- Jag har bett pappa om en kälke, nu ska jag bara be Gud att det blir snö annars kan jag inte åka.
Så här sa hon:
- Käre gode Gud, gör så att det blir snö nu mesamma. Tänk på dom stackars blommorna, dom behöver ett varmt täcke när dom ligger i jorden och sover och har så kallt.
Sedan kikade hon opp över sängkanten och sa till mej:
- Den här gången var jag väl finurlig, jag sa inte snön skulle vara till min kälke."
Barnen på Bråkmakargatan, av Astrid Lindgren (s. 124).
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar