jag sista sidan för det gick verkligen inte att lägga ner boken. Jag var tvungen att få reda på vad som hänt och hur det skulle gå för Jade och Bel, även om man såklart är kluven inför dem på samma gång.

Boken för en intressant diskussion kring skuld och ondska som inte är fullt så svartvit som den skulle kunna vara. Det är också intressant hur författaren utforskar barns oskuldsfullhet och låter oss se både argument för och emot. Det är svårt att släppa boken och jag tänker fortfarande på främst diskussionen kring ondska. Vad är ondska och kan barn vara alltigenom onda? Kan barn vara onda överhuvudtaget?

Jag gillade också hur vi följer både nutid och dåtid. Vi får såklart snabbt veta att Jade och Bel blev dömda för mord men vi får vänta länge och väl innan vi faktiskt får veta vad som hände den där sommardagen när en fyraårig flicka dog. Det är bra att det dras ut lite på det. Man förstår ju rätt snabbt att det måste vara ganska hemska saker de blev dömda för eftersom att de tycks vara så ihågkomna av allmänheten så många år senare. Detta gör ju att vi inte riktigt vet hur vi ska förhålla oss till huvudpersonerna, man är liksom osäker på om man vågar sympatisera med dem eftersom att man inte vet vad som faktiskt hände. Barn som dödar andra barn är såklart ett fruktansvärt svårt ämne och huruvida barn överhuvudtaget kan kallas onda är ett intressant inslag som färgade mycket att min syn på karaktärerna Jade och Bel.

En riktigt bra bok som gav mig en och annan rysning men främst mycket funderingar kring ondska och ämnet barn som dödar barn. Absolut läsvärd!

Och ett stort tack till Modernista för recensionsexemplaret!

Halva tiden för Charles Dickens

Charles Dickens

Nu i mitten av april har ungefär halva tiden gått för min egen utmaning där jag satt Charles Dickens i fokus och tänkt läsa följande böcker av honom:

1. Oliver Twist
2. David Copperfield
3. Lysande utsikter
4. Två städer
5. Vår gemensamme vän

Och så har jag även planerat att läsa en biografi över Dickens. Nu är det emellertid så att det är så himlars mycket att göra i skolan med C-uppsatser, tentor och allt möjligt så jag har inte hunnit läsa en endaste en av dessa böcker. Men jag vill ju hemskt gärna läsa dessa böcker så jag har bestämt mig för att förlänga perioden för den här utmaningen och kommer att avsluta den i slutet av augusti istället för maj. Så snart hoppas jag ha lite mer tid för Charles Dickens!

THG Day 2: Your least favorite character

Gale på Slåttern

Hrm, kanske Gale? Jag fastnar inte alls för honom faktiskt. Kanske tycker jag också att han är lite väl kall och empatilös i tredje boken när han frivilligt offrar människor för den högre sakens skull. Jag har lite svårt för målet helgar medlen-resonemang. Som karaktär är han ju dock nödvändig för handlingen, han lyfter flera intressanta aspekter hos Katniss till exempel, som för hennes utveckling framåt. Men ja, kanske är han en av de jag gillar minst?

Katniss och Gale

""Vi skulle kunna göra det, vet du", säger Gale med låg röst.
"Vad?" frågar jag.
"Lämna distriktet. Rymma. Leva i skogen. Du och jag, vi skulle klara det", säger Gale."
 

Vi är inte sådana som i slutet får varandra!

 

Är Katarina Sandbergs debutroman och jag har fått ett recensionsex av Gilla Böcker! Recensionsex sätter sannerligen lite extra guldkant på tillvaron! Jag är dessutom jättesugen på att läsa den här, det verkar vara en bok som jag kommer att tycka om.

Stort tack till Gilla Böcker!

THG Day 1: Your favorite character

Haymitch i The Hunger Games

Egentligen är det väl kanske Katniss, men för att hitta någon annan så tror jag faktiskt att det nog får bli Haymitch. Jag gillar verkligen honom som karaktär. Han är visserligen ganska odräglig när vi först träffar honom men väldigt snart utvecklas en humor som jag gillar hos honom. Till en början och kanske mer ytligt kan jag tycka att det är just denna humor som är typiskt för Haymitch som karaktär, men efter ett tag och om man tittar lite djupare så ser man en väldigt skadad själ som dränker sina hemska minnen i ständiga spritångor. Haymitchs alkoholism blir på det sättet ett tecken på hur regimen krossar liv, det spelar ingen roll om du vinner för du kommer ändå alltid att hemsökas av minnen av vad du gjort och varit med om.


Porträtt inför Catching fire

"... men jag känner att Haymitch ser på mig. Det är nu det gäller. Nu ska vi få veta exakt hur lika vi är, exakt hur väl han verkligen förstår sig på mig.
"Jag är med Härmskrikan", säger han."

En tesked jord och hav, av Dina Nayeri

I en by i 80-talets Iran bor Saba och hennes tvillingsyster Mahtab. De är så nära som systrar kan bli och är väldigt lyckliga i sitt välstånd. Deras största intresse är Amerika och allt som har med landet att göra. Men en dag försvinner flickornas mamma och hon tar Mahtab med sig. Saba är övertygad om att de har rest till Amerika och hon längtar förtvivlat efter dem och deras liv där.
---------------------------------------------------------------------------------------------------

En tesked jord och hav är en vacker historia med ett vemod som växer sig starkare ju längre berättelsen går. Det är också lite osäkert vad som faktiskt hänt med Mahtab och tvillingarnas mamma vilket jag gillar. Visst kanske vi rätt tidigt kan lista ut hur det inte är och gissa vad som snarare är troligt men vi får ändå följa Saba till slutet innan allting blir helt tydligt.

Det som jag verkligen fångades av, och som är bokens stora behållning, är miljöbeskrivningarna. Jag kände dofterna, såg färgerna och kunde smaka maten. Nayeri kan verkligen beskriva omgivningar och få dem att kännas verkliga för läsaren. Det var som att sjunka in i en annan värld varje gång man lyfte upp boken, lika fascinerande varje gång.


Bokens stora nackdel enligt mitt tycke är att det blir lite väl många namn och lite väl segt ibland. Nayeri hänger kvar lite väl länge vid vissa händelser och beskriver andra lite väl snabbt. Men detta skulle också kunna inverkas av alla dessa namn. Jag hade så svårt att hålla koll på alla människor och det kändes som att det ständigt var en skock okända personer med i handlingen som jag upplevde att jag borde veta vilka de är, men ändå inte hade koll på.

Annars gillade jag boken. Karaktärerna är genomtänkta och jag gillar att vi möter flera historier, att Sabas berättelse också får ta upp kvinnoförtrycket i 80-talets Iran och de villkor på vilka människor levde. Jag älskade också titeln på boken, för att inte tala om omslaget! Fantastiskt vackert och på något sätt lite mystiskt. En bra bok som absolut är läsvärd, men som jag kanske inte kommer att läsa en gång till.

Stort tack till Booked för boken!