Författare i fokus: Midvinterblod av Mons Kallentoft

Det är den kallaste vintern på länge när kriminalinspektör Malin Fors i Linköping ställs inför mannen som hängts upp i ett träd på Östgötaslätten. Han har blivit illa misshandlad och upphängd och polisen börjar genast misstänka att det handlar om någon form av offerritual. Malin börjar utreda vem som ligger bakom dådet och historien blir allt mörkare ju mer hon får veta.
--------------------------------------------------------------------------------------------------------

Första boken av Kallentoft lämnade mersmak minsann! Jag fastnade direkt även om boken är full av klyschor. Vi möter Malin Fors som ger den typiska deckarbilden av en svensk polis - ensam, med alkoholproblem och barn som inte riktigt får den uppmärksamhet de borde få. Det känns lite uttjatat och det är inte mer varierande bara för att det den här gången är en kvinnlig polis. Men jag godtar det. Det känns okej. Det är ungefär vad man väntar sig av svenska deckare ändå.

Något som sticker ut hos Kallentoft är emellertid de talande andarna. Vi får följa de som blivit mördade och höra deras tankar i kursiva partier av texten. Till en början upplevde jag det smått förvirrande. Jag kan förstå om man hatar de här delarna. Jag kan också förstå om man gillar det. Själv känner jag mig ganska likgiltig. De här delarna får gärna vara där men jag kan vara utan dem också. Kanske kommer jag ha mer starka åsikter om dem senare i serien för jag har förstått det som att Kallentoft fortsätter med den här typen av berättande.

Så ja, det finns en hel del uppenbara saker och en del överflödiga men det är ändå något som gör att jag fastnar och ogärna vill sluta läsa. Jag gillar Kallentofts språk. Det känns rakt på och tydligt. Även om andarnas tankar gör att det blir lite mer flummigt. Det känns också som att Kallentoft tycker och tänker en hel del om sin gamla hemstad och de olika samhällsklasser han tycker sig se där. Jag gillar det. Det känns intressant att få ta del av hans tankar som ges liv i hans karaktärer och allmänna beskrivningar av staden. Kanske blir det extra roligt när man känner till Linköping och faktiskt ser platserna han beskriver framför sig? Hursomhelst så gillar jag hans tyckande och tänkande, det ramar in historien på ett bra sätt.

Den första boken bådar gott för de resterande delarna av serien. Jag ser fram emot att läsa vidare om Linköpingspolisens utredningar. Malin Fors har inte fastnat hos mig ännu, hon känns ganska tråkig nu i första boken men förhoppningsvis kommer hon att växa under senare böcker.

Det här var första boken i den här omgången av Författare i fokus -förhoppningsvis fortsätter det lika bra!