Kulla-Gulla på herrgården, av Martha Sandwall-Bergström

Gulla har nu flyttat in hos sin morfar, patron Sylvester och de är båda lyckliga över att vara återförenade. Men allting är inte så lätt som det kan verka på herrgården. Gulla har tagit dit barnen från Kulla-torpet och patron är inte nöjd med detta. Fröken Regina återvänder även till Höje och gör allt hon kan för att åter förstöra för Gulla.
--------------------------------------------------------------------------------------------------

Den fjärde boken i serien håller fortfarande samma kvalitet som de andra. Och det är fortfarande Kulla-Gulla som vi är vana att möta henne. Hon bryr sig om de små och står upp för de svaga, även när det kan skada henne själv. Regina gör ju också entré igen och jag upplever fortfarande att hennes karaktär är lite platt. Man kan visserligen förstå att hon är bitter för att hon nu är förlamad men hennes hat till Gulla känns lite ensidigt. Jag vill veta mer om vad som ligger bakom Reginas starka hat, mer än den förklaring vi nu fått.

Barnen från Kulla-torpet känns lite malplacerade i sin nya miljö men samtidigt är det fascinerande hur snabbt barn kan återhämta sig. Och det tålamod som barnen har med patron och hans avvisanden får mitt hjärta att brista. De vill så gärna göra gott och det märks såväl att deras största trygghet i livet är Gulla som egentligen inte är mycket äldre själv.

Vi får också lära känna patron Sylvester lite närmare och det är en intressant bekantskap. Vi får följa hur han brottas med sig själv med att hålla uppe fasaden när han egentligen bara vill ha barnen, och speciellt lillungen, nära sig. Det är fint att se hur han gradvis förändras och tinar upp sitt kalla hjärta.

Den fjärde boken om Kulla-Gulla är precis lika bra som de tidigare och även om vi nu bytt miljö så är det samma Gulla vi möter. Nästa bok är Kulla-Gulla löser en gåta!

Tidigare recensioner:
Kulla-Gulla på Blomgården
Kulla-Gulla
Kulla-Gulla håller sitt löfte
Kulla-Gulla vinner en seger