Boken är tankens barn

Läst i Januari 2012

2012-02-01T14:49:00.001+01:00

A christmas carol, av Charles Dickens - 68 s.
Bearbetande samtal, av Claes-Otto Hammarlund - 273 s.
Den försvunna prinsen, av Deborah Cadbury - 261 s. (Recension här)
Du fattar ju ingenting, av Julianna Weiss & Anna-Britta Ståhl - 172 s.
Eva & Adam - Att vara eller inte vara ihop, av Måns Gahrton och Johan Unenge - 122 s. (Recension här)
Eva&Adam - Bästa ovänner, av Måns Gahrton och Johan Unenge - 121 s. (Recension här)
Eva & Adam - En historia om plugget, kompisar och kärlek, av Måns Gahrton och Johan Unenge - 129 s. (Recension här)
Eva&Adam - Fusk och farligheter, av Måns Gahrton och Johan Unenge - 139 s. (Recension här)
Fatta eld, av Suzanne Collins - 319 s. (Recension här)
Häxans dotter, av Maj Bylock - 136 s.
Häxpojken, av Maj Bylock - 147 s.
Häxprovet, av Maj Bylock - 122 s.
I väntan på Godot, av Samuel Beckett - 115 s.
Jag är ingen häxa, av Kim M. Kimselius - 242 s.
Katitzi i Stockholm, av Katarina Taikon - 138 s.
Min bästa väns dotter, av Dorothy Koomson - 414 s.
Ondvinter, av Anders Björkelid - 282 s.
Systerskap, av Katerina Janouch - 388 s. (Recension här)

Antal böcker lästa: 18st
Skönlitteratur: 15st
Facklitteratur: 3st
Barn- och ungdomslitteratur: 11st
Sanna historier: 2st
Pocket: 5st
Inbundna: 13st

Omläsningar: 10st

Antal sidor lästa: 3 588 sidor

De böcker jag tyckte bäst om var: A christmas carol, Bearbetande samtal, Den försvunna prinsen, Häxprovet, Häxans dotter och Min bästa väns dotter.

(Rödmarkerade = Läst innan)

Bokhög från biblioteket igen

2012-01-31T16:40:00.000+01:00

Släpade hem en ny hög med böcker från biblioteket häromdagen, får alltid lite misstänksamma blickar från bibliotikarierna som signalerar att de misstänker att jag aldrig kommer hinna läsa alla böcker och att de därmed kommer att bli försenade - men tji fick ni, brukar alltid lämna tillbaka i tid!

Iskallt ute och te med bok inne

2012-01-30T12:17:00.000+01:00

Uschanemej vad kallt det är ute! När jag kom hem upptäckte jag att mitt hår hade frusit fast i halsduken efter cykelturen! Fick försiktigt dra loss det och sedan springa in i värmen, där jag direkt la mig under täcket och började läsa Ödets hav av Elisabet Nemert och försökte få upp värmen.
Nu har jag förflyttat mig till datorn i sällskap av en tjock filt och en varm kopp te och känner att kroppen börjar tina upp nu.

Det är dock väldigt vackert ute idag med vacker frost som pryder träden och en stor sol på den klarblåa himlen! Jag njuter av synen inomhus och fortsätter nog snart att läsa vidare i Ödets hav...

Söndagscitat - Barnen på Bråkmakargatan

2012-01-29T11:06:00.001+01:00

"Men på eftermiddan hade vi köttbullskorgen med oss och plockade smultron i den. Det finns så mycket smultron i hagarna hos mormor och morfar. Men o, vi blev så rädda när vi plockade smultron, för vi fick se en orm. Bara Totte blev inte rädd.
- Titta, där är en svans som inte har nån vovve, sa Totte. Han förstod inte att det var en orm."

Barnen på Bråkmakargatan, av Astrid Lindgren (s. 117-118).

Handla på bokrean?

2012-01-28T14:08:00.000+01:00

Ja, egentligen är det ju inte en fråga om ifall jag ska handla på bokrean eller om jag inte ska det, eftersom att en sådan fråga blir överflödig då jag VET att jag kommer att handla på bokrean i vilket fall som helst. Frågan är snarare - hur mycket ska jag handla på bokrean i år?

Förra året blev det en hel del så i år tänkte jag att jag kanske ska hålla det nere lite. Men å andra sidan blir det ju väldans frustrerande om jag hittar alldeles för många bra böcker. Får kanske hoppas att utbudet är dåligt istället, så att jag inte blir frestad.

Ska nog fundera ut en liten budget för hur mycket det får kosta och sedan följa den...

Hur mycket handlar ni för på bokrean?

Eva & Adam - Fusk och farligheter, av Måns Gahrton och Johan Unenge

2012-01-27T13:58:00.000+01:00

Eva och Adam vill att deras kompisar Annika och Alexander ska bli ihop - det vore så perfekt, då kunde det vara de fyra. Annika och Alexander börjar umgås allt mer med varandra och det är tydligt att något är på gång. Men det blir ändå inte som Eva och Adam tänkt sig. Det blir inte de fyra. Annika och Alexander har istället börjat umgås med Jontes gäng som fuskar på prov, snattar och bryter sig in i badhuset efter stängningsdags. Eva och Adam vill inte vara med i gänget men de vill inte heller förlora sina vänner...

Den fjärde boken om Eva och Adam följer som vanligt vardagens många små problem och glädjeämnen men berör också svårare ämnen såsom grupptryck och hur man ska hantera att hamna utanför om man inte gör som alla andra. Liksom i tredje boken så märks det att författarna tycker att vi känner Eva och Adam nu och att vi därför kan få ta del av lite tyngre problematik.

Upptrappningen av gängets bravader är en klassisk sådan. Det börjar med det relativt ofarliga i att fuska på matteprovet, vilket både Eva och Adam också gör men skäms innerligt för senare. Härnäst kommer emellertid det betydligt större att bryta sig in i badhuset efter stängningsdags vilket orsakar den tydliga klyftan mellan Eva och Annika, liksom mellan Adam och Alexander.

Främst behandlas problemet med grupp- och kompistryck som vi får ta del av från flera håll, men här kommer även vänskap och förändringar in. Adam tror att han nästan måste gå med i gänget om Alexander inte lämnar det. När Eva är på fest med gänget tror Adam att han snart inte har något val längre - han måste gå med, annars blir han helt ensam. Även här stegras problematiken från ett rakt nej till att vara med, till tvivel och funderingar.

Den fjärde boken bjuder även på nya perspektiv då vi får läsa ett kapitel ur Annikas perspektiv och ett kapitel ur Alexanders perspektiv. Det är intressant att även få följa deras tankegångar och speciellt Alexanders kapitel ger en ny syn på hans karaktär. Annikas tankar är vi kanske någorlunda bekanta med, då hon och Eva ständigt pratar om känslor, vilket Adam och Alexander inte gör och således är det mer givande att läsa Alexanders kapitel och få ta del av hans tankar och känslor.

Den fjärde boken beskriver situationer där man ofta hamnar när man är ung och är en av de bättre i serien. Positivt är att karaktärerna Alexander och Annika utvecklas lite mer, främst då Alexander, vilket ger en djupare inblick även i personerna omkring Eva och Adam.

Nästa bok i serien är Eva&Adam - Jul jul pinsamma jul

Jag har tidigare recenserat:
Eva&Adam - En historia om plugget, kompisar och kärlek
Eva&Adam - Att vara eller inte vara ihop
Eva&Adam - Bästa ovänner

Alva - familjen Engströms barnjungfru och hushållerska

2012-01-26T15:59:00.000+01:00

Jag har alltid gillat Alva i böckerna om Madicken. Hon är så stark och har ett sådant härligt temperament. Hon verkar alltid ha ett glatt leende på läpparna och ställer alltid upp när Madicken eller Lisabet behöver henne. Och ser hon något orätt är hon genast där och meddelar sin åsikt, som när Abbe lurar Madicken och skrämmer henne med spöken, då är Alva där och talar ett sanningens ord med Abbe. Men hon talar inte om det för Madickens mamma Kajsa, för Alva vet att Madicken inte får gå mer till Abbe då, och hon vet ju ändå vad Abbe betyder för Madicken.

Det är alltid tydligt att Alva är en del av familjen Engström, hon är med helt och hållet, inte bara lite på sidan. Visserligen medverkar hon inte i utflykten till kohagen men när det är jul finner vi henne där, sittande tillsammans med resten av familjen framför brasan och myser för att julen kommit.
Att Alva är upptagen i familjen framkommer kanske allra tydligast då Engströms är bjudna till borgmästarinnans höstbal och Alva får följa med. Och just balen är ju Alvas tid i böckerna, det är då hennes karaktär får störst fokus. Hon dansar med sotarn och när hon gått hem och balens drottning ska utses ropar Madickens pappa Jonas att det går inte för balens drottning har redan gått hem!

I den första boken möts vi främst av Alva ur Madickens perspektiv, hur hon ingår i vardagen, leker med Madicken och Lisabet och fejar runt i huset och pysslar med alla sina sysslor. I den andra boken får vi emellertid även se en annan Alva. En Alva som har en massa syskon som hon tog hand om när hon var liten, en Alva som är upp över öronen kär i den gifte sotaren i staden och en Alva som ensam får sitta på balen utan att bli uppbjuden för att borgmästarinnan inte tycker att tjänstefolk ska vara med på hennes fina bal.
Denna Alva är ett väldigt vackert porträtt av en kvinna som förmodligen har lidit en hel del i sitt liv men ändå ständigt går med ett leende på läpparna. Alva tycks mig således vara en mycket stark kvinna som kämpar sig igenom svårigheter och blir glad för och tar till vara på alla lyckoämnen som livet kan erbjuda. Detta gör Alva till en enastående förebild som jag blivit inspirerad av både som liten och som vuxen. Enligt mitt tycke är Alva en av Astrids allra starkaste och vackraste karaktärer, en mycket stark kvinna som är en källa till glädje för alla som möter henne.

Systerskap, av Katerina Janouch

2012-01-25T17:27:00.000+01:00

Cecilia Lund är tillbaka och nu möter vi henne fullt upptagen med skilsmässa, husförsäljning och jobbet som barnmorska. Singellivet känns ovant och hon oroar sig för sin kontakt med barnen och hur de ska påverkas av allt som händer.

Den andra boken om barnmorskan Cecilia Lund är inte fullt lika bra som den första. Den är visserligen väldigt bra och skön att läsa, det är svårt att lägga ner den, men jag tycker inte att det är riktigt samma flyt som det är i den första boken. Främst tycker jag att den parallella historien om Cecilias systerdotter Alexandra och Cecilias kollegas dotter Vendela känns lite dåligt sammanfogad med resten av boken. De klickar inte riktigt så snyggt som de skulle kunna göra.

Men det är ändå en bra bok som skildrar vardagens alla svårigheter samtidigt som just denna vardag frammålas som väldigt eftersträvansvärd mitt i Cecilias skilsmässa. Utvecklingen i förhållandet mellan Cecilia och John under skilsmässan, känns realistisk och välskrivet, då allting inte sker med stormsteg eftersom att känslor är kvar i alla fall och oftast i en enda stor röra.

Skildringen av Cecilia i sin yrkesroll är klockren, liksom i den första boken. Det känns äkta och man sitter som på nålar genom alla förlossningar som Cecilia möter. Mycket välskriven del av boken.

En bra uppföljare men inte fullt lika bra som den första boken!

Nästa bok i serien är Hittebarnet

Har tidigare recenserat:
Bedragen

Böcker på B i bokhyllan!

2012-01-24T16:58:00.000+01:00

Här är några böcker i min bokhylla som börjar på bokstaven B; Britt-Mari lättar sitt hjärta, Brottsplats Bråviken, Bilbo, Bortförda, Bränt barn söker sig till elden och Borta med vinden.

Britt-Mari lättar sitt hjärta - Astrid Lindgrens första publicerade bok som torde vara bland de allra första utgåvorna då min mormor antecknat på insidan att hon fått den i julklapp 1952. Älskar denna bok som har så mycket av Astrids resonemang kring sig med en tjej som minsann har lite skinn på näsan. Britt-Mari lever i något av en mysig drömvärld på ett svenssonaktigt sätt men ändock drömlikt. En läsvärd bok som många tycks missa i tron att Astrid bara skrev barnböcker.

Brottsplats Bråviken - Ja herregud vad är det här för bok tänkte jag när jag såg den i bokhyllan! Och jag har nog inte läst den, känner inte igen innehållet i alla fall. Känner igen titeln men det är nog det enda som jag har läst av den. Tänk hur många böcker man kan ha i bokhyllan som man inte ens har så mycket som bläddrat i! Det är synd och skam!

Bilbo - Gjorde rena fyndet på Myrorna en dag när jag såg denna, som hade rymt från bokavdelningen och lagts bland koppar och fat. Grabbade tag i den genast! Bilbo är en bra upptakt till Sagan om Ringen-triologin men kanske inte riktigt till samma målgrupp. Jag skulle nog beskriva detta som en barnbok, en väldigt mysig sådan. Ser spänt fram emot filmatiseringen som ska komma snart!

Bortförda - Det här var en av de böcker som klickades hem under bokrean förra året. Trodde att den skulle vara spännande och hjärtslitande in i det sista. Det var den inte. Visst var det sorgligt och hemsk vad mamman tvingades gå igenom när hennes man helt plötsligt "kidnappar" deras gemensamma barn och tar dem från USA till sitt hemland och vägrar lämna tillbaka dem. Men sympatikänslorna man kände drogs snabbt ner av bokens seghet och det faktum att jag i efterhand främst kan beskriva den som tråkig.

Bränt barn söker sig till elden - Köpte den tack vare titeln. Och den är visserligen bra men lite besviken blev jag allt. Trodde nog att det skulle vara en annan typ av bok, men läsvärd var den och titeln gillar jag fortfarande!

Borta med vinden - Den har stått där länge och samlat damm men ännu inte blivit läst. Det är ju en omtalad bok så jag får väl ta tag i det. Egentligen vet jag inte riktigt varför den hamnade i min bokhylla, jag har nämligen aldrig varit intresserad av att läsa den... och ändå gick jag och köpte den? Vad hände där?

Harry Potter och dödsrelikerna vs Harry Potter and the deathly hallows, part 1 & 2

2012-01-23T14:15:00.000+01:00

Givetvis lästes boken före jag såg filmen (fanns det något annat alternativ?)

Jag har nu bara sett ”part 2” en gång och således har jag nog mest funderat över saker som stör mig. Främst stör jag mig på att de mestadels klippt bort historien om Dumbledore. Med tanke på att de tydligen ändå inte tänkte utveckla det tvivlet hos Harry (och läsaren) vilket görs i boken, så kändes det så onödigt att bara ta med små bitar av detta tvivel (som i filmen inte var något tvivel alls).

Och så stör jag mig på en sådan liten sak som att Lupin nämner hans och Tonks son i slutet av filmen trots att vi inte ens vet att ungen existerar (jag är småsint, jag vet). Det kändes i alla fall bara onödigt, om de nu ändå inte tyckte sig ha tid att ta med sonen så var det ju bara överflödigt att nämna honom alls.

En annan sak jag blev lite besviken på var hur det tycktes som att alla elever på Hogwarts ständigt var i panik och sprang för sitt liv, vilket inte var min uppfattning när jag läste boken. Tvärtom fick jag då känslan av att de elever som stannade kvar faktiskt stannade för att slåss och att de alla kämpade tappert. I filmen tycktes de snarare leta efter en väg ut allesammans (vilket man dock kan förstå).

Till det bra så var jag väldigt nöjd med hela ”part 1”, där var det ytterst få grejer jag störde mig på. Förutom då givetvis det lustiga i att den, för filmerna, helt okända brodern Bill Weasley helt plötsligt presenteras. Men i övrigt var jag nog väldigt nöjd med den. Visst har de ändrat småsaker där också, men det mesta känns helt befogat och man kan ju inte ta med allt.

Gällande ”Part 2” så fanns det ju en hel del bra där också. I stort sett tyckte jag att den var väldigt bra, ett bra slut på filmserien. Jag gillade skarpt ett par scener, bland annat då Voldemort går runt med nedblodade fötter bland de döda svartalferna, Harrys konfrontering med Snape framför alla elever och Snapes överlämnande av sina minnen till Harry, vilket följdes av själva minnena. Framförallt tyckte jag att de lyckas väldigt väl med scenen i Kings Cross, den hade kunnat bli så dålig men istället blev det en av de bästa scenerna i filmen! Och jag glömde ju nästan Nevilles tal! Det tyckte jag var riktigt bra, liksom tolkningen att Neville hade fallit för Luna, lite oväntat dock.

Så överlag tyckte jag att båda delarna av den sista delen, var väl filmatiserade även om jag hade en del invändningar här och där. Så har det ju emellertid alltid varit, det måste givetvis vara väldigt svårt att filmatisera sådana omtyckta böcker. Men givetvis är ju boken bättre än filmerna.

Söndagscitat - Frankenstein

2012-01-22T12:25:00.000+01:00

"When you read their writings, life appears to consist in a warm sun and a garden of roses - in the smiles and frowns of a fair enemy, and the fire that consumes your own heart."

Frankenstein, av Mary Shelley (s. 83).

Bokhög från Myrorna

2012-01-21T16:40:00.001+01:00

Myrorna är ett förträffligt ställe att hitta böcker på! Denna gång fann jag dessa:

Eva & Adam - Bästa ovänner, av Måns Gahrton och Johan Unenge

2012-01-20T13:30:00.000+01:00

Eva och Adam är ihop och de tycker att deras bästa kompisar Annika och Alexander också ska bli det.
Eva och Adam försöker därför para ihop dem, men när den nya coola killen Jeremy börjar i klassen så blir det inte riktigt som de tänkt sig och Eva tror att hennes allra bästa vän har försvunnit ifrån henne...

Den tredje boken om Eva och Adam fokuserar mest på vänskap. I bakgrunden finns ju alltid kärleken men här förs handlingen framåt av relationen mellan de bästa vännerna Eva och Annika som bråkar och blir ovänner. Boken berör därför frågor kring vänskap och hur ensam man kan känna sig utan vänner.

Vänskap och ensamhet kommer också in då vi får stifta bekantskap med Kalle som också går i Eva och Adams klass. Kalle blir mobbad av klassens bråkstake Jonte och är oftast ensam. Adam ser ändå Kalle och tycker om honom, men det blir sällan av att han frågar om de ska hitta på något. Detta tycker jag väcker en intressant fråga gällande mobbning och hur lätt det ibland kan vara att hjälpa någon som är utanför. Precis som Adam konstaterar i boken så är det viktigaste att ha en kompis och det märks också att Kalle får nytt självförtroende när han får umgås med Adam och Alexander.
Kalle är egentligen inte viktig i boken, han är ingen huvudkaraktär, men jag tycker att han står för ett tyngre ämne som boken berör och som på ett bra sätt skildrar vad man kan göra åt det.

I den tredje boken om Eva och Adam kommer det således in lite svårare ämnen som också är viktigt att fundera över. Det märks här att författarna tycker att vi har lärt känna karaktärerna rätt bra och att vi därför kan möta dem i svårare problem - såsom mobbning, bråk och vänskap.

Nästa bok i serien är Eva & Adam - Fusk och farligheter.

Jag har tidigare recenserat:
Eva & Adam - En historia om plugget, kompisar och kärlek
Eva & Adam - Att vara eller inte vara ihop

Kan inte kommentera inläggen?

2012-01-19T12:15:00.000+01:00

Det är något fuffens med kommentarerna här på bloggen och jag kan själv inte kommentera eller ens komma in på kommentarerna. Tror att det var samma sak för mig på någon annans blogg från Blogger. Något som vet vad som kan vara felet?

Hoppas att tekniken löser sig, men jag är i alla fall alltid lika glad för kommentarer till inläggen även om jag för tillfället inte kan svara på dem. Så fortsätt hemskt gärna att lämna kommentarer om jag skriver något av intresse! :)

Skräckens hus, av Allan Hall

2012-01-18T18:13:00.001+01:00

Skräckens hus är en bok om Josef Fritzl och hans ofattbart grymma handlingar mot sin dotter Elisabeth och deras gemensamma barn. Boken beskriver hans tjugofyraåriga terrorvälde i vad han kallade sitt eget privata kungarike - en specialdesignad källare där han låste i sin egen dotter och utsatte henne för de mest hemska saker.

Alla känner väl till detta fruktansvärda fall som uppdagades för några år sedan och hur Österrike återigen hamnade i allas blickfång då ännu en källare kom att beskrivas i media. När Natascha Kampusch fall omtalades i media några år tidigare förfasades vi alla över grymheten i hennes förövares tilltag, men att det bara några år senare skulle komma ytterligare ett fall som var tusen gånger värre, är svårt att begripa.

Det är svårt att förstå. Svårt att acceptera att detta kan vara möjligt. Att det kan finnas en människa som kan göra dessa gärningar och fruktansvärda brott. Hur kan det vara möjligt? Det är något av de olika frågor som boken vill diskutera.
Hall gör kopplingar till Fritzls uppväxt, hans sjuka förhållande till sin mor och hans tidigare brottsliga verksamhet. Men ett stort fokus läggs i detta sammanhang till att Fritzl växte upp under nazismens intåg i Österrike. Han fick i skolan lära sig om undermänniskor och predikade i hela sitt liv liknande åsikter. Tydligen lär just kända nazister ha varit människor han fascinerades av och såg upp till.
Det är en intressant koppling, men liksom Hall själv skriver, om detta var en stor bidragande faktor - hur kommer det sig att andra människor är fullt normala trots samma miljöpåverkningar? En viktig ståndpunkt men kopplingen till de nazistiska värdena är ändock intressant.

När boken skrevs fanns det ännu ingen dom mot Fritzl och det stod inte heller klart exakt vad han skulle åtalas för, man arbetade ju bland annat för att åtala honom för mord på en av barnen i källaren och inte bara vållande till annans död. Efter vad jag minns fick han i slutändan livstids fängelse och ansågs skyldig till alla åtalspunkter. Detta är emellertid ingen stor fråga i boken, då Hall tycks anta att domen i alla fall kommer att vara så pass omfattande att Fritzl inte skulle komma ut levande ur fängelset.

I övrigt beskrivs händelserna väldigt omfattande, utom just domen då som vid tidpunkten ännu inte fällts. Hall tar startpunkten i Fritzls barndom och beskriver därefter hans tonår, hur han träffade sin fru och hur de fick barn. Hans tidigare kriminella brott, bland annat en våldtäkt som han dömdes för, berörs också. Hall fokuserar sedan till stor del på Elisabeth och hennes situation både som barn och senare som inlåst i källaren. Hall beskriver också Fritzls misshandel av Elisabeth och hur han började utnyttja henne sexuellt redan när hon var elva år.
Tiden i källaren beskrivs vidare oväntat ingående med tanke på hur lite man egentligen vet. Men huvuddelen består dock enligt mitt tycke av människor omkring Josef Fritzl och Elisabeth. Vad de tänkte, vad de trodde och hur de resonerar nu i efterhand, vilket är väldigt fascinerande!
Slutligen beskriver Hall nuläget, hur Elisabeth och barnen befriades och hur de nu kan leva i frihet, som dock är kantad av andra problem, bland annat av deras psykiska men och den uppmärksamhet media ger dem.

Hall har skrivit en intressant bok som försöker beskriva hur ett sådant fruktansvärt och planerat brott kan hända. Varför reagerade ingen? Varför gjorde inte myndigheter och alla människor som hade misstankar mer? Detta för i slutet in honom på en intressant diskussion om Österrrikes skuld i frågan och hur man hade kunnat förhindra det som skedde.

Boken framför också en tydlig respekt för Elisabeth som genomlevde dessa förhållanden och alltid var stark för sina barns skull. Och jag håller givetvis med Hall i detta, Elisabeth tycks sannerligen vara en mycket modig och imponerande kvinna. En ofattbart stark människa som trots dessa hemska förhållanden kunde visa sina barn en sådan stor kärlek.

Boken har gett många nya perspektiv och frågor att fundera över, men det är givetvis fortfarande fullständigt groteskt och oerhört skrämmande att det kan existera sådana här människor, sådana monster som Josef Fritzl.

Halva tiden på Vinterns läslista

2012-01-17T17:31:00.000+01:00

Har hittills läst:
Varför gråter inte Emma? av Magnus Wennerholm och Emma Jangestig
Den försvunna prinsen, av Deborah Cadbury
O.S.A., av Denise Rudberg
Min typ brorsa, av Johanna Lindbäck
Marley och jag, av John Grogan
Bakom stängda dörrar av Kristina Hansen, Agneta Cras och Bengt-Åke Cras
Antiloper, av Ester Roxberg
En julsaga, av Charles Dickens
Min bästa väns dotter, av Dorothy Koomson

Har kvar:
Övertalning, av Jane Austen
Två städer, av Charles Dickens
En dag, av David Nicholls
I häxornas tid, av Maj Bylock
Jag är ingen häxa, av Kim M. Kimselius
Om Jesus, av Jonas Gardell
I djävulens spår, av Jean-Christophe Grangé
I väntan på Godot, av Samuel Beckett
Presidentens hustru, av Curtis Sittenfeld
Ödets hav, av Elisabet Nemert
Den röda bokstaven, av Nathaniel Hawthorne

Har alltså läst 9st av 20, vilket är rätt bra - nästan halvvägs i alla fall. Får se om resten också blir lästa...

Grogans Marley och jag vs. Frankels filmatisering av boken

2012-01-16T18:07:00.001+01:00

Såg filmen innan jag läste boken.

Att se filmen innan boken gjorde inte så mycket i detta fall enligt mitt tycke. Känner att det inte inverkade i någon större mening och ser dem som bra båda två.

Jag tycker att filmatiseringen har lyckats och att den är rätt trogen boken. Det finns emellertid ett större fokus på Marley och ett mindre på John i boken vilket filmen ignorerar till viss del och istället väljer att visa delar av Johns liv och känslor som inte beskrivs i boken. Detta är dock inget som stör mig på något sätt. Jag tycker inte att boken förlorar på att inte fokusera på John, medan filmen kan behöva detta fokus för att få till en snyggare historia på vita duken.

En bra filmatisering av en bra bok, där båda har olika fördelar medan ingen för mig är den uppenbara förloraren dem emellan.

Söndagscitat - Eva & Adam - Att vara eller inte vara ihop

2012-01-15T14:35:00.000+01:00

"Adam står i matkön. Längre fram i kön står Eva och pratar med Kajsa. Det luktar ärtsoppa. Det stinker ärtsoppa. Hur kan det vara kö en dag som denna? Adams pappa tycker om ärtsoppa. Adam funderar på att ta med sin portion hem till honom. Själv tänker Adam bara äta knäckebröd.
- Lite, tack, säjer Eva.
Hon får en stor slev av den gulslemmiga sörjan. Mattanterna är sadister."

Eva & Adam - Att vara eller inte vara ihop, av Måns Gahrton och Johan Unenge (s. 112-113).

Eva & Adam - Att vara eller inte vara ihop

2012-01-14T15:39:00.001+01:00

Eva och Adam är ihop. Det är pirrigt och lite nervöst. Men det känns bra. Ja, de är båda väldigt lyckliga. Men ibland blir saker jobbigt. Eva vill inte längre spela gitarr med Adam, istället vill hon spela teater och Adam tycker att det tar upp all hennes lediga tid så att hon inte längre hinner träffa honom. Eva vill att Adam ska förstå att man inte kan göra allting tillsammans. På teatern spelar Eva upp pjäsen Hamlet som frågar sig om han ska vara eller inte vara. Eva undrar om hon ska vara eller inte vara - ihop med Adam...

Den andra boken om Eva och Adam är mer centrerad kring ett konkret problem. När den första boken är lite hoppig mellan olika ämnen för att beskriva vardagen, så fokuserar den andra nästan uteslutande på Eva och Adams nya förhållande och de problem de möter. På en kant skildras också Annikas problem hemma, då hennes föräldrar ska skiljas.

Fokuset på Eva och Adams förhållande gör att känslorna går lite djupare i denna bok och att de beskrivs mer ingående. Samtidigt är författarna noga med att behålla ett barnperspektiv. När Eva funderar över sitt och Adams förhållande gör hon inte en djupgående analys över vad problemet kan vara, för det skulle inte en elvaåring göra. Författarna lyckas således ta ner problemet på huvudpersonernas nivå och låter dem föra trovärdiga argument för sin ålder.

Som helhet och fristående bok, är den andra boken i serien bättre än den första, eftersom att denna har en tydlig huvudsaklig handling medan den första boken är mer spretig. Det är intressant att författarna valt att ge Eva och Adam problem i relationen så tidigt i serien, redan i andra boken skriker Eva att hon vill göra slut och det tyder väl på en förankring i verkligheten där allting inte är rosenrött hela tiden...

Nästa bok i serien är: Eva & Adam - Bästa ovänner

Jag har tidigare recenserat Eva & Adam - En historia om plugget, kompisar och kärlek

Månadens Boktips!

2012-01-13T14:01:00.001+01:00

Fortfarande Alice, av Lisa Genova

Fortfarande Alice är en fantastiskt bra och rörande bok om hur det är att drabbas av Alzheimers sjukdom eller att ha en anhörig som drabbas.

Otroligt läsvärd och så välgjord att man måste buga och bocka för Genova redan efter några sidor, då hon skrivit en sådan verklighetstrogen bok om detta svåra ämne.

Boken träffade rakt i hjärtat och många tårar sökte sig fram medan jag läste om skildringen av hur Alice sjunker allt djupare in i sjukdomen. Men hon är ändå fortfarande Alice och det är viktigt att komma ihåg att även om hon är förvirrad, inte minns eller agerar konstigt så är Alice kvar därinne och det är bara en av de många viktiga budskap boken har...

Ingen har läst Hungerspels-trilogin?

2012-01-12T13:16:00.000+01:00

Jag har funderat lite kring Hungerspels-trilogins populäritet. Efter vad jag hört har man tillkännagett även den andra filmens premiärdatum och det verkar ju då som att man räknar med framgång för den första filmen som ju inte ens visats än. Det måste ju betyda att det finns ett stort intresse för filmen och böckerna. Och i bokbloggs-världen är ju trilogin mäkta populär och de allra flesta tycks ha läst böckerna och fascinerats av dem.

Personligen läste jag Hungerspelen av en ren slump, råkade se den första boken på biblioteket och tyckte att den lät intressant. Jag hade inte hört någon rekommendera den eller läst om den tidigare. Och jag har nu hittills inte heller mött någon i verkliga livet som läst böckerna, eller överhuvudtaget hört talas om dem! Det förvånar mig lite med tanke på hur spridda de är bland bokbloggare men annars tycks de inte vara så uppmärksammade. Finner det lite lustigt, det är ju visserligen ungdomsböcker men det tycks ju finnas en stor popularitet för dem i USA så kanske är de mer spridda bland allmänheten där?

Den försvunne prinsen, av Deborah Cadbury

2012-01-11T16:59:00.000+01:00

Varning för spoilers (om denna historiska period och den franska prinsen Louis-Charles öde inte är bekant sedan innan).

I Den försvunne prinsen redogör Cadbury för den kungliga familjens öden under franska revolutionen. Det är ingen vacker syn vi möts av trots de storstilade ord som var målet för revolutionen; Frihet, jämlikhet och broderskap.
I skolan lär man sig oftast att se den franska revolutionen som något bra, ett slag för rättvisan. Denna bok presenterar den andra sidan av myntet, för revolutionens framgångar medförde även ett ohyggligt förhållningssätt till kungligheter och aristokratin. Många fick falla offer för vad folket uppfattade som rättvisa. Cadbury har främst valt att skildra tronföljaren Ludvig XVII - Ludvig XVI och Marie-Antoinettes son Louis-Charles. Hon gör emellertid även ingående beskrivningar av både Ludvig XVI och Marie-Antoinette och även senare Marie-Thérèse som var den enda i familjen som överlevde franska revolutionen.

Cadbury är en duktig berättare som på ett levande sätt beskriver den lilla Marie-Antoinette påväg mot ett av Europas största kungariken för att gifta sig med en pojke hon aldrig mött förut. Hon skildrar vidare deras krokiga äktenskap som av många uppfattades som kärlekslöst och stelt. Cadbury visar emellertid också en annan bild som främst präglas av en god vänskap.

Hälften av boken beskriver Marie-Antoinette och Ludvid XVI. Cadbury beskriver deras relation till folket och till varandra, deras problem och hur de framställdes i media. Detta är ett bra sätt att lägga grunden för boken, för trots att den handlar om Louis-Charles så är det avgörande att vi förstår bakgrunden för revolutionen för att kunna förstå orsakerna till det hemska öde han senare mötte.

När revolutionen väl utbryter kommer barnens perspektiv in mer, men här stiftar vi även bekantskap med exempelvis Axel von Fersen och hans försök att rädda kungafamiljen undan revolutionens fasor.
Stor vikt läggs efter detta (och stort sidantal) kring tiden som familjen spenderade i Templet som blev deras fängelse. Under denna del lyckas Cadbury förmodligen arbeta upp en medlidande inställning för kungafamiljen hos läsaren, även om denne kanske är kritisk innan. Cadbury beskriver deras lidande ingående och skildrar Ludvig XVI och Marie-Antoinettes avrättningar lidelsefullt. Det är svårt att inte fatta tycke för denna plågade familj.

Till sist är då bara barnen kvar, utom kungens syster som också senare avrättas, och det är vid denna del som det verkligt hjärtskärande kommer. Cadbury beskriver skickligt och med stor respekt den lilla tronarvingens lidanden då han låses in i totalt mörker, sakta blir uppäten av skadedjur och fick vistas i flera månader med sin egen avföring som ingen gav honom möjlighet att städa bort. Vi får även ta del av den brutala behandling han får av sina fångvaktare, hur han blir misshandlad och manipulerad, tvingad att sjunga revolutionära sånger och säga hemska saker om sin familj. Somliga tror att pojken även blev sexuellt utnyttjad under denna tid men detta kan inte fastställas då bevis saknas.
Ett hemskt öde mötte denna lilla pojke medan hans äldre syster Marie-Thérèse ständigt försökte få veta något om hans hälsa, bara några rum bort, men ständigt nekades någon somhelst information om sin bror.

Louis-Charles avlider senare, högst troligen på grund av de förhållanden han tvingats leva under. Och det är då Cadbury gör denna bok till något utav en dektetivhistoria. Effekten av Louis-Charles dödsförklaring blev nämligen anmärkningsvärd och många trodde att han egentligen levde och hade blivit utbytt mot en redan sjuk pojke. Rojalistiska flyktplaner diskuterades flitigt och snart kom massvis av pojkar att påstå att de var Louis-Charles - den rättmätiga kungen av Frankrike.

I denna del märks det tydligt att Cadbury väljer att ta avstånd från dessa rykten, då hon i detta med både språk och perspektiv skildrar sin uppfattning om dessa pojkar som ljög för rikedom, sociala fördelar och uppmärksamhet. Hon skildrar Marie-Thérèse i detta, och hur hon måste ha lidit av att tvivla på sin brors död och våndas över att han kanske fortfarande levde. Därför blir det heller inte någon större chock när hon i slutet beskriver att man med hjälp av DNA numera vetenskapligt kan bevisa att pojken som dog i Templet faktiskt var Louis-Charles - den okrönte franska kungen Ludvig XVII, son till Ludvig XVI och Marie-Antoinette.

Cadbury är som sagt skicklig i sitt berättande och även om man tidigare kanske sett ner på Marie-Antoinette är det nog svårt att uppehålla denna uppfattning efter att ha läst denna bok med tanke på Cadburys passionerande försvar till både henne och hela kungafamiljen, som endast skildras som offer i situationen.

Cadbury har skrivit en mycket bra bok som beskriver hur man kan se franska revolutionen från ett annat håll, från kungafamiljens perspektiv och kanske främst då Louis-Charles som fick lida så för sina förfäders tidigare synder. Ett litet barn som på grund av revolutionen mördades, för att sona brott som hans föräldrar ansågs ha begått. Louis-Charles sågs, sorligt nog, endast som en bricka i ett större spel. Vart finns rättvisan i det?

Eva & Adam - En historia om plugget, kompisar och kärlek, av Måns Gahrton och Johan Unenge

2012-01-10T16:18:00.000+01:00

Adam kommer ny i klassen och känner sig väldigt osäker. Men han träffar snart Alexander som blir hans bästa vän. På gitarrlektionerna stiftar han även bekantskap med Eva som går i samma klass som honom. De blir bra kompisar och Eva försöker förklara för sin bästa kompis Annika att hon och Adam är kompisar och ingenting annat! Men ibland kan det vara svårt att bara vara kompisar, speciellt när hjärtat säger något annat...

Den första boken om Eva och Adam är charmig och introducerar oss på ett bra sätt för de många nya karaktärerna, med tanke på bokens längd. Vi får träffa Eva och Adam i vardagliga situationer, i skolan, i badhuset och på disco. Givetvis förstår vi att något börjar spira upp mellan de två, men det är roligt att se speciellt Evas brist på insikt i detta.

Jag har alltid gillat den här serien och läste och följde den slaviskt på TV när jag var liten. Jag minns att allting kändes så på pricken rätt, att författarna verkligen förstod vad det innebar att gå på mellanstadiet, vara kär och kunna fnittra åt allt möjligt med sina bästa vän. När jag nu läser om böckerna instämmer jag fortfarande, Gahrton och Unenge förstår vad det vill säga att vara ung i Sverige, vad man drömmer om och vilka problem man har.
En bra introduktion för en bra bokserie!

Nästa bok i serien är Eva och Adam - Att vara eller inte vara ihop

Bokhög från biblioteket

2012-01-09T13:59:00.000+01:00

Åkte till biblioteket idag för att låna lite böcker. Tänkte mig fem stycken och hoppades att de inte var så stora som jag trodde. Speciellt Statistikens grunder (hatar man inte kurslitteratur ibland?) som mycket väl skulle kunna ha varit världens största kloss till bok. Men blev mycket lättad när det visades att den var liten och tunn, och därför kunde transporteras lätt (det blir jämt så tung i väskan när jag varit på biblioteket - förstår inte varför?). Men mest lättad blev jag ju egentligen, om jag ska vara ärlig, för att denna bok var tunn och således snabbläst, för något tråkigare ämne än statistik har jag svårt att komma på...

I övrigt blev det också Min bästa väns dotter, Katitzi i Stockholm, I väntan på Godot och Den skarlakansröda bokstaven. Vill kasta mig över dem genast (med stort undantag för Statistikens grunder då) men nu ska jag faktiskt komma igenom I djävulens spår först, annars blir den aldrig utläst...

Söndagscitat - Högläsaren

2012-01-08T16:36:00.001+01:00

”Varför? Varför förvittrar det vackra för att vi i efterhand får veta att det gömde på gräsliga sanningar? Varför fördärvas minnet av mångårig äktenskaplig lycka när det visar sig att den älskade i alla år hade en annan älskad? För att man med facit i hand inte kan vara lycklig? Men man var lycklig! Redan ett sorgligt slut fördunklar ofta minnet av lyckan. För att lyckan bara räknas när den är evig? För att det som ändar i sorg måste ha burit sorgen i sig, bara att man inte varit medveten om det? Men hur kan man vara omedveten om sorg?”

Högläsaren, av Bernhard Schlink (s. 31)

En väldigt tänkvärd del av boken, som på sätt och vis sammanfattar huvudpersonens tankar inför sitt liv och hans känslor då han ser tillbaka på de lyckliga stunderna som nu i efterhand känns förgiftade av de sanningar han fått reda på.

Litterära nyårslöften

2012-01-07T14:06:00.002+01:00

Här är mina litterära nyårslöften för år 2012!

- Att läsa minst en författare för varje bokstav i alfabetet, utefter efternamn (ex. Andersson, Bengtsson, Carlgren osv)
- Att läsa minst 10 böcker av nobelpristagare
- Att läsa minst 20 böcker som står i bokhyllan och aldrig blir lästa
- Att läsa klart Katarina Taikons självbiografiska bokserie om zigenarflickan Katitzi
- Att läsa minst 5st skräckböcker
- Att läsa minst 5st biografier över historiska personer som fascinerar mig

Den sanna Enid Blyton

2012-01-06T14:19:00.001+01:00

Helena Bonham Carter som Enid Blyton

I måndags visade SVT2 filmen Den sanna Enid Blyton med Helena Bonham Carter i huvudrollen som Enid Blyton. Vi får möta Enid i hennes barndom som tycks ha präglats av mycket bråk, varpå hon flydde till fantasins värld och berättade sagor för sina bröder. När hon växte upp fick fantasin sitt rum i alla hennes böcker som kom att göra henne känd. Hon lär ha skrivit över 700st böcker som enligt filmens eftertexter fortfarande säljer i otroliga mängder. Men vi möter inte bara författaren Enid Blyton utan även hennes mer privata personlighet som enligt filmen tycks ha varit en hård människa som inte hade mycket till övers för sina egna barn..

Det är ett intressant porträtt av denna hyllade författare som jag ju läst så många böcker av. Det känns konstigt att se denna hårda kvinnas behandling av sina egna barn, då detta står i sådan kontrast till den person jag själv föreställde mig skrev alla dessa barnböcker om fem-gänget och andra äventyr. Det slog mig att hon påminner en del om Georges griniga pappa Quentin, som ständigt skäller på barnen för att de ska vara tysta och inte föra sådant oväsen. Det är fascinerande att Enid Blyton själv skapat denna karaktär som hon beskriver med sådan irritation och som tycks vara en riktig glädjedödare, och samtidigt själv ha så stora likheter med honom (förutsatt att filmens porträtt av henne är sant).

En annan författare kom fram bakom böckerna och jag tror att det faktiskt har förändrat min syn på böckerna en aning. Inte så att de blir sämre, men de får kanske flera lager och jag tror nog att jag skulle se personer och händelser i böckerna i ett nytt ljus nu.
Jag håller dock inte med vissa som påstår att Enid Blyton endast målas upp som en fruktansvärd människa i denna film, då jag tycker att det fanns ett djup i Blytons porträtt som ändå gjorde hennes agerande förståeligt. Det är ett vackert porträtt som för mig visar en själsligt skadad människa, som tog sin tillflykt i fantasin där människor inte kunde skada henne. Men huruvida denna framställning av den kända författaren stämmer eller inte, är ju en annan sak...

Den riktiga Enid Blyton 1897-1968

Marley och jag, av John Grogan

2012-01-05T17:59:00.000+01:00

Marley och jag handlar om livet med och kärleken till världens värsta hund. En hund som äter upp inredningen, blir helt okontrollerbar vid åskan och ser det som ett projekt att ta sönder dörrar. En hund som vilt hoppar upp på alla människor han möter och slickar dem i ansiktet. En hund som skyddar sina ägare när det gäller och som skulle dö hellre än att sluta försvara dem. En hund som tröstar när man är ledsen och som ständigt finns vid din sida. En hund som älskar dig mer än själva livet och blir överlycklig varje gång du vill ägna en stund åt honom.

Marley och jag är en underbar bok som jag är övertygad om att de allra flesta hundägare skulle uppskatta. Man skrattar igenkännande och ler åt partier som man känner igen.
Men främst berörs man, ända in i hjärteroten över hur vacker, ren och äkta kärlek mellan hund och människa kan se ut. Så oförfalskad och så utan kompromisser och krav som man ofta möts av i förhållandet mellan människor.
En hund älskar dig vem du än är, så länge du visar den kärlek. Och det är vad denna bok förmedlar på ett mycket rörande och vackert sätt, men även på ett otroligt roligt sätt.

En charmig bok med glimten i ögat och en allvarlig underton som reflekterar över livets viktiga ting.

Hur såg bokåret 2011 ut?

2012-01-04T17:44:00.000+01:00

Jag får väl utgå ifrån april till och med december, för det är under denna tid som jag skrivit ner vad jag läst på bloggen. Har inte koll alls på vad jag läste i början av året..

Antal böcker lästa: 143st
Antal skönlitterära böcker: 95st
Antal barn- och ungdomsböcker: 66st
Antal sanna historier: 16st
Antal facklitteraterära böcker: 38st
Antal kvinnliga författare: 122st
Antal manliga författare: 29st

Vissa siffror blir lite ologiska då det ibland exempelvis är både en manlig och en kvinnlig författare till samma bok.

143st böcker är jag ganska nöjd med, jag lär väl emellertid ha läst fler eftersom att januari, februari och mars inte är med i uträkningen. Det är många skönlitterära böcker och ett stort antal barn- och ungdomsböcker, men det blir väl lätt så eftersom att dessa är så snabblästa. Fast jag trodde att jag läste fler sanna historier, men bara 16st av 143 var ju inte så mycket...

Jag är dock lite chockad över att jag nästan bara läser böcker av kvinnliga författare! Trodde nog att det var lite mer balanserat i alla fall. Undrar hur det kommer sig? Intressant är också att nästan alla böcker skrivna av manliga författare som jag läst, är facklitterära böcker som jag oftast läser som kurslitteratur.

Böcker på S i bokhyllan!

2012-01-03T16:31:00.000+01:00

Här är ett axplock av böcker från min bokhylla som börjar på bokstaven S; Så länge vi båda andas, Sandor Slash Ida, Sagan om Ringen, Shutters Island, Såld och Sommarsystrar.

Så länge vi båda andas - Fjärde och sista boken i Twilight-serien. En av mina favoriter trots att slutet var en stor besvikelse för mig. Det är intressant att inte bara höra Bellas tankar utan att också få ta del av Jacobs värld. Har läst den två gånger och kommer förmodligen att läsa om hela serien när andan faller på.

Sandor slash Ida - Ungdomslitteratur när den är som bäst! Älskar denna bok som på ett träffsäkert sätt beskriver hur det är att vara tonåring i dagens Sverige. Gillar verkligen att det är flera ungdomar med i handlingen som vävs in på olika sätt och att alla är rätt olika varandra. Det ger boken en bredd som passar väl in i formatet. Har förmodligen läst denna ett antal gånger under tonåren, men minns dock inte så mycket av den nu och borde kanske läsa om den.

Sagan om Ringen - Tolkiens första bok i mästerverket om Härskarringen. Jag läste denna första gången som 10 år och har nog bara läst den en eller två gånger därefter. Tänkte läsa igenom trilogin förra sommaren och kom igenom denna och halva av tvåan, men sedan glömde jag tydligen bort den och läste något annat. Ska nog ta och läsa om hela trilogin igen och komma igenom hela denna gång!

Shutters Island - Blev totalt fängslad av filmatiseringen av denna bok och fick då av sambon boken bakom filmen. Boken är minst lika bra, om inte bättre. Även om jag verkligen vrider mig som en mask i slutet, personligen ser jag ett annat mer dolt slut än vad som ytligt presenteras läsaren men mycket talar emot min teori känns det som. Vill så gärna veta vad författaren tänkte!

Såld - Någon sommar under gymnasiet var jag på tältsemester i Öland och behövde något att läsa då böckerna jag tagit med mig tagit slut snabbt. Hittade denna på någon lokal ICA-affär. Läste slut den på en gång. Fruktansvärt bra och gripande bok om sexhandel i Sverige som öppnar ögonen för att det händer överallt, även i de lugnaste vatten. En sann och läsvärd historia som berör ända in i hjärteroten!

Sommarsystrar - Detta är en av alla böcker som jag inte läst men som står i bokhyllan eftersom att jag någongång fått infallet att köpa den. Den verkar lagom lättsmält och underhållande men har ändå inte kommit till skott - det kanske får bli i sommar, på ett badlakan vid vattnet?

Läst i December 2011

2012-01-02T11:37:00.001+01:00

Antiloper, av Ester Roxberg - 215 sidor
Att intervjua barn, av Stiftelsen Allmänna Barnhuset - 72 sidor (Recension här)
Bakom stängda dörrar, av Kristina Hansen, Bengt-Åke Cras och Agneta Cras - 302 sidor (Recension här)
Julfritt, av John Grisham - 178 sidor
Lucia, av Cannie Möller - 152 sidor
Marley och jag, av John Grogan - 320 sidor
Min typ brorsa, av Johanna Lindbäck - 253 sidor
O.S.A., av Denise Rudberg - 360 sidor
Professionsetik, av Svein Aage Christoffersen - 172 sidor
Skräckens hus, av Allan Hall - 217 sidor
Skönhetsbibeln, av Karina Ericsson Wärn - 200 sidor
Varför gråter inte Emma? av Magnus Wennerholm och Emma Jangestig - 280 sidor (Recension här)

Antal böcker lästa: 12st
Skönlitteratur: 6st
Facklitteratur: 2st
Barn- och ungdomslitteratur: 3st
Sanna historier: 4st

Antal sidor lästa: 2721 sidor

De böcker jag tyckte bäst om var: Bakom stängda dörrar, Julfritt, Marley och jag, Min typ brorsa och Varför gråter inte Emma?

(Rödmarkerade = Läst innan)

Efter jullov...

2012-01-02T11:22:00.000+01:00

Det har blivit ett jullov här på bloggen och jag har istället ägnat mig åt familj och vänner. Men nu ska jag nog ha lite mer tid till att uppdatera här!

Julen bjöd på en del läsning och jag fick två böcker av tomten - Oliver Twist, av Dickens och Du gamla du fria, av Liza Marklund. Har inte hunnit dyka ner i dem ännu då det ligger andra böcker och väntar också, men snart så..

Hoppas att ni alla haft en härlig jul och ett roligt nyår! Själv ser jag fram emot 2012 och alla nya upplevelser (såväl läsupplevelser som vanliga) som det nya året har att bjuda på!

Varför gråter inte Emma? av Magnus Wennerholm och Emma Jangestig

2011-12-29T19:33:00.000+01:00

Varför gråter inte Emma? handlar om "Arbogamorden" som blev så uppmärksammade i media för några år sedan. Emma Jangestig berättar om den ondska hon mötte när hon och hennes två barn utsattes för en fruktansvärd misshandel som tog livet av barnen Max och Saga.

Fallet är välkänt och förmodligen minns de flesta också medias undran kring Emma Jangestigs frånvaro av tårar. Varför gråter inte Emma? Detta behandlas bland annat i boken och tyngdpunkten ligger på att beskriva hur Emma och hennes familj hanterade sorgen efter barnen Max och Saga.

Jag har velat läsa boken länge och när jag gick och lånade den på biblioteket slog det mig att jag inte hade en aning om upplägget. Ofta brukar man ju känna på sig vad det är för typ av bok, men denna hade jag svårt att placera. Fokuserade man på själva brottet på ett utredningstekniskt vis eller var det snarare långa utläggningar från Emma Jangestig om känslorna inför händelsen idag? Jag hade ingen aning, men det visade sig att det verkligen inte var någon uppradning av fakta. Hade man inte haft någon somhelst kunskap om fallet från media hade man nog kunnat ta det för en skönlitterär bok - en riktigt bra sådan! Givetvis förstår man att den är sann, det framkommer av innehållet, men stilen skulle jag beskriva som berättande.

Mycket fokus läggs givetvis på Emma och hennes upplevelser och känslor, men bitvis tar vi även del av bland annat hennes pappas upplevelser och hans perspektiv. Detta är intressant då det ger en bredare syn på händelserna och övergångarna sker även väldigt snyggt.

Det är också i stort en väldigt snyggt skriven bok. Man växlar mellan hårda fakta och känslor på ett balanserat sätt som ger boken ett väldigt bra uttryckssätt. Språket flyter på ett bra sätt som är ganska ovanligt i denna genre. Det är en välskriven bok helt enkelt och det märks att det ligger mycket arbete bakom.

Jag kunde inte lägga ner boken och såg irriterat hur klockan tickade allt närmare tiden för att det var dags att åka och jobba, laga mat eller gå och lägga sig. Det är en engagerande bok och man grips genast av Emmas öde och de fruktansvärda prövningar hon tvingades genomgå. Man får ge sig ut på en resa och följa med Emma dagen innan det hände, under själva händelsen, efter händelsen i total ovetskap om vad som egentligen hade hänt och i arbetet med den enorma sorgen. Vi får även en glimt av hennes liv idag och det gör mig lycklig i själen att veta att det finns så mycket kärlek i denna kvinnas liv.

Julcitat - 24:e december

2011-12-24T09:00:00.000+01:00

"Nu, Kajsa lilla, vill jag av hela mitt hjärta önska dig en riktigt god gammaldags jul med frid och fröjd och allt gott du kan åstunda!"

Britt-Mari lättar sitt hjärta, av Astrid Lindgren (s. 82)

Och jag säger samma sak till alla er därute - Må ni ha en riktigt God Jul!

Julcitat - 23:e december

2011-12-23T09:00:00.002+01:00

""Sisådär", säjer Alva kvällen före julafton, "nu är det färdigt! Oj, vad jag är trött, men färdigt är det alltihop!"
"Utom julgranen", säjer Lisabet, "för den ska pappa och mamma klä i natt när vi sover."
Madicken säjer ingenting, hon bara kurar ihop sej och ryser, så där som hon gör när allting är så härligt att man knappt står ut med det."

Madicken, av Astrid Lindgren (s. 140).

Ja nu är allting även här färdigt för julen och jag sitter liksom Madicken och ryser för att allting är så härligt!

Julcitat - 22:e december

2011-12-22T09:00:00.000+01:00

"Jag skulle önska, att du vore här ikväll, så att jag kunde få bjuda dig på kaffe och låta dig få smaka på julbaket i vårt kök, som just nu är så hemtrevligt med trasmattor på golvet, blankskurad koppar på väggarna, rödrutig duk på det stora slagbordet och silkespappersfrans om spiselstången. Jag känner mig så förmögen, när jag ser det, och rik som ett troll, när jag ser skafferiet proppat med julmat och kakbrukarna fulla till bristningsgränsen. Tänk, att det är jul om bara två dagar! Och tänk, att man kan vara lika förväntansfull varje år! Den dag jag inte längre känner, att det killar i magen, när jag tänker på jul, den dagen vet jag, att jag är gammal!"

Britt-Mari lättar sitt hjärta, av Astrid Lindgren (s. 80).

Här sätter Astrid Lindgren verkligen ord på mina känslor, för det är ju alltid lika mysigt var gång det är jul och jag kommer då rakt inte känna annorlunda hur gammal jag än blir - det är jag säker på!

Julcitat - 21:e december

2011-12-21T09:00:00.000+01:00

"Vägen fanns inte. Det fanns bara snö. Men Lukas hade varit till Mariannelund många gånger. Kanske visste han djupt inne i sitt hästminne ungefär hur vägen gick. Och seg och uthållig var han, Lukas, det var verkligen en häst att ha med sig i snön! Hur han nu bar sig åt, fick han släden genom drivorna, långsamt gick det och med häftiga knyck var gång släden körde fast, men framåt kom de en bit i taget. Emil måste titt och tätt hjälpa till med snöskoveln. Han var stark som en liten oxe, Emil, och han skottade snö den natten så att han aldrig glömde det.
"Man blir så stark när man måste", förklarade han för Lukas."

Än lever Emil i Lönneberga, i Stora Emilboken, av Astrid Lindgren, (s. 391-392).

Och så får Emil visa sin sanna roll som hjälte i slutet av böckerna om Emil, då han räddar den döende Alfred och kämpar sig igenom snön ända bort till Mariannelund trots att alla säger att det inte går.

Julcitat - 20:e december

2011-12-20T15:54:00.000+01:00

"Om kvällarna skriver de långa önskelistor till tomten.
´Robinson Kruse, många pappersdockor, tennsoldater, skidor, en ljusröd ros att ha i håret´, står det på en av Madickens listor, hon läser upp den för Lisabet.
"Du är inte klok, Madicken", säjer Lisabet, "vill du verkligen ha en ros?"
"Ånävars", säjer Madicken, "jag skrev det för att det låter så vackert."
Mycket funderar de på vad de ska ge mamma och pappa i julklapp. Madicken frågar mamma när de håller på med knäckkoket:
"Mamma, vad önskar du dej allra allra mest av allting?"
"Två riktigt snälla och rara flickor", säjer mamma.
Då blir Madicken blank i ögonen och rösten darrar lite.
"Var ska du göra av Lisabet och mej sen?""

Madicken, av Astrid Lindgren (s. 120).

Ja nu börjar det bli dags att bli klar med julklappsinköpen, själv blev jag klar i helgen så i år slipper jag trängas i folkmassorna den 23:e december! Hur går det för er?

Julcitat - 19:e december

2011-12-19T12:03:00.000+01:00

"Och så blev det äntligen jul. Grankvists handelsbod skyltade med jultomtar, och allt folk från öarna trängdes vid disken för att köpa hem lutfisk och julskinka, julkaffe och julgransljus.
Teddy och Freddy hade jullov och fick hjälpa till i affären. Tjorven gick i vägen överallt.
"Bara några dar till julafton", sa hon, "och jag som inte kan vifta med örona än!"
Hon umgick flitigt med Söderman den här tiden, och han hade inbillat henne att jultomten tyckte särskilt mycket om folk som kunde vifta med öronen... det såg vänligt ut, påstod Söderman. Själv kunde han konsten, men han skulle fara till Stockholm och fira jul hos Stina, och vem skulle då vifta vänligt med öronen åt jultomten här ute på Saltkråkan?
"Det får bli du, Tjorven", sa Söderman.
Och Tjorven övade sig tålmodigt och ihärdigt."

Vi på Saltkråkan, av Astrid Lindgren (s. 130).

Julcitat - 18:e december

2011-12-18T09:00:00.000+01:00

"De kurar ihop sej under skinnfällen och hör på bjällerklangen, fyra bjällror är det som klingar, när Madicken och Lisabet kommer farande hem till Junibacken.
"Nog var det bra att vi gick till Appelkullen", säjer Madicken.
"Men nog var det ett evinnerligt snöande", säjer Petrus Karlsson.
Han kanske inte alls har det så skönt på kuskbocken som Madicken och Lisabet under skinnfällen.
"Vi kan sjunga för honom och muntra opp honom lite", viskar Madicken till Lisabet. Det tycker Lisabet också.

Nu börjar den snöiga stormen sin färd,
kring dalar och fjäll här i Norden,
sjunger de.

O, juletid, sjunger Madicken.
O, barndomsfrid, sjunger Lisabet,
o, barndomsfrid i No-o-orden.

Men då är de redan vid Junibackens grind.
"Titta, det brinner fyra ljus i fönstret", säjer Lisabet.
"Ja, för det är ju advent, vet du väl", säjer Madicken."

Madicken, av Astrid Lindgren (s. 138-139).

Julcitat - 17:e december

2011-12-17T09:00:00.000+01:00

"När det hände, som jag nu ska berätta om, var Kajsa Kavat ännu inte fyllda sju år. Det som hände var inte ett dugg märkvärdigt. Mormor halkade mitt på köksgolvet och fördärvade sitt ena ben, märkvärdigare var det inte, och sådana saker inträffar varenda dag. Men betänk, att det bara var en vecka kvar till jul! Betänk alla polkagrisarna, som skulle säljas på torget på den stora julmarknaden! Vem skulle göra det, när mormor låg där i sin säng och inte kunde röra benet utan att nästan skrika. Vem skulle koka julskinkan och köpa julklapparna och göra julfint i huset?
- Det ska jag, sa Kajsa.

Jag har ju sagt, att hon var en kavat unge.
- Ackackack, sa mormor borta i sängen, lilla barn, inte kan du det. Vi får fråga fru Larsson, om hon vill ta hand om dej över julen. Och så får vi höra efter, om jag kan få komma in på sjukhuset.

Då såg Kajsa mer kavat ut än någonsin. Skulle hon vara hos Larssons? Skulle mormor ligga på sjukhuset? Skulle mormor och Kajsa inte fira jul tillsammans, som de brukade? Jo, minsann, det skulle de! Sa Kajsa. Snart sju år gammal och med världens brunaste och gladaste ögon.
Och så satte hon igång med julstöket."

Kajsa Kavat, av Astrid Lindgren (s. 13-15).

Julcitat - 16:e december

2011-12-16T09:00:00.000+01:00

"Sen var det dags att doppa i grytan, och efter det fanns det ingenting annat att göra än att VÄNTA. Lasse sa att dom där timmarna på julaftonseftermiddan när man bara går och väntar och väntar, det är sånt som folk blir gråhåriga av. Vi väntade och väntade och väntade, och ibland gick jag till spegeln för att se om det var sant att man blev gråhårig av det. Men underligt nog var mitt hår lika lingult som förut."

Mera om oss barn i Bullerbyn, av Astrid Lindgren (s. 14).

När man var liten var julafton ju oändligt lång och man fick vänta en evighet på tomten, nu känns det istället som att dagen far förbi alldeles för snabbt.

Att intervjua barn, av Stiftelsen Allmänna Barnhuset

2011-12-15T15:21:00.000+01:00

Att intervjua barn - vägledning för socialsekreterare är en intressant liten bok som dels ger inblick i hur barn kan hantera olika sorters problem och dels hur man som professionell ska hantera detta och få barnet att berätta om sina erfarenheter.

Boken har ett bra upplägg med förklaringar, exempel och analyser. Man visar hur man kan fråga och varför just detta är ett bra tillvägagångssätt.
En intressant bok som visar hur man kan hantera svåra ämnen såsom misshandel och sexuellt utnyttjande.

Julcitat - 15:e decemer

2011-12-15T09:00:00.000+01:00

"Nu hade alla bråttom i Katthult, för där gjorde de minsann jul ordentligt. Först var det stora julbyken. Lina och Krösa-Maja låg på den isiga bryggan vid Katthultsbäcken och sköljde tvätt, Lina grät och blåste på fingrarna som värkte av nagelspräck. Så slaktades stora julgrisen, och sedan fick man knappt plats själv i köket, sa Lina, för alla paltar och fläskorvar och grynkorvar och hackekorvar och potatiskorvar och bräckkorvar som trängdes där med skinkor och sylta och revbensspjäll och jag vet inte allt."

Nya hyss av Emil i Lönneberga, i Stora Emilboken, av Astrid Lindgren (s. 195).

Ja ska man fira jul ska man göra det ordentligt, men det var en fasligt massa korv som Lönnebergaborna ska äta tycker jag nog allt..

Julcitat - 14:e december

2011-12-14T10:50:00.000+01:00

En konstig jul i Junibacken när lilla Kajsa kommit till familjen Engström...

"För att vara en sorts julafton, är den här juldagen också en konstig dag. Men rolig. Det tycker Madicken och Lisabet. De tittar på när Kajsa får mat, och de dansar kring granen med Alva och pappa och tittar på när Kajsa badar, och de knäcker nötter och äter apelsiner och tittar på när Kajsa skriker, och de sjunger julsånger för Kajsa, och medan de väntar på jultomten, bygger de en snölykta utanför sängkammarfönstret för att Kajsa ska få se att det finns nånting som heter snölyktor. Pappa får stå med henne vid fönstret, när de tänder den.
"Det är nog det vackraste som den ungen har sett i hela sitt liv", tror Lisabet.
...
Lisabet är också tveksam, om någon av hennes julklappar verkligen kan kallas salighetssak. Men då säjer Madicken triumferande:
"Jo, du har fått en salighetssak! Och jag med! Vi har ju fått Kajsa!"
Lisabet skrattar:
"Ja, vi har ju fått Kajsa vetja!""

Madicken och Junibackens Pims, Astrid Lindgren (s. 228-230).

Böcker om Lucia

2011-12-13T16:21:00.000+01:00

Idag är det ju Lucia och jag kom att tänka på att det nog finns ett stort hål i det ämnet gällande böcker jag läst. Försökte leta rätt på några men hittade besynnerligt få böcker som hade någon koppling till Lucia. Hitta dessa tre böcker, för olika åldrar och med olika perspektiv.

Bild härifrån

För de yngre kan man läsa om Kalle som också vill gå med ljuskrona på huvudet och skrida fram som Lucia, men trots att han blir framröstad av kompisarna säger läraren och rektorn nej. Kalle som lucia, av Anette Skåhlberg.

Bild härifrån

För den som vill veta lite mer om själva traditionen kan man läsa mer om legenden Lucia i Angelo Tajanis bok Varför firar vi Lucia? Boken tycks ha många kopplingar till det italienska ursprunget.

Bild härifrån

Sist men inte minst hittade jag en ungdomsbok av Cannie Möller - Lucia. Den femtonåriga Lucia träffar en dag Jimmy och de blir kära i varandra. Men Lucia är adopterad och mörkhyad, vilket Jimmys kompis Håkan inte uppskattar. Håkan organiserar rasistiska demonstrationer samtidigt som Lucia ska vara lucia i ett antirasistiskt luciafirande. Under luciafirandet ställs allting på sin spets. Lucia beskrivs som en stark ungdomsroman som är väl värd att läsas så därför passade jag för att reservera den genast på biblioteket!

Har ni läst någon bra bok som har kopplingar till Lucia? Tipsa mig i sådana fall mer än gärna!

Julcitat - 13:e december

2011-12-13T10:38:00.001+01:00

Återfinns här

"Och du blev inte Stockholms Lucia i år heller? Kajsa, Kajsa, hur sköter du dig egentligen? Att döma av det fotografi, du skickade mig, är du ackurat så ljuv och vän, som man kan begära av en ljusdrottning. Hade du inte ställt upp till tävlan, sa du? Nå, skyll dig själv då, att det inte blev du, som fick fara genom stan i går kväll i hängsmycke och vit kaninpäls.
Här i huset lussade vi rätt så eftertryckligt. Vår Luciabrud var Alida, iförd sin bästa vita nattsärk med brodyr. Jag har ju nog egentligen föreställt mig, att en Lucia skulle vara något sprödare, att hon åtminstone inte borde väga över nittio kilo, men det kan ju vara någon gammal vanföreställning jag har, som jag väl får försöka få bukt med. Hur som helst så var det riktigt hemtrevligt att väckas av Alidas djupa om än något falska brösttoner, när hon klämde i med "Sankta Lucia, ljusklara hägring", så att taket höll på att lyfta sig, och bli serverad starkt kaffe och färska saffransbullar och pepparkakor på sängen."

Britt-Mari lättar sitt hjärta, av Astrid Lindgren (s. 72)

Bild härifrån

Jag gillar verkligen traditionerna kring Lucia och förstår inte varför somliga vill ta bort dem. Lucia är ju ett ljus i mörkret när det är som alla mörkast, som ett tecken på att julen närmar sig.

Hoppas att ni allihop haft en lika härlig Luciamorgon som Britt-Mari! Själv var jag i kyrkan igår och såg och lyssnade till Lucia och den vackra kören. Och ikväll blir det definitivt lussebullar och glögg!

Julcitat - 12:e december

2011-12-12T09:00:00.000+01:00

"Den stränga vintern blev så småningom lite mildare. Snön började smälta så smått, och en dag med stark dagsmeja körde Lovis ut rövarna i snön för att tvaga sej och bli av med den värsta lorten. De stretade emot och ville inte. Sådant var skadligt för hälsan försäkrade Fjosok. Men Lovis stod på sej. Nu skulle vinterlukten bort, sa hon, om så vareviga rövare strök med på kuppen. Utan förskoning drev hon ut dem i snön, och snart rullade det nakna, vilt tjutande rövare överallt i de snöiga backarna ner mot Vargklämman. De svor så det osade över Lovis omänskliga hårdhet, men skrubbade sej som hon hade sagt. De tordes inte annat."

Ronja Rövardotter, av Astrid Lindgren (s. 101).

Julcitat - 11:e december

2011-12-11T09:00:00.001+01:00

"På gatan utanför möter de Mia. Hon har varit och köpt mjölk. Hon går och tittar ner i marken och ser så dyster ut. Men när hon får syn på Madicken, flinar hon upp sej.
"God jul", säjer Madicken.
"Samma här", säjer Mia. "Vi har fått en julskinka av fattigvården, akta're vad god den är! Mattis har snart käkat opp hela skinkan."
Det är sorgligt tycker Madicken och konstigt också, att till en del folk kommer jultomten och till en del bara fattigvården. Visst är det gott med julskinka, men nånting mer kunde väl Mia få, nån riktig julklapp."

Madicken och Junibackens Pims, av Astrid Lindgren (s. 221).

Astrid Lindgren tar åter de fattiga i försvar och visar på samhällets orättvisor - och hon gör det ju på ett så bra sätt så att även barnen förstår budskapet!

Höstens 10 bästa böcker!

2011-12-10T17:00:00.002+01:00

1. Niceville, av Kathryn Stockett
2. Skadad, av Cathy Glass
3. Högre än alla himlar, av Louise Boije af Gennäs
4. Fortfarande Alice, av Lisa Genova
5. Frankenstein, av Mary Shelley
6. Bedragen, av Katerina Janouch
7. Det fjärde offret, av Mari Jungstedt
8. Vad mina ögon har sett, av Magda Eggens och Rose Lagercrantz
9. Bitterfittan, av Maria Sveland
10. Karismakoden, av Eva Kihlström

Julcitat - 10:e december

2011-12-10T09:00:00.000+01:00

"Emil och Ida gick hem, och så blev det julafton. I Katthult var det roligt värre den dagen och på juldagen också. Då bar det av till julottan i Lönneberga kyrka, och Emil var skinande glad där han åkte i korgsläden, för sannerligen sprang inte Lukas och Markus så att snön virvlade om hovarna och lämnade alla andra slädar långt efter.
Under hela julottan satt Emil dyr stilla och tyst, ja, han uppförde sig så fint att hans mamma skrev i den blå skrivboken:
"Den Gåssen är egänteligen from och jör inga Hyss i Körkan åtteminstonde."
Hela långa juldagen var Emil lika beskedlig. Han och Ida lekte så snällt med sina julklappar och över Katthult vilade ljuvligaste frid.
Men så kom annandagen, och då skulle Emils pappa och mamma fara på julkalas till Skorphult som låg i andra ändan av socknen. Alla i Lönneberga kände ju till Emil, så därför var barna inte bjudna."

Nya hyss av Emil i Lönneberga, i Stora Emilboken av Astrid Lindgren (s. 200).

Bakom stängda dörrar, av Kristina Hansen, Bengt-Åke Cras och Agneta Cras

2011-12-09T16:59:00.000+01:00

Bakom stängda dörrar är en hemsk historia om hur sårbara barn är och vad de kan tvingas utstå - och det är en sann historia. Kristina Hansen skriver tillsammans med Bengt-Åke Cras och Agneta Cras om sitt liv och hur hon blev sexuellt utnyttjad av sin egen far, tvingad att bli hans ovigda flickhustru och föda hans två barn.

Boken handlar om Kristinas hemska minnen av sin uppväxt vilket också varvas med utdrag från myndigheters dokumentation kring hennes fall och hur hon mår idag. Det är ett intressant upplägg, då vi får ta del av själva händelserna samtidigt som vi får ta del av hur Kristina ser på dem som vuxen. Det är också väldigt intressant att få läsa utdrag från myndigheternas dokumentation kring Kristinas situation, då det dels visar hur man resonerade kring fallet och samtidigt visar på en del problem i myndigheternas arbete men kanske främst i lagstiftningen.

Kristinas öde är gripande och fruktansvärt hemskt. Det är svårt att förstå och acceptera att detta är allt för många barns vardag just nu. Det är svårt att greppa att verkligheten kan vara såhär grym och fasansfull. Men det är ändå viktigt att komma ihåg att många barn går igenom detta just nu, utan att någon försöker förhindra det.

I boken framförs det en hel del kritik till myndigheterna, speciellt då till socialtjänsten. Jag tycker att det är viktigt att kritisera och granska myndigheter eftersom att det öppnar upp för ett uppmärksammande av problem som då kan försöka åtgärdas. Men jag kan dock tycka att kritiken till myndigheterna ibland är lite väl skarp i denna bok.
Man får ett tydligt budskap av att myndigheterna inte gör någonting alls, de är helt värdelösa och gör inte någon form av insats för att hjälpa Kristina. Och givetvis är detta ett fall där myndigheter borde ha reagerat och agerat annorlunda. Men samtidigt kan jag tycka att bilden av att myndigheterna inte gjorde något alls, är lite felaktig. Det framkommer i boken att olika myndigheter sätter in flera olika insatser, att man utreder fallet hela tiden men att man i brist av bevis har svårt att agera. Så myndigheterna tycks ha agerat och ihärdigt fortsatt utreda trots att Kristina och hennes familj ständigt säger att allting är bra.
Givetvis är det inte konstigt att Kristina säger att allting är bra, det är snarare vad man borde vänta sig i hennes situation. Men att säga att myndigheterna inte gjorde ett dugg, tycker jag är lite väl hårt. Däremot bör kritik riktas till hur fallet behandlades och att man inte införde starkare insatser tidigare, vilket dock blir svårt när alla nekar till att problemet finns och inga bevis existerar.

Detta är emellertid på många sätt en bra bok. Jag tyckte särskilt om att det i slutet bland annat finns en lista över de lagar man talar om i boken, exempelvis socialtjänstlagen och lagen om särskilda bestämmelser om vård av unga. Det är väldigt bra att denna lista finns infogad med tanke på att boken kritiserar svensk lagstiftning en del.
Vidare har man en konktaktlista för människor som behöver hjälp eller vill rådfråga någon. Särskilt tycker jag om en del som är precis efter själva boken slutar, där det finns ett antal frågor som besvaras. Frågorna är bland annat; Varför berättar inte barn? Hur vanliga är sexuella övergrepp? och Varför gör mamma ingenting?

Dessa frågor har emellertid en olycklig tendens att fokusera alldeles för mycket på flickor, då offren för sexuella övergrepp boken igenom beskrivs som flickor. Det finns inget utrymme för att övergrepp mot barn också kan innebära övergrepp mot pojkar. Oftast hänvisar man till barn som råkat illa ut men nämns kön så är det alltid en flicka.
Man tar exempelvis upp frågan Kan man leva med en partner efteråt? och beskriver där hur man måste ta hänsyn till hennes känslor och hennes upplevelser. Man pratar om statistik över hur många flickor som utsatts för sexuella övergrepp och exemplifierar barns oskuld genom att skriva "En tonåring ska inte skuldbeläggas för att hon bär "utmanande" kläder". Av vad jag registrerade så nämns det endast en gång att "flickan eller pojken är lättad, men känner sig samtidigt som en förrädare".

Detta är nog emellertid en ganska vanlig uppfattning. Flickor och kvinnor blir utsatta för sexuella övergrepp - inte pojkar och män. En grov missuppfattning som kan göra enormt stor skada. Även om författarna förmodligen inte menar detta så ger de en bild av flickan som offer och för inte tydligt fram att även pojkar kan bli utsatta för sexuella övergrepp, vilket jag tycker är synd.

En annan sak som jag också tycker är synd och som jag även tror kan orsaka skada, är att man i boken framställer myndigheter som värdelösa. Och visst ska kritik riktas mot myndigheter, men läser man denna bok och vet att man själv eller någon annan behöver hjälp kan man ju avskräckas ifrån att ta den hjälpen från myndigheterna, eftersom att det i boken är tydligt att de ändå inte gör någon nytta. Man skriver exempelvis:
"Barn berättar aldrig för att komma in i en svår situation utan för att komma ur den. En del barn har berättat, men samhällets ingripande blev så misslyckat att de tvingades återvända till övergreppsmiljön för ytterligare flera eller många års terror."Detta framför ju en bild av att det inte finns någon hjälp att få och ignorerar det faktum att det faktiskt finns personer som fått den hjälp som de har behövt. Det är viktigt att söka hjälp!

Trots all kritik jag nu riktat till boken så tycker jag att det är en riktigt bra bok som tar upp ett svårt ämne på ett bra och gripande sätt. Boken är även bra skriven, vilket annars ofta kan vara ett problem när det kommer till sanna historier.
Jag är visserligen kritisk till det jag nämnt i recensionen men detta är mer utav diskussionskaraktär och inverkar inte på huruvida boken är läsvärd eller inte. Den är läsvärd och mycket bra - man har bara framställt vissa saker på vad jag tycker är ett missvisande sätt.

Julcitat - 9:e december

2011-12-09T10:57:00.000+01:00

"När klär ni er julgran? Vi klär aldrig vår förrän på julaftons förmiddag, så det var det första vi gjorde, när vi kom hem. Med de vanliga gamla julgransprydnaderna, bland vilka de yppersta klenoderna är en sädesärla av glas, som mamma hade i sin julgran, när hon var liten, och säkert skulle vara mogna för Pro Patrias medalj för långvarig och trogen tjänst."

Britt-Mari lättar sitt hjärta, av Astrid Lindgren (s. 84)

Ja, när klär ni er julgran? Själv föredrar jag att göra det ett par dagar innan jul så att man kan gå och beundra den under lite längre tid..

Julcitat - 8:e december

2011-12-08T09:00:00.000+01:00

"Pelle viste inte vad han gjorde när han sa det där om jultomten. Tjorvens barnatro fick sig en knäck så att det brakade. Var det möjligt att ingen tomte fanns? Allt eftersom julafton närmade sig blev hon mer och mer orolig för att Pelle kanske kunde ha rätt, och när hon satt vid sin frukostgröt på julaftons morgon, var hon så långt kommer i vantro och förtvivlan att hon mer eller mindre hade avskaffat alla tomtar. Det var inte alls roligt, vad skulle det här bli för en sorts julafton? Ingen tomte... och dessutom gröt till frukost! Hon sköt med avsmak ifrån sig tallriken.
"Ät nu, lilla humla", sa hennes mor vänligt. Hon förstod inte, varför Tjorven var så mörk i ögonen. Just sådan här gröt var det bästa tomten visste, försäkrade hon.
"Då kan han få min", sa Tjorven dovt. Hon var rasande nu på den där tomten som dels inte fanns och dels ville att man skulle äta gröt och vifta på öronene, och hon sa harmset:
"Äta mat och tro på tomten, det är visst det enda en unge ska göra."
Nisse förstod att något var på tok. Han försod för det mesta när något var på tok med Tjorven och kunde räkna ut varför. Och när Tjorven spände ögonen i honom och frågade rent ut "Finns det tomtar eller finns det inte", så visste han att all glans skulle vara borta från hennes julafton, om han lika rent ut svarade: "Nej, det finns det inte!" Därför visade han henne den gamla träskålen som hans egen farmor hade haft och som hon varje julkväll hade fyllt med gröt och satt ut vid stugknyten åt tomten.
"Tänk, om vi skulle pröva vi också", sa Nisse. "Ska vi lägga din gröt här i skålen och sätta ut den åt tomten?"
Tjorven lyste upp som om man hade tänt ett julljus i henne. Visst fanns det tomtar om pappas farmor hade trott det! Och vad det var roligt att de fanns och kom smygande utanför stugknuten på julkvällen! Det var bra att de tyckte om gröt också, så att man slapp äta den själv. Allting var bra nu och det här skulle hon berätta för Pelle."

Vi på Saltkråkan, av Astrid Lindgren (s. 135).

Julcitat - 7:e december

2011-12-07T09:00:00.000+01:00

"Mamma gör korv och saltar skinka och brygger enbärsdricka och stöper ljus. Madicken och Lisabet får också hjälpa till med en hel del. De bakar pepparkakor och kokar knäck och gör små goda grisar av marsipan och klipper silkepapper till fästmansstången i köksspisen. Varje dag händer det ovanliga saker, och det känns mer och mer som jul! Över hela junibacken ligger det ljuvligaste os av pepparkakor och knäck och klenäter. Madicken drar in doften i näsborrarna och blundar.
"Jul... det luktar redan jul!""

Madicken, av Astrid Lindgren (s. 120).

Är inte detta en av de mest mysiga sakerna med julen? Att man får gå omkring och mysa och längta efter julen så länge innan. Och den väntan kan ju ibland vara minst lika bra som själva julen!

Julcitat - 6:e december

2011-12-06T09:00:00.000+01:00

"Det gladde dem också att tänka på Kommandoran som snart skulle komma hem och hitta en tom fattigstuga med bara ett enda uselt hjon i.
"Hihi, det blir lagom åt henne", sa Johan Ett Öre, "hihi, där står hon utan hjon, så får hon väl se hur gott det är!"
Åt det skrattade de allihop belåtet. Men när de sedan kom in i det julfina köket i Katthult och Emil hade tänt fem stora grenljus som speglade sina lågor i väggarnas nyskurade kopparbunkar, så att allt bara glänste och glimmade, då blev de först alldeles tysta, och Stolle-Jocke trodde att han redan hade kommit till himlen.
"Si, där är ljus och salighet utan gräns", sa han och grät, för grät gjorde Stolle-Jocke både när han var glad och när han var ledsen.
Men då sa Emil:
"Nu ska här bli kalas!"
Och kalas blev det."

Nya hyss av Emil i Lönneberga, i Stora Emilboken, av Astrid Lindgren (s. 214-215).

Just detta kapitel, när Emil bjuder människorna i fattigstugan på julmiddag, det måste vara något av det vackraste Astrid Lindgren någonsin skrivit. En sådan osjälvisk och genomgod handling som betyder så otroligt mycket för Stolle-Jocke och de andra, är så tydligt själva essensen med julen - medmänsklighet och kärlek till alla och envar.

Vinterns 20 böcker!

2011-12-05T15:17:00.000+01:00

Nu är vintern på ingång och jag har gjort en ny läslista för denna årstid. Listan är dock reducerad till endast 20st böcker, eftersom att det är så mycket julstök och senare tentor och kursstarter så är det tveksamt om jag ens hinner med det. Den får sträcka sig från december fram till slutet av februari.

Denna läslista är en blandning av lättsmälta böcker, böcker baserade på verkliga händelser, roliga böcker och böcker med väldigt tunga ämnen. Kronan på verket, min egen julstjärna längst upp i julgranen är Charles Dickens En julsaga som jag älskar gränslöst och läser varje jul. Så i vinter blir det en härlig mix av roligt, sorgligt och fängslande tillsammans med den enda person som helt säkert får mig i julstämning - Mr Scrooge!

1. Övertalning, av Jane Austen
2. Varför gråter inte Emma? av Magnus Wennerholm och Emma Jangestig
3. Den försvunna prinsen, av Deborah Cadbury
4. Två städer, av Charles Dickens
5. O.S.A., av Denise Rudberg
6. Min bästa väns dotter, av Dorothy Koomson
7. En dag, av David Nicholls
8. I häxornas tid, av Maj Bylock
9. Jag är ingen häxa, av Kim M. Kimselius
10. Om Jesus, av Jonas Gardell
11. I djävulens spår, av Jean-Christophe Grangé
12. I väntan på Godot, av Samuel Beckett
13. Presidentens hustru, av Curtis Sittenfeld
14. Min typ brorsa, av Johanna Lindbäck
15. Ödets hav, av Elisabet Nemert
16. Marley och jag, av John Grogan
17. Bakom stängda dörrar av Kristina Hansen, Agneta Cras och Bengt-Åke Cras
18. Antiloper, av Ester Roxberg
19. Den röda bokstaven, av Nathaniel Hawthorne
20. En julsaga, av Charles Dickens

Julcitat - 5:e december

2011-12-05T09:00:00.002+01:00

"Det snöade den natten över Mattisborgen och skogarna runt omkring, så att inte ens Skalle-Per kunde minnas värre. Fyra man gick det åt för att pressa upp stora borgporten så pass att man kunde tränga sej ut och få undan de värsta snödrivorna. Skalle-Per stack också ut näsan och såg det ödsliga vita landskapet, där allt nu var gömt under snön. Vargklämman var helt igenmurad. Genom den hålvägen kom man väl inte fram förrän till våren, om det fortsatte som det hade börjat, trodde Skalle-Per.
"Du, Fjosok", sa han, "om din högsta fröjd är att skotta snö, så kan jag lova dej mycket livat en tid framöver.""

Ronja Rövardotter, av Astrid Lindgren (s. 80).

Jag skulle bra gärna också vilja ha lite snö men det verkar dåligt med det i år. Om vi har tur kanske det kommer lite till julafton i alla fall så att vi slipper en grön jul, det finns ju inget värre.

Slut på Höstens 30 böcker

2011-12-04T17:10:00.000+01:00

Nu har tiden för Höstens 30 böcker gått ut och såhär mycket hann jag läsa av de böcker jag var sugen på i höst:

Läst:
Det fjärde offret, av Mari Jungstedt
Grottbjörnens folk, Jean M. Auel
På grund av Leon, av Jenny Leeb
Freja - Sagan om Valhalla, av Johanne Hildebrandt
Niceville, av Kathryn Stockett
Köp inte den här boken! Av Ann-Christin Gramming
Bitterfittan, av Maria Sveland
Sluta kämpa, av Sanna Ehdin
Skadad, av Cathy Glass
Stil, av Camilla Thulin
Bekantas bekanta, av Mats Strandberg
Bedragen, av Katerina Janouch
Glappet, av Christina Herrström
Högre än alla himlar, av Louise Boije af Gennäs
Karismakoden, av Eva Kihlström
Gladiatorer, av Fik Meijer
Den glömda trädgården, av Kate Morton
Fortfarande Alice, av Lisa Genova
Frankenstein, av Mary Shelley

Kvar på listan:
Åter till Cold Mountain, av Charles Frazier
Duktig flicka, av Claudia Bepko m.fl.
I djävulens spår, av Jean-Christophe Grangé
Rovfåglarnas tid, av Elisabet Nemert
Dexter – Dunkla drömmar, av Jeff Lindsay
Presidentens hustru, av Curtis Sittenfeld
Ödets hav, av Elisabet Nemert
Övertalning, av Jane Austen
Trälarna - 1000-1300-talet, av Sven Wernström
Islandet, av Carina Burman
Kristina Lavransdotter, av Sigrid Undset

Det blev alltså 19st böcker av 30! Tyvärr är det en del som jag verkligen velat läsa men inte hunnit med, så dessa överförs till nästa läslista! Är emellertid ändå nöjd med att ha hunnit med lite mer än hälften!

Julcitat - 4:e december

2011-12-04T09:00:00.000+01:00

"Vi var uppe tidigt i morse med hela familjen och tände det första adventsljuset. Mamma spelade, och vi sjöng "Bereden väg för Herran". Och det kändes plötsligt, att julen var nära. Jag tycker, julen är som ett stort bloss, som lyser upp decembermörkret. Första adventsöndagen får man liksom syn på blosset på avstånd, och sen kommer man det närmare och närmare för varje dag, tills det på julafton lyser och värmer en ända in i hjärterötterna."

Britt-Mari lättar sitt hjärta, av Astrid Lindgren (s. 67).

Månadens Boktips!

2011-12-03T16:07:00.000+01:00

En julsaga, av Charles Dickens

Nu i jultider så är det självklart för mig att tipsa om denna underbara lilla historia som handlar om själva essensen med julen.

En julsaga handlar om den gamla girigbuken Scrooge som bara tänker på sig själv och förkastar allting som man inte kan tjäna pengar på. Han avfärdar julen som "Humbug!" och vägrar delta i en sådan, enligt honom, förkastlig tradition.
På natten mellan julafton och juldagen besöks Scrooge av tre andar, från de förflutna, nuvarande och kommande jularna i hans liv. Scrooge får under kvällen uppleva vad julen egentligen handlar om och detta vill Dickens även visa oss läsare.

En underbar bok där Dickens beskriver julen på ett bättre sätt än någon annan! Ett måste när julen närmar sig!

Julcitat - 3:e december

2011-12-03T09:00:00.001+01:00

"... vi åt kvällsmat vid fällbordet i köket. Det var ljus på bordet och en väldig massa mat, men jag åt nästan bara skinka. Och så gröt förstås. Ifall jag skulle få mandeln. Men det fick jag inte. Vi har en dräng här i Mellangården som heter Oskar. Han tycker så mycket om Agda som är vår jungfru. Den som får mandeln i gröten blir säkert gift under nästa år. Och tänk, mandeln hade gått mitt itu, och Oskar och Agda fick var sin bit. Oj, vad Lasse och Bosse och jag skrattade. Agda blev arg och sa att alltihop var nog ungarnas påhitt. Men inte kunde vi hjälpa att mandeln gick mitt itu.
Vi rimmade till gröten också. Lasse rimmade så här:

Mandeln den gick mitt itu,
Agda blir nog Oskars fru.

Tänk, så bra påhittat! Men det tyckte inte Agda."

Mer om oss barn i Bullerbyn, av Astrid Lindgren (s. 15).

Läst i November

2011-12-02T16:28:00.002+01:00

Bära eller brista, av Odd Harald Rökenes & Per-Halvard Hanssen - 300 sidor
Den glömda trädgården, av Kate Morton - 416 sidor
Dressing the elite, av Susan Vincent - 193 sidor
Fortfarande Alice, av Lisa Genova - 267 sidor (Recension här)
Frankenstein, av Mary Shelley - 278 sidor (Recension här)
Gladiatorer, av Fik Meijer - 226 sidor
Hungerspelen, av Suzanne Collins - 304 sidor (Recension här)
Högre än alla himlar, av Louise Boije af Gennäs - 526 sidor (Recension här)
Karismakoden, av Eva Kihlström - 194 sidor (Recension här)
Supertanten, av Elin Ek - 136 sidor
The culture of fashion, av Christopher Breward - 235 sidor
Vad mina ögon har sett, av Magda Eggens och Rose Lagercrantz - 77 sidor (Recension här)

Antal böcker lästa: 12st
Skönlitteratur: 6st
Facklitteratur: 4st
Barn- och ungdomslitteratur: 2st
Sanna historier: 1st

Antal sidor lästa: 3152 sidor

De böcker jag tyckte bäst om var: Bära eller brista, Fortfarande Alice, Frankenstein, Hungerspelen, Högre än alla himlar och Vad mina ögon har sett.

(Rödmarkerade = Läst innan)

Julcitat - 2:e december

2011-12-02T09:00:00.001+01:00

"Nu i julas, då önskade jag mej skidor i julklapp. Och därför var jag så rädd att det inte skulle bli nån snö. Lotta ville också att det skulle bli snö, för hon önskade sej en kälke.
När vi lagt oss en kväll strax före jul så sa Lotta:
- Jag har bett pappa om en kälke, nu ska jag bara be Gud att det blir snö annars kan jag inte åka.
Så här sa hon:
- Käre gode Gud, gör så att det blir snö nu mesamma. Tänk på dom stackars blommorna, dom behöver ett varmt täcke när dom ligger i jorden och sover och har så kallt.
Sedan kikade hon opp över sängkanten och sa till mej:
- Den här gången var jag väl finurlig, jag sa inte snön skulle vara till min kälke."

Barnen på Bråkmakargatan, av Astrid Lindgren (s. 124).

Julcitat - 1:e december

2011-12-01T09:00:00.000+01:00

"Nu ligger det stora vintermörkret över Junibacken, snart ska det bli jul. Madicken och Lisabet pratar om det varje kväll.
"Vad det är bra att det finns jul", säjer Madicken. "Det tycker jag är det bästa som di har hittat på nån gång."
"Apselut", säjer Lisabet."

Madicken, av Astrid Lindgren (s. 117).

Frankenstein, av Mary Shelley

2011-11-30T12:13:00.001+01:00

Handlingen i Frankenstein är väl de flesta bekanta med - den vetenskapshungriga Victor Frankenstein får idén att det måste gå att skapa evigt liv och skapar därför själv en människa med hjälp av vetenskapen. Frankensteins skapelse visar sig dock bli ett monster, ett monster som Frankenstein känner vämjelse inför och önskar att han aldrig skapat. Monstret vill emellertid få Frankenstein att ta ansvar för sin skapelse...

Jag har aldrig läst Frankenstein tidigare trots att jag länge velat. Jag hade höga förhoppningar och jag blev inte besviken. Frankenstein är ett mästerverk som väcker många intressanta frågor. Givetvis är det en hel del kritik riktad mot människans kunskapstörst och ett av budskapen blir således att människan inte borde leka Gud och tro att hon kan överta naturens krafter. Detta är givetvis old news, som alla redan vet. Boken är en klassiker som recenserats hur många gånger som helst...

Jag gillade Shelleys berättarstil som delvis utgörs av brev mellan olika karaktärer i boken. Det är ett intressant sätt att visa hur andra människor upplever händelserna trots att vi utgår ifrån Frankenstein.

Något annat som jag verkligen gillar med boken är hur Shelley både får mig att sympatisera med Frankenstein och hans skapelse. Båda två handlar visserligen fel på många sätt men jag tycker ändå synd om dem och jag funderade mycket kring de förutsättningar Frankenstein och hans monster får, som leder dem till att välja de vägar som de väljer. En fascinerande fråga om skuld blir här aktuell. Vem bär skulden för det som sker - Frankenstein, hans skapelse eller kanske yttre omständigheter?

En mycket bra bok som av goda skäl blivit en klassiker som recenserats, filmatiserats och diskuterats hur många gånger som helst - och ändå fascinerar den fortfarande!

Möblera om i bokhyllan?

2011-11-29T12:04:00.000+01:00

Funderar på att möblera om lite i bokhyllan som sett likadan ut nu ett tag. Vet vissa böcker som jag vill placera på ett annat sätt i alla fall. Nu har jag mest placerat böcker utefter vart det blir snyggt rent färgmässigt så att bokhyllorna får ett snyggt helhetsintryck. Ska nog fortfarande ha det i åtanke men flytta runt lite med en del av böckerna...

Hur placerar ni in böckerna i era bokhyllor?

Fortfarande Alice, av Lisa Genova

2011-11-28T13:58:00.000+01:00

Fortfarande Alice handlar om femtioåriga Alice som är lyckligt gift, har tre barn och en professorstjänst på Harvard som hon älskar. Hon är mitt i livet och mycket lycklig med tillvaron. Men lyckan grusas när Alice börjar glömma allt mer triviala saker. Hon minns inte vad hon ska föreläsa om, hon tappar ord och minns inte längre vad hennes egna minnesanteckningar i kalendern betyder. En dag när hon är ute och springer måste hon plötsligt stanna till - hon vet inte vart hon är eller hur hon ska hitta hem. En kort tid därefter får hon det hemska beskedet - Alice har Alzheimers sjukdom.

Fortfarande Alice är en mycket stark, realistisk och oerhört gripande bok som beskriver sjukdomsförloppet för de som drabbas av Alzheimers sjukdom. Alzheimer brukar ju beskrivas som en anhörigsjukdom och således skildrar Genova även Alices familj och hur de hanterar att Alice inte längre kan fokusera tillräckligt länge för att hänga med i vardagliga samtal, upprepar sig och efter ett tag inte ens minns vilka de är längre.

Men främst skildras Alice själv, Alice som ju trots sin sjukdom fortfarande är Alice, som fortfarande har en vilja och fortfarande kan känna både kärlek och sorg. Genova skildrar Alice väg in i sjukdomen på ett väldigt trovärdigt sätt som blir både sorgligt och vackert, då det viktigaste i en människas liv plötsligt står klart för Alice.

Fortfarande Alice är en mycket bra bok som beskriver sjukdomen Alzheimer på ett verklighetstroget och gripande sätt. Genova ger en ökad förståelse för de drabbade och hur deras värld så drastiskt förändras. En hemsk, vacker och fruktansvärt gripande bok om Alzheimers sjukdom och vad den gör mot människor.

Söndagscitat - Den glömda trädgården

2011-11-27T18:24:00.001+01:00

""Du måste vara den nya lilla damen", sa han långsamt. "Jag har hört att du skulle komma, men om du ursäktar att jag säger det så ser du inte ut som en dam, inte med de där pojkkläderna och det kortklippta håret."
"Jag kom i går kväll och hade med mig ovädret."
"För att vara så liten har du stor makt."
"Även de svaga kan bli mäktiga om viljan är stark nog.""

Den glömda trädgården, av Kate Morton (s. 165).

Läsutmaning: December på Beasbokhylla

2011-11-26T15:17:00.000+01:00

Ska vara med i Läsutmaning: December som Beasbokhylla anordnat. Temat är självbiografier/sanna historier och man ska välja två böcker på detta tema att läsa under december.

Jag har valt Varför gråter inte Emma? av Magnus Wennerholm och Emma Jangestig och Bakom stängda dörrar av Kristina Hansen, Agneta Cras och Bengt-Åke Cras.

Bild från adlibris

Varför gråter inte Emma? har jag tänkt läsa rätt länge men har alltid skjutit upp det. Det är inte riktigt min typ av bok men jag har ändå varit lockad att läsa den. Jag vet inte riktigt hur jag tror att bokens upplägg ser ut och det är lite extra spännande, när man inte vet vad man kan vänta sig av en bok.

Bild från adlibris

Bakom stängda dörrar är en bok som jag också varit intresserad av ett tag. Blev tipsad om den för ett tag sedan och tänkte nu göra slag i saken. De flesta böcker jag läst om barn som far väldigt illa brukar vanligtvis utspela sig i England eller USA. Har inte läst så många som utspelar sig i Sverige och tror att det kan vara intressant.

Ska bli intressant att läsa båda dessa även om de säkerligen kommer att skapa många tårar.

Var med i Läsutmanig: December ni också så blir det fler boktips på bra böcker!

Julkänslor och citat - Min egen Julkalender 2011

2011-11-25T18:01:00.000+01:00

Det börjar dra sig mot jul och jag tänkte därför ha ett jultema på bloggen nu i december.
Lite utav en julkalender blir det. Varje dag kommer det nämligen att dimpa ner ett citat från böcker med julkänsla.
Dels kommer det därför att vara jultema, men dels kommer det också att vara Astrid Lindgren-tema för det finns ingen som kan ge mig julkänslor på så kort tid som den kvinnan (med undantag för Charles Dickens såklart). Så därför kommer det att dyka upp citat varje dag i december fram till julafton, från hennes vackra sagor i deras mest underbara beskrivningar av julen!

The Tudors och Anne Boleyn

2011-11-24T13:49:00.000+01:00

Jag har rätt nyligen sett klart på andra säsongen av The Tudors och blev verkligen sugen på att läsa om Den andra systern Boleyn.

Tycker verkligen att Anne Boleyn var en intressant person som på många sätt nog var väldigt smart men kanske lät sig styras för mycket av sina känslor, utefter vad historian tycks kunna säga om henne.
I The Tudors görs i vilket fall ett mycket intressant porträtt av henne som lite skiljer sig ifrån det i Den andra systern Boleyn, efter vad jag minns.
Tänkte därför läsa om den i väntan på att få råd med den tredje säsongen av The Tudors - mycket bra serie för övrigt. Visserligen är ju Anne Boleyn numera ett minne blott vid den tredje säsongen av The Tudors antar jag men men...

Vad mina ögon har sett, av Magda Eggens och Rose Lagercrantz

2011-11-23T15:50:00.000+01:00

Bild från Bokus

Vad mina ögon har sett är en skrämmande beskrivning av hur författarinnan Magda Eggens som ung skickades till förintelselägret Auschwitz tillsammans med sin syster. Sin far, sin andra syster och sin höggravida mor såg hon aldrig mer i livet.

Vad mina ögon har sett är en fruktansvärt gripande bok som beskriver hur livet i koncentrationsläger såg ut på ett skrämmande trovärdigt sätt. Och som alltid när man läser böcker som skildrar andra världskrigets allra mest hemska gärningar så är det svårt att förstå att människor kan göra detta mot varandra, att det kan finnas en sådan avsaknad av medmänsklighet.

Magda Eggens beskriver det hon utsatts för på ett rakt och osentimentalt sätt, vilket kanske är ett intryck jag delvis fick på grund av bokens längd, den är trots allt inte ens hundra sidor lång. Jag menar inte att detta är något dåligt, utan kan på sätt och vis vara positivt då det kan tyckas onödigt att redogöra för hemskheten i händelserna i några längre utläggningar, då det omänskliga i denna del av historien redan står klart för de allra flesta.

Vad mina ögon har sett är bland de bästa böcker kring denna tid som jag läst. Det är ett bra språk och dramaturgin känns väl övervägd. Jag tycker dock att den hade kunnat vara längre då det känns som att den tar slut precis när den börjat.

Mycket läsvärd bok om koncentrationslägrenas omänsklighet och ofattbara följder.

Uppdatering i försöket att bara läsa max 2st skönlitterära böcker samtidigt

2011-11-22T13:35:00.000+01:00

Det är svårt. Väldigt svårt. Det finns ju flera böcker som jag vill dyka ner med näsan i! Men jag försöker verkligen säga till mig själv på skarpen. Ska inte, inte, inte läsa fler än två stycken skönlitterära böcker samtidigt.

Just nu är det Frankenstein och I djävulens spår. Och det är verkligen inte så att de är dåliga på något sätt. Nackdelen är bara att Frankenstein är en väldigt liten utgåva så man får koncentrera sig lite när man läser den, och I djävulens spår är en kloss på nära 700 sidor som jag inte riktigt fattat tycke för ännu så den går lite segt. Därmed är det ett himla problem vad jag ska läsa innan jag somnar på kvällarna. Tjock och tung bok som känns lite tråkig hittills - eller liten och nätt bok som är lite jobbig att läsa på kvällen när man är trött?

Men jag ska inte falla för frestelsen och börja läsa något annat, nu ska jag hålla mig till de här två tills någon av dem är utlästa och då får jag börja med en annan bok, men bara en.

Vi får väl se hur det här går, just nu känns det segt och väldigt svårt att inte börja med en till bok, men om jag gör det kan jag ju inte veta om det här kanske passar mig bättre. Får stå ut och testa det här ett tag. Men oj vad jag vill öppna flera böcker...

Bekantas bekanta, av Mats Strandberg

2011-11-21T11:11:00.000+01:00

Bekantas bekanta handlar om Camilla, Daniel och Lilly som alla försöker få det livet de drömmer om. Camilla är bästa vän till Daniel och vill få en karriär inom musiken, hon har också föresatt sig att få tillbaka mannen hon älskar. Daniel är en drag queen som söker kärleken och vill förverkliga sina drömmar om att öppna en egen bar. Daniel är bror till Lilly som precis anlänt till Stockholm och nu vill lämna den tysta och tråkiga versionen av sig själv bakom sig, nu ska hon bli känd - kosta vad det kosta vill.

Till en början tyckte jag inte om den här boken. Den kändes lite seg och karaktärerna fångade inte alls mitt intresse. Men efter ett tag började de växa allt mer och jag följde intresserat Lillys försök att nå toppen och förstöra vänskapen mellan Daniel och Camilla. Lilly är på sätt och vis mest intressant då hon inte är lika förutsägbar som Daniel och Camilla. Man vet ungefär vad de kan tänkas hitta på men med Lilly är det mer osäkert och det gör henne till en väldigt bra karaktär.

Själva storyn är väl kanske inget jag hoppar högt över utan är smått slätstruken. Kanske var jag inte på humör för just denna typ av story vad vet jag. Den lyfts emellertid upp av karaktärerna som överlag är starka. Jag stör mig dock en del på att det går så bra för dem, alla får vad de vill och det framställs för det mesta som att vägen dit är lätt trots att den beskrivs som svår. Jag vet att det låter motsägelsefullt men det är den känslan jag fick, det beskrivs att de har kämpat länge för vad de får men i boken så tar det ju bara några sidor innan de når sitt mål.

En helt okej bok som var rolig för stunden. Förmodligen ingen jag kommer att läsa om, men den är inte på något sätt dålig för det. Helt okej men inte fantastisk.

Söndagscitat - Kungliga älskarinnor

2011-11-20T14:04:00.000+01:00

”Vi kan bara spekulera över hur kvinnans lott i det västerländska samhället skulle ha förbättrats under de senaste fyratusen åren om Första Moseboken hade lagt skulden på den förföriske Adam för att han frestat den oskuldsfulla Eva med en banan.”

Kungliga älskarinnor – 500 år av makt, sex och rivalitet, av Eleanor Herman (s. 185)

Så är jag som läsare

2011-11-19T18:23:00.000+01:00

Hur är jag som läsare? Svarar på denna enkät från Enligt O tusen år efter alla andra ;) (Mina val är fetmarkerade)

Snabb / Långsam

Läser alla ord / Skummar en del (Skummar endast om det är en tråkig bok, som jag egentligen inte vill läsa men eftersom att jag ändå aldrig förmår mig att lägga ner böcker så blir det en del skummande då)

Gillar långa beskrivningar / Hoppar över det som inte får handlingen framåt (om de inte är för långa)

Kommer ihåg detaljer / Kommer ihåg i stora drag

Undviker tjocka böcker / Läser gärna tegelstenar

Tycker om tunna böcker / Tycker tunna böcker ofta saknar något (Har ingenting emot dem men tycker ofta att de slutar lite abrupt eller att det fanns mycket mer att berätta)

Idealboken är på mindre än 400 sidor / Idealboken är på mer än 400 sidor (Tycker nog att 400sidor är ganska perfekt så får väl ta mindre då)

Tjuvkikar på slutet / Läser aldrig slutet förrän boken är just slut (Nej fy, det är ju att förstöra halva nöjet att läsa slutet innan?)

Väljer efter omslag /Skiter fullständigt i ytan

Läser baksidestexter / Undviker baksidestexter

Väljer boken efter rekommendation / Vill helst välja själv

Rekommenderar ofta böcker till andra / Rekommenderar sällan böcker (Tror att folk kan tycka att det är smått jobbigt med mitt tjat, men de brukar tacka mig efteråt!)

Hör det jag läser i huvudet / Hör aldrig det jag läser

Gillar ljudböcker / Gillar inte ljudböcker (Perfekt när man är ute och går, cyklar eller vill göra något annat samtidigt. Eller när man är sjuk och inte orkar läsa men inte kan sova - perfekt!)

Läser främst böcker i en genre / Gillar att variera min läsning

Läser alltid på svenska / Läser på flera språk (Främst blir det på svenska, men ibland slinker någon bok på engelska, norska eller danska ner, men det är ovanligt)

Är bra på att komma ihåg böcker jag har läst / Glömmer lätt både titlar och författare

Skriver upp det jag läser / Skriver inte upp det jag läser (Det är ju halva grejen med bloggandet, att skriva ner allt man läser, fundera över dem och infoga allting i tusentals olika listor)

Läser varje dag / Läser mer sällan

Tycker läsning är avslappnande / Tycker läsning är ansträngande

Högre än alla himlar, av Louise Boije af Gennäs

2011-11-18T16:49:00.001+01:00

Högre än alla himlar handlar om sex vänner som är mellan 30-40års åldern. Författaren Sanna som ständigt glittrar på ytan men egentligen bär på ett mörker. Mäklaren Victor som är skojfrisk och glad men väldigt fördomsfull. Miljöintresserade Stefan som är familjefar och vill ge sina barn en bättre värld. Terapeuten Pella som är livrädd för konflikter och låter alla köra med henne. Skådespelerskan Liv som aldrig får några roller och till sist homosexuella Jalle som arbetar på UD och värnar om de små. Vi får följa dem i deras vardag under ca tre års tid då deras relationer till varandra utvecklas, de stiftar nya bekantskaper och möter nya problem.

Till en början var jag inte alls imponerad av den här boken, jag var snarare uttråkad och suckade tyst för mig själv över de över 500sidorna som jag skulle ta mig igenom. Men det visade sig att den bara behövde lite tid, efter de första 100sidorna var jag nämligen fast och kände en närhet till karaktärerna som gjorde att jag inte la ner boken på hela dagen.

Högre än alla himlar visade sig vara riktigt, riktigt bra på många sätt. Vi får möta karaktärerna på djupet och de döljer mer än vi kunde ana. Vi får följa dem genom de största lyckorna man kan uppleva såväl som genom det mest ofattbart grymma och under dessa resor utvecklas de och förändras på ett väldigt trovärdigt sätt.

Givetvis fascinerar vissa karaktärer mer än andra när det är sex huvudpersoner. Min favorit var till en början författaren Sanna som jag emellertid fick allt svårare för ju längre boken gick. Efter ett tag kom istället terapeuten Pella, miljöintresserade Stefan och krigshetsande Victor att bli de mest intressanta karaktärerna av olika anledningar. På sätt och vis fascineras jag mest över Victor som kom att utveckla ett sådant anmärkningsvärt starkt hat under bokens gång, vilket inte var något man väntat sig från början. Han är en intressant karaktär som jag egentligen inte alls förstår mig på, men det kanske är det som gör honom intressant?

Högre än alla himlar är en varm bok om kärlek och vänskap, som visar såväl livets lyckoämnen som dess svåraste tider. Och i takt med att karaktärerna utvecklas allt mer, utvecklas också historien som strax innan slutet når en höjdpunkt, dessvärre följt av ett antiklimax som hellre skulle ha strukits enligt mig. En väldigt läsvärd bok om livets enkla och svåra stunder.

Bokhög från biblioteket

2011-11-17T17:57:00.000+01:00

Denna bokhög släpade jag med mig hem från biblioteket denna gången:

Mest skönlitteratur men även lite kurslitteratur. Är mest sugen på att läsa Fortfarande Alice, men jag har ju lovat mig själv att inte läsa så många böcker samtidigt så får skärpa mig och glömma bort de tankarna..

Bedragen, av Katerina Janouch

2011-11-16T10:59:00.000+01:00

Bedragen handlar om Cecilia Lund som arbetar som barnmorska, är fyrabarnsmamma och lyckligt gift med mannen John. Livet flyter sin gilla gång tills en dag då en ung man står utanför deras dörr och säger att John är hans far. Allting rämnar och Cecilia börjar se allt fler sprickor i sitt liv.

Jag gillade verkligen den här boken som hade ett lätt språk som gjorde den behaglig att läsa, samtidigt som den är lagom spännande och även fylld med vardagliga problem. Jag fann att jag genast engagerade mig i historien och sympatiserade med huvudpersonen från första sidan. Det är lite ovanligt för mig som ofta är ganska kritisk till karaktärer i böcker, så det är härligt när man verkligen gillar dem - även om man givetvis inte alltid håller med dem i deras åsikter eller ageranden.

På många sätt är Cecilia en helt vanlig människa men på andra sätt enastående och även spännande då hon gör saker som man vanligtvis inte gör. De övriga karaktärerna blev ibland lite schablonartade men inte allt för överdrivet och således var det inget större irritationsobjekt.

Det här är den första boken i romanserien om Cecilia Lund och jag är definitivt intresserad av fortsättningen. En perfekt bok att läsa när man inte orkar tänka så mycket men ändå inte vill ha något allt för lättsmält.

Hungerspelens trailer har kommit!

2011-11-15T07:23:00.000+01:00

Nu har trailern till Hungerspelen släppts!

Tycker att det ser riktigt bra ut, karaktärerna ser ut ungefär som jag tänkt mig och på det lilla som går att se känns ingen skådespelare dålig. Jag är dock lite skeptisk till hur huvudstaden presenteras, får se hur det ser ut i filmen sen. Tyckte att det kändes lite.. jag vet inte, robotaktigt(?) nu. Fast när jag tänker efter ska det ju vara lite sterilt... Det kanske egentligen ser ut exakt så som jag vill att det ska se ut? Haha det är nog för många intryck nu - efter en lååång väntan är ju trailern äntligen här!!

Längtar massa efter att se filmen nu! Men det är inte långt kvar till mars trots allt.

Har ni sett trailern? Vad tycker ni?

Reserverade böcker på biblioteket

2011-11-14T10:26:00.000+01:00

Nu ska jag snart hoppa upp på cykeln och ta mig till biblioteket. Det ligger nämligen böcker där och väntar på mig i reservationshyllan. Tycker att det här med reservationshylla är en himla smidig sak, det går så snabbt och lätt att komma dit, ta sina böcker, låna dem och så kånka iväg med dem. Jättebra när man är lite stressad! Således är min reservationslista på biblioteket ganska lång och välfylld, men i många böcker är jag på andra eller tredje, eller som värst sjunde köplats, så en viss väntan får man räkna med.

Hur gör ni? Brukar ni reservera böcker eller går ni alltid runt bland hyllorna och letar?

Söndagscitat - Barnen på Bråkmakargatan

2011-11-13T18:14:00.002+01:00

"Å, vi blev så glada! Vi fick dricka choklad och äta bakelser precis så mycket vi ville, och vi satt i gröna soffan hos Karlmans, och det var många människor runt omkring oss som surrade och pratade och allihop hade julklappspaket som dom hade varit och köpt, och utanför på gatan snöade det och det var fullt med grädde i bakelserna, det var en sån rolig dag. Det kom fram en tant som heter fru Friberg och började prata med pappa. Jonas och jag satt tysta, men Lotta, hon pratade värre än fru Friberg. Då sa pappa:
- Lotta, du får inte prata när stora människor pratar, du får vänta tills dom har slutat.
- Håhå, sa Lotta, det har jag nog försökt, men det går inte. För dom slutar ju aldrig."

Barnen på Bråkmakargatan, av Astrid Lindgren (s. 131-133).

Lotta får in ett sanningens ord minsann! För övrigt tycker jag inte om tanken att barn ska sitta tysta och synas men inte höras. Jag antar att Astrid höll med och lät Lotta prata på som ett litet uppror.

Niceville av Kathryn Stockett

2011-11-12T17:11:00.000+01:00

Niceville handlar om rasskillnader, orättvisor och ensamhet. Men den handlar också om kärlek, hopp och framförallt om vänskap.
Vi får möta de mörkhyade hembiträdena Aibileen och Minny som arbetar för "vita" familjer. Vi får följa deras vardag och de orättvisor och de lyckoämnen de möter. Men vi stiftar även bekantskap med Skeeter som är en av alla dessa barn som blivit uppfostrad och vuxit upp med den "svarta hemhjälpen". Skeeter har just återvänt från universitetet hem till sin hemstad. Hon ser emellertid inte sina vänner och deras liv på samma sätt längre och uppmärksammar orättvisorna som hembiträdena ofta möter. När Skeeter kommer i kontakt med Aibileen bestämmer de sig för att skriva en bok om hur det är att vara svart kvinna i Mississippi på 1960-talet. En bok som kan komma att riskera allt de äger och håller kärt...

Niceville är en underbar bok som jag verkligen inte ville lägga ifrån mig men ändå la ifrån mig för att fördröja nöjet av att läsa den. Trots att det egentligen inte händer nämnvärt mycket och att boken skulle kunna uppfattas som aningen långtråkig så faller jag med nöje in i det tempot, som förmodligen främst bärs upp av det underbara språket.

Jag gillade verkligen karaktären Skeeter, speciellt hur hon beskrevs som mänsklig, istället för att ha ett perfekt utseende med en nätt liten personlighet som av någon anledning tycks vanligt. Jag gillade även Aibileen som är en karaktär med en väldigt varm personlighet och som man inte kan annat än att älska. Minny hade jag aningen svårare för samtidigt som jag beundrade henne. Hon är förmodligen en av de mer komplexa karaktärer boken har att bjuda på med tanke på hennes humör och stolthet som blandas med den undergivenhet hon har i sitt eget hem.
Förutom huvudkaraktärerna gillade jag Hilly och Celia. Hilly av uppenbara orsaker, hon är verkligen en sådan person som man älskar att hata. Celia för att hon på något sätt kändes så liten och ömklig, man ville bara ta hand om henne. Jag tyckte dock att hon växte under bokens gång, men man kände ändå hela tiden att det gömde sig en väldigt snäll person inom henne från första början. Det skulle ha varit intressant att få följa hennes historia också, även om det givetvis inte hade så stor relevans för boken.

Något jag störde mig på var emellertid språket. Jag vet att jag nyligen sa att språket var underbart, MEN, det finns ett undantag. Nämligen att författaren valt att skriva inkorrekt i Aibileens och Minnys delar. Jag vet inte om det har med den svenska översättningen att göra, men jag antar att det inte är så att översättaren inte kan korrekt svenska eftersom att Skeeters kapitel är korrekt skrivna. Med inkorrekt och korrekt skrivna menar jag språkliga fel. I Minnys och Aibileens kapitel heter det exempelvis "Jag såg på han där han satt och lekte på golvet" eller "Du är en fin mänska, det är inte många mänskor som är det" medan det i Skeeters kapitel hade stått "Jag såg på honom där han satt och lekte på golvet" och "Du är en fin människa, det är inte många människor som är det". Just dessa meningar står inte i boken men denna typ av fel finns hela tiden, men bara i "de svarta" hemhjälpernas kapitel. Tycker det rimmar lite dåligt med bokens budskap att sända ut en bild av att Aibileen och Minny per automatik inte har ett riktigt språk bara för att de är just svarta hemhjälper.

Men i övrigt är det en underbar bok som passade riktigt bra att krypa upp i fåtöljen med nu när höstrusket är här. Väntar med spänning på att se filmen!

Tusen gånger starkare, av Christina Herrström

2011-11-10T16:13:00.000+01:00

Tusen gånger starkare handlar om Signe som går sista året i högstadiet. Fast egentligen kan man säga att boken handlar om Saga som kommer ny i klassen och vänder allting upp och ner.

Signe är den tysta tjejen som pluggar och får bäst resultat på proven men aldrig vågar hävda sig. Saga är tvärtom, hon tar plats och visar att hon finns. Lärarna tycker att det är bra att Saga kommit till klassen, så att hon kan få de andra tjejerna att också våga ta för sig. Saga börjar då kämpa för att de andra tjejerna också ska ta plats, men när de väl gör det är inte lärarna så nöjda ändå. Det blir en obalans i klassen när tjejerna börjar breda ut sig liksom killarna, och således börjar en mycket insiktsfull kamp för jämlikhet i skolmiljön.

Detta var en mycket gripande och träffande bok. Det kändes som att jag förflyttades bakåt i tiden till min egen högstadietid, fast där fanns ingen Saga förstås. Det var så mycket som jag kände igen precis på pricken och jag blev väldigt berörd på flera sätt då det är tydligt vad detta mönster kan leda till och hur det hämmar människor.

Något jag tyckte var lite synd och som drog ner denna annars så perfekta bok, var den starka skiljelinjen mellan tjejerna och killarna. Detta är det enda som jag inte tycker stämmer överens med verkligheten helt och hållet, då jag nog tycker att det inte helt beror på kön utan också på popularitet, vem som får chansen att prata och ta plats i klassrummet.

Men detta var i övrigt en underbar bok som verkligen hade så rätt på så många punkter! Jag gillade också karaktären Saga enormt mycket, som ju är en reinkarnation av Astrid Lindgrens Pippi Långstrump – härligt fri från regler och begränsningar, resandes på havet med sin pappa och med ett ständigt ifrågasättande av sådant hon uppfattar som fel. Att få se en tonårig Pippi satte ju lite guldkant på boken.

Oj, oj vilken läsvärd bok! Alla som någonsin vistats i skolmiljön borde läsa denna bok!

Karismakoden, av Eva Kihlström

2011-11-09T11:13:00.001+01:00

Karismakoden är som en liten inspirations- och träningsbok för att få bättre karisma.
Den går igenom ett antal olika sätt som vi sänder ut känslor på, bland annat genom kroppspråk, röstläge och minspel, och ger konkreta tips för hur man kan förändra eller förstärka sitt uttryckssätt.

Jag gillade den här boken skarpt då den gav många intressanta fakta och samtidigt resonerade på ett tydligt sätt kring uttryckssätt och vad det är som gör att vissa människor uppfattas ha god karisma. Det hela blir väldigt tydligt då det illustreras med många exempel där vissa människor tenderar att återkomma ett flertal gånger. Bland dessa finner vi Nelson Mandela, Marilyn Monroe, Elvis, Winston Churchill och Mark Levengood.

Det är fascinerande att läsa om dessa färgstarka personer och analysera vad det är som gör att de uppfattas karismatiska av så många människor. I dessa analyser visar författaren hur man själv skulle kunna göra för att utveckla dessa uppskattade sidor och drar ner det till en nivå som alla kan känna igen sig i, utan att man ska behöva vara känd sångare, statsminister eller programledare som de ovan nämnda personerna.

Ett minus är dock att det finns ett genomgående fokus på att hålla tal, vilket inte var det jag personligen var främst intresserad av och jag kan tycka att det finns väldigt många andra situationer då tal också är viktigt, och som skulle kunna ha tagits upp mer. Missförstå mig inte, många olika situationer tas upp men det är främst fokus på tal och författaren återvänder ständigt till just att hålla tal.

En väldigt intressant bok som kan ge många nya tankar och idéer om det egna uttryckssättet såväl som andras!

Att läsa flera böcker samtidigt

2011-11-08T13:17:00.000+01:00

Jag brukar oftast läsa flera böcker samtidigt, ibland lite väl många böcker. Som nu, när det är över 3st skönlitterära böcker samtidigt. Jag har tänkt att jag ska försöka skärpa mig flera gånger men det blir liksom aldrig av. Men nu ska jag göra en kraftansträngning och försöka läsa ut de jag håller på med innan jag börjar på något nytt. Ska försöka ha max 2st skönlitterära böcker på gång samtidigt!

Det finns ju fördelar och nackdelar med att läsa flera böcker samtidigt men en nackdel som jag har börjat störa mig på allt mer på sistone är att det tar en hel evighet att läsa ut böckerna eftersom att man läser lite ur varje hela tiden. Så nu ska det blir ordning och reda - ska bara stå emot frestelsen att påbörja fler böcker nu när jag ska beta ner antalet böcker som läses. Vi får väl se hur det går...

Gardell har kommit ut med ny bok

2011-11-07T16:12:00.000+01:00

Jonas Gardell har ju nyligen kommit ut med en ny bok och det är ju såklart spännande! Det var länge sedan jag läste något av honom och känner att det är på tiden! Så jag rotade lite i min bokhylla för att se vad jag kunde hitta där med namnet Gardell, det blev några stycken i alla fall: Frestelsernas berg, En komikers uppväxt (både som kassettbok och som pocket), Ett ufo gör entré, Jenny (både som ljudbok och vanlig pocket), Så går en dag ifrån vårt liv och kommer aldrig åter och Vill gå hem.

Av dessa är En komikers uppväxt, Ett ufo gör entré och Jenny mina absoluta favoriter, vilket kanske delvis beror på att det var så jag introducerades in i Gardells författarskap som jag ibland helt och hållet levt i. Men annars tycker jag också väldigt mycket om Så går en dag ifrån vårt liv och kommer aldrig åter som har en sådan underbar titel och är sådär härligt "gardellig". Den påminner en del om Vill gå hem som jag också tycker mycket om.

Jag har också serien De halvt dolda som Gardell skrev åt svt. En extremt bra serie som har alla de typiska Gardell-ingredienserna och som är sådär perfekt vacker och rörande i sin misär. Rekommenderar både den och böckerna ovan starkt! I De halvt dolda inleds varje avsnitt med att förklara att det här är berättelsen om de som fick leva och det här är berättelsen om de som inte fick leva - de halvt dolda. Inledningen är väldigt bra och fångar känslan på serien på ett väldigt snyggt sätt, återkopplat till kompisitionen i gamla porträtt.

Om man vill introduceras i Gardells författarskap skulle jag rekommendera att man läser En komikers uppväxt som är den första boken i serien om Juha, och sedan fortsätter med de andra två böckerna i triologin. Andra bra ingångar kan vara Präriehundarna (som jag vet att jag äger, men som nog blivit utlånad och inte tillbakalämnad) eller Fru Björks öden och äventyr som jag båda tycker är väldigt typiska för hur Gardell skriver, berättar och behandlar sina historier och dess karaktärer.

Själv ska jag i vinter kika närmare på en av de få böckerna jag inte läst ur Gardells författarskap - Om Jesus. Hinner jag med det så vill jag gärna även läsa Om Gud som inte heller blivit läst än. Ser fram emot båda två och även såklart den nya boken som nu kommit!

Söndagscitat - Vad mina ögon har sett

2011-11-06T12:41:00.000+01:00

"Jag vill följa med dem när de går åt vänster, men en SS-soldat kastar mig brutalt åt höger. Allt går så förfärligt fort! Jag vill gå med dem, men någon slet bort oss från varandra, och där står jag bredvid min syster Eva och ser min mamma och lillasyster försvinna åt andra hållet. Mamma vänder sig om och tittar på mig. Den blicken ska jag bära med mig så länge jag lever."

Vad mina ögon har sett, av Magda Eggens och Rose Lagercrantz (s. 34-35).

På grund av Leon, av Jenny Leeb

2011-11-05T12:52:00.000+01:00

På grund av Leon är en bok om vänskap och svek. Maja och Angelica är bästa vänner, men när Maja åker till USA för en tid händer det som inte får hända, Angelica ligger med Leon som är Majas pojkvän och någonting går ohjälpligt sönder.
Sex år senare träffas Maja och Angelica igen på Leons begravning och de försöker nu sakta närma sig varandra för att se om det kanske finns någon vänskap kvar trots allt som hänt.

På grund av Leon är en lättsam bok som piggar upp för stunden, men knappast en bok som man bär med sig någon längre tid, eller ens dagen efter. Den är emellertid bra i sin genre och karaktärerna känns trovärdiga. Personligen fastnade jag mycket mer för den svekfulla Angelica än för Maja som tycks ha huvudet väldigt högt i det blå. Angelica känns mer jordnära och kanske är det därför jag har lättare att ta till mig henne. Karaktären Maja föll mig i alla fall inte i smaken och ännu mindre hennes jobbiga mamma.

En bra bok om man söker något lättsamt men väntar man sig ett djupare budskap får man nog leta efter en annan bok.

Astrid Lindgren - en levnadsteckning, av Margareta Strömstedt

2011-11-04T17:06:00.000+01:00

Astrid Lindgren - en levnadsteckning är en varm och kärleksfull beskrivning av Astrid Lindgren och hennes liv. Vi får ta del av hennes barndom, ungdomsår, vuxenliv och till sist hur hon valde att leva på ålderns höst.
Strömstedt ger oss en person bakom alla underbara böcker och det är en väldigt fin människa vi presenteras för, mångsysslande, kvick och framförallt väldigt kärleksfull.

Jag tyckte om den här boken, den gav Astrid Lindgren en mer komplett personlighet - oftast är hon ju endast den där snälla gamla sagotanten, men här får vi ta del av många andra sidor.
Det finns ingen kritik riktad mot Astrid utan Strömstedt ger oss bara en beskrivning av en underbar person som gett så många människor lycka. Och det är väl en bild som många delar med henne?

En fin bok om Astrid Lindgren, så som vi föreställer oss henne, men med en mer djupgående beskrivning av hennes liv och person. Läsvärd om man tycker om denna hyllade författare!

En veckas läsning framöver!

2011-11-03T13:13:00.000+01:00

Har lite ledigt nu i veckan och tänkte försöka fylla tiden med så mycket läsning som möjligt! Efter att ett antal goda betyg trillat in så kan jag dessutom göra det med gott samvete, vilket alltid känns mycket bättre! Jag ska emellertid få tid att ta mig igenom Tuchmans kloss till bok också, helst under helgen men vi får nog allt se hur det går med den saken.

Nu ska jag dyka ner i Den glömda trädgården av Kate Morton och varva detta med lite kurslitteratur då och då (= kurslitteraturen kommer att ligga bredvid soffan oöppnad, men ändock närvarande vid läsandet, de blir bara inte lästa själva).

Läst i Oktober

2011-11-02T16:27:00.002+01:00

Bedragen, av Katerina Janouch (Recension här)
Bekantas bekanta, Mats Strandberg (Recension här)
Bitterfittan, av Maria Sveland (Recension här)
Det svenska samhället 800-1720, av Thomas Lindkvist & Maria Sjöberg
Europa i världen - Medeltiden, av Dick Harrison
Glappet, av Christina Herrström
Katitzi, Rosa och Paul, av Katarina Taikon (Recension här)
Köp inte den här boken! av Ann-Christin Gramming (Recension här)
Niceville, av Kathryn Stockett (Recension här)
Skadad, av Cathy Glass (Recension här)
Sluta kämpa - Börja leva, av Sanna Ehdin (Recension här)
Stil, av Camilla Thulin

Antal böcker lästa: 12st
Skönlitteratur: 6st
Facklitteratur: 2st
Barn- och ungdomsböcker: 1st
Sanna historier: 2st

De jag tycker bäst om var:
Bedragen, Niceville och Skadad.

(Rödmarkerade = Läst innan)

Månadens Boktips!

2011-11-01T16:34:00.000+01:00

Högre än alla himlar, av Louise Boije af Gennäs

En väldigt fin bok om livet svåra och lyckliga stunder.
Handlingen utgår från sex kompisar i 30-40 års åldern som vi får följa under ca tre års tid. Det är författaren Sanna som ständigt glittrar men egentligen bär på ett mörker, Victor som är den ständiga lurifaxen, Stefan som kämpar för miljön, Pella som är rädd för konflikter, Jalle som är homosexuell och jobbar på UD och så Liv som är skådespelare men aldrig får spela.

Vi möter dessa människor när deras liv förändras och vi får följa dem genom det mest otänkbara såväl som genom den största lyckan på jorden.

En varm och gripande bok om vänskap.

Lyser som en sol och bugar och bockar för awarden

2011-10-31T12:31:00.000+01:00

Förra veckan fick jag en Liebster Blog Award av Bokmilaskogen med kommentaren; "Recenserar ofta böcker som inte så många andra intresserar sig för, exempelvis bortglömda gamla barnböcker."

Det är alltid roligt att få uppskattning och speciellt här där jag ju mest öser ut mina tankar kring olika böcker huller om buller. Det var också extra roligt att läsa just denna kommentar då jag faktiskt inte själv reflekterat över denna nisch, eller vad man nu ska kalla det, som jag tycks ha enligt Bokmilaskogen. Kul att bli uppmärksammad på detta!
Blev väldigt, väldigt glad över utmärkelsen så tack så hemskt mycket! Du gjorde min dag och gav mig massa inspiration till att blogga vidare!

Awarden medföljer lite instruktioner, nämligen dessa;

1. Klistra in awarden på din blogg.
2. Tacka personerna som gav er awarden och länka till bloggarna.
3. Välj ut fem personer som du vill ge awarden till.
4. Lita på att dina följare sprider kärleken till andra bloggare.
5. Och det viktigaste: Ha roligt och stötta varandra!

Så då har jag då kommit fram till nummer 3 vilket är en himla svår punkt, för det finns ju så många bra bloggare där ute! Men efter en del funderingar har jag utsett dessa:

Bokmilaskogen: Ja, jag tänkte minsann ge tillbaka awarden till dig! Detta eftersom att jag älskar din blogg som är intressant på många vis i en härlig blandning av recensioner och andra reflektioner. Ett extra plus för bloggens namn, som är jättefint.

Boktagen: Det här är en blogg jag blir glad av, mycket boktips som är blandat med andra inlägg men alltid med en härlig ton på något vis som gör att humöret höjs några steg.

Beasbokhylla: En jättefin blogg som verkligen ger ett vackert intryck med sin bakgrund. Det här är en blogg som jag definitivt tittar in till varje dag då det ofta finns nya intressanta inlägg om böcker och annat smått och gott. Tycker bland annat riktigt mycket om färgtemat som kommer då och då.

La Bibliothèque: Skriver väldigt intressanta och långa recensioner där man verkligen får en känsla för boken. Det ligger en mysig känsla över bloggen som jag verkligen tycker om!

Tonårsboken: En blogg som innehåller många recensioner på ungdomsböcker vilket jag gillar! De tre tjejerna som har bloggen skriver intressant och ger många bra tips på såväl böcker som på intervjuer och liknande - värt ett besök!

Det var svårt att välja ut endast fem stycken bland alla bloggar man tycker om, men till höger här på bloggen hittar ni även många andra intressanta bloggar som jag läser så ofta jag kan. Samtliga är väldigt läsvärda så gör ett besök!

Och tack igen för awarden Bokmilaskogen!

Söndagscitat - Bedragen

2011-10-30T17:30:00.000+01:00

"Så satte hon igång med att fila fötterna. Först den vänstra. Sedan den högra. John måste förstå att fötter behövde filas, särskilt vid kyligt väder var det annars lätt att man fick självsprickor i hälarna. Och självsprickor kunde göra otroligt ont.

Fast hur man än filade fick man inte bort de värsta sprickorna. Självsprickorna i själen."

Bedragen, av Katerina Janouch (s. 285).

Halloween och skräckböcker

2011-10-29T18:11:00.011+02:00

Halloween är på intåg och i år kommer jag nog främst att fira detta genom att gotta ner mig i skräckisar – både i bokform och i filmform. I filmform kommer ju givetvis Jamie Lee Curtis Halloween att ses, det är ju lite utav en klassiker i skräckfilmsträsket.
Sedan finns det ju många bra böcker också i skräckgenren, men när jag tänkte efter så insåg jag att jag nog läst väldigt få skräckböcker. Håller på med en riktig klassiker nu som jag kan rekommendera: Frankenstein av Mary Shelley, otroligt läsvärd hittills i alla fall.
Vid sidan av läser jag också I djävulens spår som är en exorcist-historia, vilket jag personligen blir väldigt skrämd av och därför ligger den lite på is för tillfället – vill inte läsa den när det är mörkt, huuu!

Andra skräckisar jag läst tidigare är väl Varsel av Stephen King, Lida, också av Stephen King, novellen Den svarta katten av Edgar Allan Poe… Ja, det är nog faktiskt de enda jag kommer på. Oj vad dåligt, trodde att jag hade läst lite mer än tre stycken i alla fall! Skräck är uppenbarligen inte en genre jag brukar läsa! Har ju visserligen läst en del skräckisar som är barn- och ungdomsböcker men de tror jag knappast att jag skulle bli rädd för idag.

Kanske behöver fylla upp den här luckan lite – har ni några bra tips på skräckböcker?

En blomma i Afrikas öken vs. Hormans Desert Flower

2011-10-28T13:31:00.000+02:00

Bild tagen från Bokus

Läste boken innan jag såg filmen.

Waris Dirie har skrivit den självbiografiska boken En blomma i Afrikas öken som senare kom att bli filmen Desert Flower med regissören Sherry Horman. Till skillnad från vad många andra verkar tycka så tycker jag nog att filmen faktiskt skildrar boken relativt bra. Jag säger relativt, då det givetvis finns en hel del som skulle kunna vara bättre.

Många verkar haka upp sig på att filmen inte skildrar så mycket av ämnet kvinnlig könsstympning vilket är hjärtefrågan. Jag tycker dock att boken i stort sett är likadan.
Mitt minne av boken är en rätt stor besvikelse då det visserligen var en bra bok men det mest intressanta beskrivs inte lika mycket som det ointressanta - Waris Diries modellkarriär.
Jag tycker både film och bok känns hoppiga. Till en början får vi ta del av ämnet kvinnlig könsstympning men sedan lämnas detta och vi får fokusera på modellkarriären som jag personligen inte alls finner intressant, och sen i slutet är det plötsligt totalt fokus på kvinnlig könsstympning igen.
Jag tycker nog att både film och bok hade kunnat fokusera mer på just den kvinnliga könsstympningen, dess föjder och orsaker istället för att ge en så målande beskrivning av modellkarriären. Boken gör visserligen detta i högre grad men är ändå enligt min mening lik filmen i tendensen att det lämnas stor plats åt en modells alla problem.

Bild tagen från imdb

Så jag vet inte riktigt vilken av boken eller filmen som jag tyckte var bäst. Förmodligen är det ju boken som vanligt, då den trots allt tar upp kvinnlig könsstympning mer än vad filmen gör, dock ändå alldeles för lite. Både boken och filmen har så stor potential att vara riktigt, riktigt bra och ändå kände jag mig besviken på båda...

Katitzi, Rosa och Paul, av Katarina Taikon

2011-10-27T15:20:00.000+02:00

Katitzi, Rosa och Paul är den femte boken i Katarina Taikons självbiografiska bokserie om zigenarflickan Katitzi.
I denna bok ger sig Katitzi, Rosa och Paul av på egen hand och bor i ett eget läger. De möter många problem i den nya tillvaron men träffar också nya vänner såsom snälla Gösta och den halta Karin som vill bli konstnär.

Det här är enligt mig en av de bättre böckerna i serien om Katitzi, då den har en tydlig röd tråd men samtidigt ger utrymme för många olika historier.
Intressant är att se karaktärerna Rosa och Paul få mer plats när de nu har intagit någon slags föräldraroll för Katitzi.

Hotet från Tyskland börjar också kännas allt mer nära i denna bok, då vi får höra mer om Hitler och hotet om att skickas till arbetsläger. Misstron till myndigheterna är ständigt närvarande i böckerna men dras här till sin spets då Paul inte ens vill anta den snälla landfiskalen Göstas erbjudande om skjuts av kommunen varthelst de vill åka, då Paul är rädd att de istället ska bli skjutsade till ett arbetsläger och aldrig komma därifrån.

I den här boken får vi också se en mer eftertänksam Katitzi. Det märks att hon börjar växa upp och reflektera mer över de orättvisor som finns i samhället och vad dessa beror på. Detta gör att det känns mer spännande att läsa vidare i serien, då denna kritik förmodligen kommer att utvecklas allt mer.

Nästa bok i serien är Katitzi i Stockholm!

Jag har tidigare recenserat Katitzi, Katitzi och Swing, Katitzi i ormgropen och Katitzi rymmer!

Bitterfittan av Maria Sveland

2011-10-26T16:56:00.000+02:00

Bitterfittan handlar om trettioåriga Sara som är bitter på världens alla orättvisor och all ojämlikhet. Hon flyr vardagen och reser själv till Teneriffa för att fundera, slappna av och sova. Vi får följa hennes liv i korta tillbakablickanden och hur hon nu känner att hon inte uppfyllt sina drömmar. Lever hon verkligen det liv hon vill leva?

Jag tyckte mycket om Bitterfittan som dock har en tendens att ibland bli lite väl bitter och då föra fram lite ologiska argument, eller argument som känns gripna ur luften. Men detta är ju också lite utav bokens charm - att den är så bitter. Överlag innehåller den dock väldigt mycket bra kritik mot samhället och hur man hanterar jämställdhetsfrågor.

Karaktären Sara känns mycket trovärdig och verklig. De tillbakablickarna vi får av hennes liv gör hennes person ännu mer levande och med dessa minnen får också läsaren en större förståelse för Sara och hennes val i livet.

Bitterfittan är en bok som säger tvärtemot vad man vill höra, den går sin egen väg och visar att allting inte behöver vara så som det förväntas vara. Både intressant, rolig och sorglig. En bok om livets orättvisor, förväntningar och lyckoämnen.