50 shades of Grey - jag var ju tvungen att se den

Bildkälla

Japp. Nu har även jag sett 50 shades of Grey, trots att jag inte alls var imponerad av boken. Jag är inte imponerad av filmen heller. Över huvud taget.

Visst, jag ska villigt erkänna att jag inte fattar hypen alls men jag trodde nog att filmen kanske skulle vara lite mer underhållande än den var. Jag hade visserligen hört en hel del kritiska röster om filmen men herregud. Den var ju så ofantligt tråkig!

Det. Hände. Ingenting.

Ingenting (!).

Den bara mal på och mal på utan att det egentligen händer så mycket. Jag kämpade för att inte somna! Så jäkla seg film. Hur kan man göra en film på ca 2 timmar och fylla den med så mycket... ingenting? Den hade ju utan problem kunnat kortas ner en halvtimme.

Och killen som spelade Christian kändes helt fel. Han ser ut som en oerfaren pojke, han var inte alls vad jag föreställde mig när jag läste boken. Tänkte mig nog någon som såg betydligt hårdare ut än vad den här killen gör. Han ser mer ut som en Prince Charming.

Det var ett tag sedan jag läste första boken nu så jag blev också lite irriterad över storyn igen. Den är ju så orealistisk. De träffar varandra på en 5-10 minuters intervju, sedan handlar han rep och lite allmänna "yxmördar-aktiga" föremål hos henne och sedan helt plötsligt ringer han henne när hon är ute och festar och skäller ut henne för att hon är ute och har roligt. Han åker dit och hämtar hem henne till sig (på ett sätt som nästan känns lite kidnappning) och sedan vaknar hon i hans hus som hon aldrig varit i tidigare. En normal människas reaktion torde vara att det är skitsamma om killen är het, han har uppenbarligen gått över gränsen och man skulle ta sig hem rätt fort och i det allra minsta vara avvaktande mot honom i fortsättningen. Anas reaktion? Åh, vad hett han har kontrollbehov, förföljer mig och har typ kidnappat mig trots att vi inte alls känner varandra - jag (som tidigare bara hållit handen) vill nog stanna kvar här och ha sex med honom.


Bildkälla

Jag förstår inte riktigt grejen med den här storyn. Den känns alldeles för orealistisk och jag ser inte riktigt kemin mellan Christian och Ana eftersom hon (i alla fall i boken) mest gråter och mår dåligt över deras relation även om hon samtidigt gillar honom. En kollega till min sambo beskrev filmen som väldigt romantisk och jag är faktiskt väldigt intresserad av svaret på frågan varför? Vart är det romantiskt?

Nej, det här är verkligen inte min grej. Men uppenbarligen är det många andras grej, så det är ju tur det.